En brandspejare i bergen

Uppe i bergen, långt bort från stadens buller, går en man runt för sig själv. Från sin postering på bergets topp passar han på oss. Han håller utkik efter om det skulle råda brandfara. På 20 kilometers avstånd kan Domingo se om en brand är i gång att ta fart.
Vi ger oss av upp i berget ovanför Mijas där Domingo sitter. Här ska vi få veta mer om los vigilantes, vakterna, i de andalusiska bergen. Vägen hit upp är vacker, men mycket brant. Den smala bergsvägen slingrar sig upp längst berget likt en orm och övergår så småningom i en ännu brantare grusväg, för att upphöra helt några hundra meter från toppen. Hit men inte längre kan Antonios fyrhjulsdrivna bil köra oss, men härifrån får vi lov att gå den sista biten, denna stekheta andalusiska sommardag. Antonio Francisco Rodriquez Márques är föreståndare för den offentliga miljöorganisationen som har i uppgift att förhindra bränder i Andalusien. Han har bjudit med oss upp för att besöka en av vakterna på berget. Medan vi går upp längst den branta stigen kan vi se Domingo på toppen, spejande ut över bergen likt en indian på prärien, dock ej med bar överkropp och fjädrar i håret, utan iklädd en gul brandsäker skjorta och med en keps på huvudet.
Utsikten från toppen är otrolig. Är vädret varmt är sikten sämre, men om det är en kall bris från norr kan Domingo se hela vägen till Sierra Nevada. Ett litet grönt skjul och ett par stolpar med halmtak är det som finns här på toppen av berget, var han befinner sig nio timmar om dagen.
I sju år har Domingo hållit ett öga på bränder från bergstoppen av Castillejos över Mijas. Han är 54 år och har tidigare arbetat som brandman, ett yrke han haft med sedan han var 18 år gammal. Men det kräver en viss fysisk form att vara brandman i de andalusiska bergen då områdena de befinner sig i ofta är svårtillgängliga. Därför var en omskolning till vigilante nödvändig, då Domingos fysik inte längre klarade av den barska andalusiska naturen.

Ensam i nio timmar om dagen
Under sitt halmtak, uppfört på några stolpar, sitter han och håller utkik över området, när han inte går runt på bergstoppen för att speja efter eventuell fara på färde.
”När jag spejar ut över landskapet har jag ett system som fungerar så att jag tittar ut i horisonten så långt som ögat når. Sedan börjar jag zickzacka blicken tillbaka tills jag tittar ned på mina egna fötter. Så fortsätter jag tills jag har finkammat hela området”, förklarar Domingo med en mycket stark andalusisk dialekt.
En gång i timmen ska han rapportera tillbaka till centralen i Colmenar via sin radio för att ge en rapport om att allting är i ordning.
”Inga nyheter här. Hasta luego”, säger Domingo, medan radion knastrar.
Under halmtaket finns det en brandkompass som kan användas till att mäta var en brand befinner sig exakt, så att en precis anmälan kan lämnas till centralen. Detta är någonting som de mindra erfarna vigilantes har stor nytta av, men Domingo är så erfaren att kan klarar sig utan hjälpmedel.

Málaga har 11 brandspejare
När rök eller en begynnande brand observeras anmäler vigilianten detta till centralen över radion. På centralen står en grupp redo bestående av sju specialiserade brandmän och en helikopter.
”Det är totalt elva områden, eller torres som de kallas. De har var och en varsin vigilante. Vi har en central som hela tiden står i kontakt med de elva vigilantes som finns i Málagaprovinsen”, förklarar Antonio Francisco Rodriguez Márguez.
Det torre som Mijas tillhör, där Domingo är vigilante heter Castillejos, alltså samma som bergstoppen. Det är det namnet som används när det talas över radion, så att de på centralen vet vilken av de elva torres i provinsen det rör sig om.
”Fram till för sju år sedan fanns det ingen vigilante på posteringen över Mijas. Men på grund av de många bränderna som uppstod i området flög man upp en liten spejarkur dit upp. Tanken var att man sedan skulle bygga en ordentlig bas, när det blev avsatt mer pengar till det”, säger Antonio Francisco Rodriguez Márguez.
Men Domingo sitter fortfarande i sin lilla spejarkur som helikoptern flög dit för sju år sedan. Krisen har gjort de ekonomiska medlen små och man har tvingats spara, vilket fick katastrofala följder.

