Det vilda Spanien

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Spaniens landyta med hela 504 782 km2 och himlen ovanför den iberiska halvön gömmer på många fascinerande och vilda djur. Efter flera årtionden med näst intill konstanta dåliga nyheter om flera utrotningshotade arter finns det nu äntligen några bra nyheter om det vilda Spanien.

Bergens bruna björnar
I både Asturiens, Kantabriens, Kastiliens, Leons och Galiciens bergsområden finns det brunbjörn. Fram tills för bara några år sedan var denna björn nästan helt utrotningshotade, men siffror visar på att antalet äntligen ökar.
Fram till slutet av 1980-talet var dessa björnar allvarligt hotade av tjuvskyttar. Tjuvskyttar som endast riskerade böter på några hundra euro samtidigt som priset på pälsarna uppgick till tusentals euro. Därför var även lantbrukare ofta snabba på avtryckaren när de ansågs att deras kreatur hotades av björn. Dock har inställningen hos både myndigheter, jägare och lantbrukare förändrats genom åren. Idag uppgår en bot för en fälld björn till 300 000 euro och myndigheterna är snabba med att betala ut ersättning till lantbrukare som förlorat sina djur till björn. Detta betyder att beståndet har ökat från 60-80 björnar till ca 110 stycken under de senaste 20 år i de nämnda trakterna.
Även i Pyrenéerna, den katalanska delen, finns det björn. Man vet att det i fjol föddes minst två kullar björnungar, dock vet man inte hur många som föddes i vardera kull. Inte heller vet man hur många björnar som egentligen lever i Spanien. En del experter menar att det endast finns omkring 20, andra är övertygade om att det handlar om minst 120 nallar som lufsar i de avlägsna bergsområdena. Oavsett antal antas de flesta, om inte alla, vara avkommor till de slovenska björnarna som placerades ut i de franska delarna av Pyrenéerna 1996, medan de flesta av björnarna i andra delar av landet hör till den ursprungliga arten.
Fram tills nyligen trodde man att Spaniens brunbjörnar var en egen art, Ursus Actus Pyrenaicus, av några kallad den kantabriska björnen, men nu kategoriseras den som Ursus Arctos Arctos.

Latin: Ursus Arctos Arctos (eller Ursus Actus Pyrenaicus)
Område: Kantabrien, Galicien, Asturien, Kastilien, Leon samt Katalonien
Storlek: Upp till två meter hög samt mellan 150 till 250 kilo
Antal: 130 – 230 stycken

Kungsörnen förlorar herradöme
Det lever fem olika sorters örnar i Spanien; kungsörn, dvärgörn, ormörn, hökörn och den iberiska kungsörnen.
Medan rapporter visar att bestånden av de fyra första arterna är i god form återfinns det färre än 500 fåglar av den sistnämnda, men så är denna vackra, majestätiska fågel även med på listan över utrotningshotade arter.
Kungsörnen lever i Spaniens sydvästra hörn, närmare bestämt i Huelva, Extremadura och Sevilla. Det har även rapporterats att den skymtats på andra sidan av den portugisiska gränsen.
Örnarnas föda utgörs först och främst av kaniner, men det händer att de kastar sig över andra fåglar, harar och ibland även små hundar m.m. Antalet fåglar har bl.a. drabbats av det minskade antalet harar, människor, bebyggelse, sjukdomar m.m. Det händer även att örnar med jämna mellanrum flyger in i elkablar.

Latin: Aquila Adalberti (kungsörnen)
Område: Sydvästra Spanien och Portugal
Storlek: Upp till 3,5 kg, 85 cm från huvud till svanstipp och en vingbredd på 210 cm
Antal: högst 500 st.

Stenbockarna jagas till utrotning
Stenbockarna på den iberiska halvön har tidigare delats in i fyra underarter. Två av dessa är redan utdöda, den portugisiska arten dog ut i slutet av 1800-talet och den pyreneiska av vilken den sista, en hona som kallades Celia, dog den 6 januari 2000.
Man har försökt att klona den sistnämnda men killingen levde bara i sju minuter på grund av lungfel. De två kvarlevande arterna, Gredos Ibex, eller Capra Pyrenaica Victoriae, och Beceite Ibex, eller Capra Pyreaica Hispanica, jagas fortfarande. Skillnaden mellan de två är inte stor.
Den förstnämnda lever, som namnet anger, i Sierra de Gredos, bergskedjan mellan Ávila, Cáceres, Madrid och Toledo. Den andra, även känd som Ronda-ibex, hör hemma i Rondabergen, men finns även i Sierra Nevada.
Båda dessa underarter är utrotningshotade på grund av jakt då jägare ser de fantastiska hornen som troféer och som av en eller annan orsak fortfarande jagar fyra olika troféer, trots att det endast återstår två. Men även stenbocken hotas av bebyggelse samt av olika sjukdomar.
En del menar att det idag finns omkring 50 000 stenbockar, men ingen vet säkert hur stora bestånden är.

