Legenden om de stekta fåglarna som reser sig från tallrikarna och gal i protest mot en orättvis anklagelse berättas kanske på många platser i världen, men ingenstans hålls det så bokstavligt och stenhårt fast i historien som i Santo Domingo de la Calzada, en stad i västra La Rioja.
I en av väggarna i stadens katedral finns det nämligen en bur, en slags inmurad hönsgård, där en levande höna och en tupp huserar och ljudligt kacklar och gal för kyrkobesökare.
Mirakel sker
Fjäderfänas närvaro sägs vara grundat i miraklet som inträffade när en ung man hängdes på 1300-talet för stöld, berättas det. Orsaken till hans tillsynes alltför tidiga slut var att en ung kvinna ska ha förälskat sig i honom när han passerade staden med sina föräldrar under deras pilgrimsfärd längst den franska pilgrimsvägen till Santiago de Compostela. Men när den unga kvinnans närmanden avvisades gömde hon matsilver i hans ryggsäck och anklagade honom för att ha stulit det. Det fick stadens överhuvud att direkt skicka honom till galgen.
Något förbluffade, får man lov att förmoda, fortsatte hans föräldrar vandringen till deras mål i Galicien, där de bad för sonens liv. På deras vandring hemåt passerade de återigen Santo Domingo de la Calzada, var de till deras, må man återigen förmoda, stora överraskning, såg sonen hänga i galgen – fortfarande vid liv. Föräldrarna bad om nåd och hjälp hos stadsöverhuvudet, som precis var i tagen att äta sin höns- och tuppstek, varpå han lär ha motsagt sig deras bön med orden:
”Er son är så död som fjäderfäna på min tallrik.”
Plötsligt reste hönan och tuppen sig från tallriken och enligt sägnen lär de också ha sjungit. Därmed var sonens oskuld bevisad och i sakens och historiens goda natur frigavs han.
Detta mirakel tillskrivs Santo Domingo de la Calzada, vilket kan översättas till den heliga Domingo av Vägen.
In träder hönan och tuppen
Sedan denna mirakulösa händelse har man haft en vit höna och en vit tupp i hönshuset i katedralen, vars fundament skulle ha rötter i 1000-talet.
Den nuvarande buren, som finns i den del av väggen som vetter mot den heliga Domingos sarkofag, ska ha byggts 1460, men redan 1350 ska påve Clement VI, som på den tiden höll hov i Avignon, ha sagt att alla pilgrimer borde se hönan och tuppen i Santo Domingo de la Calzada.
Och här kan man alltså fortfarande se en höna och en tupp som sjunger, kacklar och gal – kanske om den heliga Domingos mirakel.
Arbetet med fjäderfäna fullföljs till punkt och pricka av frivilliga vid ett närliggande härbärge för pilgrimer.
Vanligtvis är det tre höns och tre tuppar som turas om med uppgiften och de byter plats en gång var 14:e dag. I katedralens bur har de mycket mer plats och blir bättre utfodrade än andra fjäderfä och äldre höns och tuppar går inte heller till slakt för att sluta i en gryta. Istället får de lov att dö en naturlig död varefter de får en ordentlig begravning. Deras ägg säljs inte, utan ges till sjuka eller andra i nöd i staden och flera kycklingar står i beredskap och väntar på deras tur på att få överta platsen efter sina föregångare, som på 1300-talet skulle ha rest sig från tallrikarna och sjungit mot världens orättvisor.
Santo Domingo de la Calzada
Staden heter, som den nu heter, på grund av en Domingo García, som föddes 1019 och som ska ha hjälpt pilgrimer på vägen till Santiago de Compostela genom att bygga härbärgen, anlägga 37 kilometer väg och bygga en bro över floden Oja. På grund av detta arbete blev Domingo helgonförklarad och ska alltså ha räddat den unga pilgrimen i denna historia.
Det sägs att Santo Domingo dog innan hans kyrka byggdes, den nuvarande katedralen som ses på bilden. Katedralen bär hans namn.
Staden har idag ca 6 600 invånare och utöver katedralen med hönshuset finns det även en fin stadsmur från medeltiden.
Av Jette Christiansen
