Ulf Hellbacken - Svensken från diasporan som vågar ta bladet från munnen

Valflopp, otydliga politiker, Decemberöverenskommelse, massinvandring, anonyma asylsökande, tystande av åsikter. I Sverige blåser förändringens vindar, men den som bryter mot Jantelagen, uttrycker sig med åsikter och tankar och som går emot den stora massans färdigskrivna tankemanus tystas under ord som i grunden definierar en annan mening.
 
”Jag som förälder har ett ansvar att inte lämna efter mig någonting som inte är hanterbart. Och som Sverige ser ut just nu så vill jag inte ens tänka på hur framtiden kan komma att bli, varför måste jag försöka påverka. Jag är inte politiker men jag är samhällsintresserad, vilket ju alla bör vara. Jag håller mig uppdaterad om vad som sker och så är jag intresserad av historia, som vi kan lära oss mycket från”, börjar Ulf Hellbacken när vi träffas för en pratstund i villan i Mijas. Ulf, född i Ludvika på 1940-talet, växte upp med sina föräldrar och två syskon boende i en tvårummare på 56 kvadratmeter, en miljö som han kallar socialdemokratiskt grå socialistisk. Hans stora intresse för politiken ligger i familjens gener, och stammar från hans morfar som var en outtröttlig politiker.
Men Sverige var inte för honom och han utvandrade för 28 år sedan, och är i dag resident i Belgien.
 
”Jag intresserade mig tidigt för det politiska och bröt tidigt mot den gråsossezon som jag kom ifrån, och ifrågasatte redan som ung Olof Palmes motiv. Det vi ser i dag växer onekligen på den grund som lades 1968 med studentrevolter i hela Europa och Kårhusockupationen i Stockholm och med en politisk vänster som genomsyrade allt. Då, liksom nu, blev man kallad både det ena och det andra om man gick mot normen. Populärt i dag är att kalla alla som har andra tankebanor än vänsterns för rasister. Jag är inte rasist men jag håller inte med om den politik som förs i Sverige”, säger Ulf.
Att genom sådana ord och ett systematiskt nedtryckande att tysta andra åsikter och budskap än de som passar in i det ”Politiskt Korrekta Sverige”, ser han som ett problem, för debatten behövs.
”Alternativmedia som Avpixlat och Fria Tider ser jag som proteströrelser mot den massmedia som har ordet i dag och som fullständigt styrs av den politiska korrektheten. Detta innebär att media, dvs. dagstidningar, SVT, den granskande journalistkåren etc. agerar som en slags fjärde statsmakt över regering, riksdag och domstolar, och få i Sverige vågar gå emot dessa”, förklarar han.
 
Enligt grundlagen i Sverige ska statsmakterna interagera så att demokratin fungerar till folkets fromma men Ulf anser att det har spårat ur, att det i dag mer handlar om att tycka rätt i stället för vad demokrati i verkligheten ska vara – att ha rätt att tycka. Han förklarar: ” Det är någonting som är så utbrett att många svenskar lever med det så djupt rotat i ryggmärgen att ingen vågar uttrycka sin egentliga åsikt. Och till det sjunger den korrekta svenska journalistkåren med i en förment segersång som antar allt mer narcissistiska undertoner och bland folket en utbredd nästan åsiktsförföljelse av oliktänkande i enlighet med fenomenet som ses så tydligt i väst – vänsterns förtryck av oliktänkande.”
 
Ulf gör en paus, studerar utsikten över Mijas Costa samt Fuengirola och säger med en frågande ton: ”Dagens politiker vet inte vad det handlar om. De är ett gäng ungdomar som aldrig har haft det dåligt. De går raka vägen från universitetet till politiken och tror att de kan lösa världsproblemen. Men hur ska de lyckas med det när de inte har någon historisk identitet då de bara följer mainstream-media?”  
 
Ulf själv är inte rädd att uttrycka sin åsikt och vädjar därför också till andra att göra det. I Sverige har han alltid känt sig kvävd så när han träffade Lisa, sin danska fru, kände han det som ett lyft i livet att börja umgås med danskar. På andra sidan sundet upplevde han att det var högt i tak och att människor vågade lyfta bladet från munnen. Han kände direkt att danskarna förstår och uppfattar demokrati på ett mer ärligt, levande och ändamålsenligt sätt än svenskarna. Av samma anledning trivs han och ser det som en oerhörd frihet att bo i Belgien där åsiktsfriheten är betydligt större än i Sverige.
 