Latin: Capra Pyrenaica
Område: Sierra de Gredos samt Sierra Nevada och Ronda
Storlek: 60-110 cm långa, upp till 120 kg. Hornen kan bli upp till en meter långa
Antal: ? – 50 000.

Den iberiska vargen i ny motvind
Synen på vargen som skadedjur har förändrats sedan den spanska staten för längesedan och inte så längesedan förde en kamp för att begränsa beståndet som ansågs utgöra ett hot mot husdjur och människor.
Huvudområdet för det spanska vargbeståndet utgörs av bergen och skogsområdena i de nordvästliga delarna av landet, från Galicien till Kantabrien, Asturien och Kastilien samt Leon. Vargen blev fridlyst på 1970-talet då biologer menade att den utgjorde, och fortfarande utgör, ett lika viktigt inslag i ekosystemet som alla andra djur.
Tidigare fanns det varg i nästan alla bergsområden i och för bara lite mer än hundra år sedan levde flera i trakterna kring Istán, nära Marbella. I dagens Sydspanien finns de i Sierra Morena, bergskedjan mellan Andalusien och La Mancha.
Antalet vargar uppskattas idag till omkring 500 – 600 djur, varav en del lever i Portugal och det är fortfarande osäkerhet om arten kommer att överleva. Det begränsade antalet djur och avståndet mellan flockarna gör parningen svår, och även om lagen skyddar vargen är det endast på papper. Ytterligare hot är de grupper som är emot fridlysningen av vargen, som t ex lantbrukare och storviltsjägare, och på grund av nya överfall på kreatur överväger just nu lokalregeringen i Asturien att legalisera vargjakten igen.
Den iberiska vargen skiljer sig från den eurasiska vargen genom att den är smalare och att den har vita fläckar vid munnen.

Latin: Canis lupus signatus
Område: Andalusien, Galicien till Kantabrien samt Kastilien och Leon
Storlek: längd: 1-1,5 m, vikt: 30-40 kg
Antal: 500-650 st.

Gam i sin egen rätt
Gamen är kanske inte den mest charmerande fågeln men trots det har även den har sin uppgift i naturen var den traditionellt har utgjort det absoluta sista ledet i näringskedjan.
Medan den utgör en populär syn för ornitologer och vanliga naturälskare har den stora fågelns popularitet minskat i flera områden. Parkvakter och lantbrukare har under det senaste årtiondet rapporterat om fåglar som angripit levande djur som kalvar, getter och får. Gamens matvanor har alltså förändrats, vilket ligger till grund för en av orsakerna till att lantbrukare inte längre låter avlidna djur ligga kvar i naturen på grund av rädsla för spridning av sjukdomar.
Antalet gamar har ökat de senaste åren och uppskattas idag uppgå till omkring 32 000 fåglar medan beståndet i slutet av 1980-talet sades uppgå till 16 000 exemplar.

Latin: Det finns 14 olika arter, t ex: Gyos Fulvus som i Spanien kallas Buitre Leonado
Område: Stora delar av landet
Storlek: Vikt upp till 10 kg, vingbredd upp till 2,5 meter
Antal: Omkring 32 000 st.

Ljust för den iberiska lon
Under flera år var den iberiska lon allvarligt utrotningshotad och skulle då varit det första stora kattdjuret att dö ut på flera tusen år, inte ett kattdjur har dött ut sedan den sabeltandade tigerns tid.
Orsakerna till att beståndet under en tid endast uppgick till knappt 100 djur är många, bl.a. hotas deras territorier av bebyggelse och landsvägar – många lokatter har blivit påkörda genom åren, jakten på deras primära födokälla, kaninen, har ökat och dessutom har arten plågats av sjukdomar. Förr levde den iberiska lon i flera isolerade områden på den iberiska halvön, främst söder om Madrid.
Idag har ihärdigt räddningsarbete, först och främst i uppfödningscentret El Acebuche i naturparken Doñana i Huelva, förbättrat kattdjurets överlevnadschanser väsentligt och de första lokatterna, världsberömda Brisa och Brezo, att födas i fångenskap såg dagens ljus 2005. Sedan dess har utplacering av lokatter i naturen och olika initiativ såsom jaktförbud och förbud mot rävsaxar samt utplacering av mat till djuren bidragit till att antalet nu vuxit till 450 stora katter. I Portugal försöker man rädda arten med program liknande de som visat framgång i Spanien.
Den iberiska lon är relaterad med den eurasiska lon, som bl.a. lever i Norge och Ryssland, och dess kännetecken är att den längst ut på dess spetsiga öron har långt spretande hår.

Latin: Lynx Pardinus
Område: Andalusien, Extremadura, Kastilien La Mancha
Storlek: Vikt upp till 11 kg och mellan 85-110 cm lång
Antal: Ca 450 st. varav 100 lever i skyddade områden i Doñana och Andújar.

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

SUECO

PLUS+

SPARa 20%

00
Dagar
00
Timer
00
Minuter
00
Sekunder

Spara 20% på ditt första år med SuecoPlus+

Använd koden:

plus2021

Sök på En Sueco