Kära läsare mars 2013

Under de senaste två månaderna har många frågat mig om hur jag hittade BodyTalk, och om varför jag uppmärksammade just det.
Jag fann BodyTalk för två och ett halvt år sedan, på en åsnestig på Mallorca. Jag älskar både åsnor och Mallorca så det var ju en bra start. För mig var det en arbetsresa, medan min man följde med för att ta det lugnt och för att njuta av den vackra naturen. Och det var just det som vi gjorde den dagen tillsammans med åsnorna i bergen över Deía.
En elegant kvinna med gråa lockar kom fram till mig och frågade om jag ville intervjua henne för en artikel. Hon var tysk BodyTalker. Jag kunde dessvärre inte klämma in fler intervjuer den dagen, men lovade att titta förbi hennes klinik för en kort introduktion till det som jag då inte anade skulle komma att fylla så mycket i mitt liv. Jag hade 20 minuter över mellan två andra möten, så jag hann inte få veta mycket om denna medvetenhetsbaserade hälsovård. I stället fångade BodyTalkern snart att jag var bekymrad över min man.
Elva år tidigare hade min man fått en blodpropp i hjärnan och ett av menen som följde därefter var en försvagande trötthet, både fysiskt och mentalt, som drabbade honom i stort sett varje eftermiddag. Till sakens natur hörde att det var väldigt mödosamt för honom, och ja, helt egoistiskt sett, även ganska jobbigt för mig. Även under en lugn och härlig dag som denna övermannades han av tröttheten och satt nu i ett skuggigt hörn och hade varken lust till det ena eller det andra.
BodyTalkern bad mig att tänka på honom och sekunder senare berättade hon om syrebalansen i hans blod, och någonting om hans brist på salt. Så hade 20 minuter gått, och jag var tvungen att fortsätta. Jag frågade om jag skulle berätta för min man att vi hade ”arbetat” med honom och hon svarade att jag inte behövde göra det, han skulle själv upptäcka det. Då jag en timme senare var klar med ytterligare en intervju hittade jag min man pigg och glad. Tröttheten var borta och det har den varit sedan dess!
Jag är helt klart en humanistisk människa; språk och ord är mitt fält – punkt slut! Eller det var mitt fält – punkt slut! Det är fortfarande mitt fält, men nu följs det inte längre av en punkt, utan av prick, prick, prick. Möjligheter! Möjligheten att göra någonting annat. Möjligheten att leva utan kronisk sjukdom. Möjligheten att bredda mitt fält till att även inkludera kvantteori, energimedicin, anatomi, fysiologi, endokrinologi… Dagen på åsnestigen blev mina begränsningar och den stora punkten utbytt till möjligheter, massor av prickar och en helt ny passion: BodyTalk.
BodyTalk har förändrat mitt liv, mitt perspektiv och min inställning till människor, konflikter och hälsa – och det har haft stor effekt på många av mina klienters fysiska och mentala hälsa. Dramatisk effekt hos en del, medan andra bara upplever en känsla av harmoni och välbefinnande efter en session. Och det är inte så bara, för lugn och ro i kropp och själ är avgörande för att upprätthålla en god hälsa i framtiden.
Nyligen bad en bekant mig om att jag skulle förklara vad BodyTalk är och hon avrundade samtalet med ett: ”Ja, normalt är jag ganska anti i förhållande till alternativ behandling…”. Sund skepsis ska man ha i alla livets förhållanden och särskilt när det gäller hälsa. Dessvärre är det bara ytterst få som föredrar skepsis framför kemiskt framställd, beroendeframkallande medicin, som ofta har så många biverkningar att de överskuggar de krämpor som patienten ursprungligen sökte hjälp för. Den konventionella, medicinska behandlingen borde vara alternativet. Missförstå mig inte, jag förklarar inte krig mot läkemedelsindustrin, är inte anti-operation, anti-cellgift eller anti-någonting som helst annat för den sakens skull, och jag predikar inte om varken hälsosam kost, naturmedicin eller motion. Men jag kan underlätta möjligheten att vår kropp läker sig själv och sätta igång självläkande mekanismer, när det är nödvändigt. Jag tror på att det var den stora tanken, men att vi människor har lagt locket på intuitionen och inte längre har förmågan att upprätthålla en ärlig kommunikation med vår kropp och vårt sinne. Möjligheten finns, vi kan bara inte komma på hur vi ska använda den. Men det kommer vi göra!
Det finns ingenting så kraftfullt som en idé, vars tid är kommen, sa Victor Hugo en gång. Det har han rätt i.

Helle Espensen