Kära läsare september 2011

Sommarvädret fortsätter ytterligare någon månad eller så – minst. Trots det har en ny säsong redan börjat här på redaktionen där hela gänget är i gång med stor arbetslust – ivriga efter att få använda all den energi och inspiration som semestern har gett oss till det nya numret av En Sueco. Och visst ska vi vara glada åt att vi faktiskt har ett jobb att gå till på morgonen. En del väljer att kalla det tur eller lycka. Med risk för att få en massa skäll, vill jag ändå tillåta mig själv att säga, att tur kan man endast vid ett fåtal tillfällen koppla till en karriärmässig succé. Det är nämligen så, att ju hårdare man arbetar, desto lyckosammare blir man. Tänk lite över det.

Ser vi på arbetslösheten här i Spanien är det knappast tal om ett nytt fenomen, men när byggnadsbubblan sprack för några år sedan fick ännu fler ställa sig i jobbkön. Byggsektorn fick som bekant motvind, samtidigt som antalet kvinnor på arbetsmarknaden exploderade. I kombination med en låg produktivitet i landet, avsaknaden av kvalifikationer hos arbetstagarna och en stel arbetsmarknad med en ännu stelare lagstiftning, åkte Spanien upp i toppen på Europas arbetslöshetsbarometer. De första krisåren försökte man på konstlad väg hålla efterfrågan uppe. Man sköt problemet åt sidan, men så tog lavinen plötsligt fart. Regeringen är paralyserad och ligger säkert under täcket i smyg och drömmer om den gången när Franco hade satt saker och ting i system genom att förbjuda kvinnor att arbeta, medan alla män i gengäld var säkrade jobb… Om saker nu börjar röra på sig, och arbetsrätten kommer till att regleras – låt oss bara säga: uppdatera den till modern tid, då skulle det säker börja hända grejer. Men som Kronprins Felipe sa till Spaniens unga i juni: "Ta er samman. Jag har svårt att klara av den misströstan som präglar ungdomar idag". Kronprinsen talade vid en konferens för entreprenörer, och han skrädde inte sina ord: "Vi lever i ett modernt samhälle med alla de teknologiska och humana resurser som vi kan önska oss – som ibland präglas av ekonomiska kriser, osäkerhet och olikhet. Men det förändrar inte att vi måste släppa misströstan och hitta lösningar på problemen för att skapa ett nytt Spanien. Det är en stor uppgift, och det Spanien behöver är att vi alla gör en insats."

Och mannen har rätt. Jag har ingenting emot att folk demonstrerar och uttrycker deras missnöje med samhället och politikerna, men det jag har någonting emot är att de själva inte bjuder till med något förslag på en bättre lösning och kavlar upp ärmarna och kommer i gång och arbetar. 30 % av ungdomarna lämnar utbildningssystemet redan som 15-åringar. Det är ju helt groteskt! Och siffrorna har varit relativt konstanta sedan Franco-tiden. De unga outbildade får ströjobb inom turistindustrin eller går runt arbetslösa och är surmulna. Faktiskt så är hela 45 % av dem under 25 år i det här landet arbetslösa – och fördelningen mellan kvinnor och män är ganska jämn. Under 20 % av dessa får bidrag, men får understöd av sina familjer – vilket gör att den enorma ungdomsarbetslösheten inte har fått stora synliga konsekvenser – ännu. Politikerna måste skärpa sig på allvar, men det måste befolkningen också. Jag ser fram emot den 20 november när befolkningen bör fullfölja sin plikt och gå till valurnorna så att politikerna kan komma igång med arbetet.

Välkommen till en ny säsong med En Sueco!
he