Kära läsare juni 2012

Jag kämpar för att bli redo inför bikinisäsongen. Kämpar – för om det är någonting som jag har rikligt av så är det laster. Samtidigt är jag mycket disciplinerad, och därav paradoxen. Jag är en sådan där som slutar röka bara för att jag känner för det. Och så tänker jag: Hur svårt kan det vara? Inte speciellt svårt. Så jag slutar från den ena dagen till den andra – för att sedan låta en plötslig impuls göra mig till rökare igen tre år senare… Jag är mycket medveten om näringslära och hälsa, men när någonting tangerar att bli fanatiskt får jag lust att reagera helt tvärtom. Således älskar jag mina laster mer och mer ju mer fanatiskt det blir och ju fler regler som andra försöker att tvinga på mig. Och det är här temat kring min kropp och min bikini kommer in i bilden. Jag föredrar nämligen konsekvent ett glas vin (eller två) till maten framför en kopp grönt te och så äter jag som en välvuxen bonde istället för att njuta av små feminina portioner sirligt anrättade på tallriken. Men okej, jag får bara ta och springa lite längre och snabbare. För bikinin, den ska på, så att jag kan ta mig till stranden och njuta av havet och solen. För nej, jag sitter inte i skuggan med solskyddsfaktor 50, jag lever gott med att alla de många soltimmar som sätter sin prägel i form av skrattrynkor i mitt ansikte. Solen, maten och vinet – och cigaretterna – är mina laster och jag njuter av dem allihop. Under många år har det varit förbjudet att stå för sina laster. Man ska helst ha levt av glutenfritt detox-linfrö, ha Madonna-armar och undvika allt med kolhydrater. Speciellt vitt bröd – och cigaretter. Och ja, det ”fria” livet i det hela taget. En sann perfekthetstyranni har härskat, men äntligen ser ökenvandringen ute på dynernas smala stig ut att vara slut. De unga gör nämligen uppror. Det ”korrekta” har blivit mainstream och som alltid betyder det en sak: Motreaktion. Enligt framtidsforskare blir det snart modernt att kasta tyglarna och leva livet, så som man känner för att leva det – och med på köpet också vara stolt över det. Om du så känner för att röka, anti-mode eller kakor eller bara vill ge fasiken i pekfingrar. Jag är med! Och jag glädjer mig över en ny generation av unga människor som (som alltid) gör uppror mot föräldrarnas sätt att leva på. Det ger nämligen en bra energi och ett driv framåt – och personlig frihet.

Glad midsommar!

Helle Espensen