”I Sverige gör man som pappa staten säger, punkt. I Danmark älskar man frihet och i Belgien, liksom i Danmark, ser man till individen, förespråkar individualitet och tar hänsyn till varandra”, förklarar han. Han tror att alla svenskar skulle må bra av att bo utomlands några år, komma ut från det tillslutna Sverige, se sitt hemland med andra ögon på landets kultur – för Ulf anser att Sverige har en egen kultur, tvärtemot vad Mona Salin och Fredrik Reinfeldt hävdar, tydliggör han.
 

Det är i detta som Ulf Hellbacken menar att Jantelagen grundas – i den hos ”Svensson” utbredda rädslan att hamna utanför om man tänker och tycker olika. Ett frö som sås redan i de svenska klassrummen, som påverkar landets unga i deras livssyn och beteende. Han menar att Sverige är som en stor åsiktskorridor där ingen får öppna några dörrar. Utanför korridoren blir man förtryckt, vilket är ett sant hot mot demokratin. Rötterna till det menar han går att finna i historien, i det att landet har varit fritt från krig i 200 år och att inga av landets söner tvingats offras på slagfältet. Ulf ser den påskinande neutraliteten som ett falskspel, som genomsyrar hela landet. Han förklarar: ” Sverige är inte neutralt. Det sågs tydligt under landets samarbete med de allierade under andra världskriget.  Och det råder inte heller åsiktsfrihet i landet, för då skulle jag inte behöva skriva i alternativmedia under pseudonym för att skydda mina barn och barnbarn från påhopp för att deras far och farfar vågar yttra sig.”
 
Men uttrycker sig gör Ulf, för att han tycker att det är viktigt. ”Jag vill sträva efter en demokrati där alla får plats, för att undvika en regering som dagens, som utan beredskap tillät den katastrofala invandringen som just nu äger rum i Sverige. En regering som lägger problem på sina grannländer. Och jag skäms som svensk och tycker att det är sorgligt att bevittna. Den svenska regeringen tillsammans med 7-klövern har själv försatt sig i situationen och kan inte anklaga andra EU-länder att inte hjälpa Sverige.”
 
Ulf förtydligar och fortsätter att förklara att det stora felet ligger i att Sverige lockat utsatta människor till landet, som inte klarar av att hjälpa dem, varefter de efter en tid utvisas under tvivelaktiga förhållanden. Och kanske har dessa människor använt sina sista besparingar för att resa till Sverige och tvingas sedan återvända till en osäker framtid i ett land som tvingat dem fly. Därtill kommer de papperslösa som stannar och riskerar en framtid med olika former av utnyttjande.
”Ansvaret för utvecklingen ligger huvudsakligen på de politiskt korrekta partierna och journalistkåren som inte lyssnat på varningar och kritik, som de i stället lättvindigt avvisar som rasistisk. Jag påstår inte att vi kritiker till det politiska korrekta Sverige har den definitiva sanningen, men idiotin, aningslösheten och det bedrägliga beteendet i den mångkulturella kärnan är så påtaglig att ingen med sunt förnuft förstår hur den politiskt korrekta eliten tänker”, fortsätter han.
 
Tittar han på situationen i Spanien tycker Ulf sig se samma mönster i det Spanien som han känner till, vilket är i trakterna kring Mijas. ”Hur det fungerar i Spanien som nation vet jag inte men jag tycker mig se samma tendenser här i närkommunerna som i Sverige – att Mijas som ju är PSOE-lett är mer slutet medan PP-ledda Fuengirola är mer öppet. Sedan är det ju inte främmande att mutbrott, svågerpolitik och korruption fungerar på alla nivåer i Spanien och med den klanmentalitet som råder i stället för demokratiska värden är det inte underligt att om kommuner och landsting kan muta sig fram till sina mål kan även privatpersoner göra det. Men vi får hoppas att situationen kan förändas, men ränderna är svåra att tvätta ur.”
 

Av Sara Laine