Den stora branden
Sommaren 2012 härjade det många bränder i Málagaprovinsen varav en fick tragiska följder.
I slutet av augusti i fjol härjade det en stor brand mellan Coín, Mijas och Marbella. Den var så våldsam att många människor, och djur, evakuerades och en person miste livet. Brandorsaken bottnade i att en man tände ett bål när han skulle elda avfall. Han lämnade bålet vilket snabbt utvecklade sig till en stor och okontrollerbar brand.
”Under den stora branden förra året var det drygt 8 500 hektar som brann. Det var den värsta branden under de sju åren som jag har varit vigilante”, säger Domingo.
Men hur kan det komma sig att en brand hamnar så ur kontroll när man har vigilantes, som är specialiserade i att hålla ett öga på just detta? Förklaringen är enkel, och förarglig.
”Just den aktuella dagen var det ingen vigilante i tjänst i just det området. På grund av knappa ekonomiska medel hade vi helt enkelt inte råd med att bemanna samtliga posteringar varje dag. Olyckligtvis uppstod branden i just det område var vi dragit in på bemanningen den dagen. Vi har lärt oss av vårt misstag. I år har vi prioriterat annorlunda och inte en enda dag får passera med obemannade poster. En vanlig arbetsdag för en vigilante sträcker sig från kl. 13 till kl. 22, men vi kämpar med att få ett godkännande till att posterna ska vara bemannade fler timmar”, förklarar Antonio Francisco Rodriquez Márguez.
Det händer dock, vid speciella tillfällen, att något torres kan bemannas under en längre tid än den dagliga vakten mellan 13-22. Det sker om det anses föreligga en stor brandfara i området. När en stor brand uppstår hjälper hela regionen till och beredskap skickas från hela Andalusien. Vid den stora branden förra året kom det helikoptrar från bland annat Granada, Huelva, Cádiz och från Madrid kom små flygplan med egenskapen att kunna landa i svårtillgängliga områden.

Historian om los vigilantes
Många tänker på de gamla indianstammarna som satt uppe i bergen i Amerika när de hör talas om vigilantes. Men idén med vigilantes kommer varken från indianerna eller från andra stamrelaterade traditioner. Idag är det vedertaget som en nödvändighet, rent politiskt, och det finns vigilantes i hela Spanien. Under de senaste 30-40 åren har man haft bestämda vigilantes som har suttit på bergstopparna och vaktat. Men det har alltid funnits människor som arbetat i bergen, t ex bönder, och dessa har haft till vana att slå larm om bränder. När dessa människor har sett en brand har de sprungit ned till byn för att sprida ryktet på barerna och i butikerna samtidigt som de sökt efter människor som vill vara med och hjälpa till i arbetet att släcka elden. Idag sitter det dock professionella brandspejare på bergets topp och sörjer för vår säkerhet.
Ett arbete som vigilante kräver erfarenhet och kunskap. En typisk vigilante har många års erfarenhet som brandman innan han sätter sig på bergstoppen. Därutöver krävs det att kan känner till sitt område väl. En vigilante ska ha kört runt i området och utforskat det till punkt och pricka, så att han kan ge en precis rapport till centralen om framkomligheten i området. Utifrån vigilantens rapport fattar sedan centralen beslut om beredskap ska skickas ut till fots eller i helikopter.
I Málagaområdet inträffar drygt 100 bränder om året. För att man ska karakterisera det som en brand ska den vara okontrollerad. Okontrollerad betyder att en person inte kan kontrollera den ensam. En typisk brandorsak är när bönder försöker bränna avfall på ett kontrollerat sätt, men som trots allt utvecklar sig till en okontrollerad brand. Eller ännu värre, på grund av pyromaner som med flit antänder bränderna.