Han heter Pelayo. Han kommer från Asturien. Han leder den första och banbrytande kampen mot morerna, varefter han blir Spaniens första kung. Det säger i alla fall den legend som snart har berättats så många gånger att den blir sanning i Spanien.
När morerna invaderar den Iberiska halvön år 711 strider Pelayo i den kristna och västgotiska hären som leds av kung Rodrigos, när de möter de anfallande arméerna vid floden Guadalete i Jerez de la Frontera. Detta är ett avgörande slag. De kristna förlorar naturligtvis och Rodrigo dödas. Men i nästa del kommer Pelayo att leda ett slag som är minst lika betydande för Spaniens historia.
Oönskat frieri skapar upprörda känslor
Efter förlusten ger Pelayo sig av, först till Toledo. Men eftersom även dessa trakter har intagits av muslimerna fortsätter han tillbaka till sina egna hemtrakter. Här arbetar han faktiskt för den moriska guvernören Menuza. Det är först när Menuza ser sig varm på Pelayos syster, och vill gifta sig med henne, vilket Pelayo inte samtycker till, som situationen blir spänd.
Allt från hans existens till historien skapas som bekant av en oändlig rad sammanträffanden. Men detta sammanträffande, det oönskade frieriet, är en katalysator för Spaniens uppkomst.
Pelayo inleder en protest mot övermakten. Han vägrar betala jizya, som är den speciella skatt som icke-muslimer ska betala, och han lyckas förvisa Menuza. Han anhålls, kastas i fängelse och han flyr och återvänder till Asturien. Här får han sällskap av andra kristna varav många har flytt hit från andra områden som dominerats av muslimer, och efterhand övertar de tillsammans makten över allt större delar av Asturien.
Pelayo utnämner sig själv till kung av Asturien, året är 718. Därmed är Asturien, sägs det, för första gången ett kungarike.
Córdoba har av morerna utsetts till Al-Andalus huvudstad, men det ligger långt bort och Pelayo ser det inte. Han har besvär på sitt håll och fullt upp med att bekämpa fransmännen på andra sidan Pyrenéerna, så de gör bara små försök att förhindra Pelayo att utveckla det, som började som en revolt, till ett egentligt uppror.
Slaget vid Covadonga
Vid en tidspunkt, som en del historiker menar var år 722, andra säger att det var långt tidigare, men så är det ju ofta, men oavsett datum, skickar morerna i alla fall dit en arme för att få bukt med de irriterande kristna. Pelayo och hans anhängare flyr upp i bergen, det som är Picos de Europa.
De tidiga spanjorerna kan sina berg. Till en början gömmer de sig i en grotta i Covadonga, som ger namn till sammandrabbningen som nu äger rum mellan de två parterna.
Storleken på den muslimska hären och antalet rebeller råder det också oenighet om. Ett förslag är att muslimerna möter upp med 180 000 män medan de kristna endast är 300. Och enligt legenden låter det ju ganska bra. Sanningen är dock att de kristna vinner över morerna, som nu tvingas lämna denna del av Nordspanien för att aldrig mer återvända. Efter detta är Asturien ett självständigt rike och Pelayo är ledare över det.
Detta är en vändpunkt, starten på La Reconquista, återerövringen. Spanien har börjat.
Covadonga, Pelayos sista viloplats
När Pelayo och hans män gömmer sig i grottan i Covadonga, är platsen känd som helig och står enligt invånarna under jungfru Marias beskydd, varför den kallas för den heliga grottan, Cueva Santa.
Nu hyllar man inte enbart jungfru Maria utan även Pelayo, som efter sin död år 737 ska ha begravts i kapellet Santuario de Covadonga, som ses på bilden.
Utöver det är Covadonga idag ett samhälle med drygt 50 invånare.
