Teba och den vilda ravinen Tajo del Molino

Teba är en by som ligger högt över havet och som reser sig ovan den omrkringliggande slätten, ca 70 km nordväst om Maálga. Till byn hör den kända borgen Castillo de la Estrella och när man därtill även räknar den vilda ravinen Tajo del Molino, som ligger strax utanför byn, så finns det ingen anledning till att tveka – vi ger oss iväg till Teba för att se det.

Första gången som jag såg Teba gjorde jag det från tåget på sträckan Antequera till Ronda. Av en tillfällighet tittade jag upp mot vänster och såg då en by som låg och balanserade uppe på en sadel mellan två bergstoppar. Det såg intressant ut och sedan dess har jag tänkt att jag ska ta mig dit för att se det.

Denna by har en annorlunda historia då den år 1330, under Reconquista (den kristna återerövringen av Spanien från) när Alfonso den XI:s trupper besatte Teba för att kasta ut morerna, fick oväntad hjälp från en förbipasserande skotsk delegation korsriddare som var på väg till det heliga landet. Korsriddarna leddes av Sir James Douglas, även känd som Black Douglas – ”black” då han var en brutal, blodtörstig och hänsynslös karl. Dessa skotska korsriddare kastade sig in i kampen om Tebas befrielse. Med sig hade Douglas en liten silverbehållare innehållande hjärtat av sin tidigare, nu döda herre, den skotska kungen Robert Bruce. När Robert Bruce dog 1329 bad han om att få sitt hjärta begravt i Den heliga gravens kyrka i Jerusalem, ett förtroende som han gav Black Douglas. Och hjärtat följde alltså med på korståget. I stridens hetta vid Teba kastade Douglas in hjärtat mitt på slagfältet, men det hjälpte föga. Douglas dog i striden och morerna i Teba höll ut och hade makten i byn ända till 1389. I dag kan man i Teba se en minnesskylt över Sir Douglas på torget som nu kallas Plaza de Douglas.

Kommer man från Málaga kör man först västerut mot Cártama och därefter längst A 357 mot Campillos. Innan man kommer fram till Campillos leder en väg till vänster mot Teba. Men det är inte den som man ska ta. I stället fortsätter man ett par kilometer tills man kommer fram till väg MA 5404, som också svänger vänster mot Teba. Orsaken till att man bör välja denna väg är för att man då kör förbi ravinen Tajo del Molino, som man kan titta in i från bilen. När man har gjort det är det bara att se extra mycket fram emot att sätta tänderna i denna naturupplevelse efter att man upptäckt byn.

Glada och nyfikna kör vi upp i byn och parkerar där vi hittar parkering. På internet har vi hittat en byvandring på 4-5 km som vi skrivit ut och med den i handen kastar vi oss ut i äventyret att upptäcka denna intressanta by med 4 000 invånare. Vandringen tar oss till olika utkiksplatser, förbi Plaza de Douglas med minnesmärket över korsriddaren och ned på den mysiga huvudgatan Calle San Francisco. När vi går där på huvudgatan ser vi en skylt varpå det står ”menú del día” för 8 euro utanför en liten restaurang som heter San Francisco. Här äter vi middag efter vandringen i byn, och denna restaurang, i alla sin enkelhet kan rekommenderas. Här får man valuta för pengarna.

Glada vandrar vi runt i byn med sina många mysiga gator och i det stora hela är det ”nice”. Vid en tidpunkt leder promenaden oss upp till borgen Castillo de la Estrella, som är den största i Málagaprovinsen. Denna borg ligger och tronar upp sig på en bergtopp ovanför byn, och den sträcker ut sig över ett stort område. En gång i tiden hade den en dubbelmur men nuförtiden ligger det mesta i ruiner. Utsikten mot söder från borgen är helt enastående. Man kan se ut över Guadaltebas (Tebas flod) samt ut över ”sjöarna” (embalses) norr om El Chorro. Det är så vackert att det är synd att missa det. Det är klokt att avsätta ett par timmar till att se Teba och borgen, och därefter kan man se fram emot en välförtjänt måltid på San Francisco. Se och ladda ned kartan för byvandringen på: www.elsebyskov.com under hikes.

Och nu ska vi besöka ravinen! Så vi tar bilen och kör ned längs MA 5404 och svänger till höger precis när vi passerar ravinen. Här finns det några skyltar om geologiska intressanta saker och här kan man parkera. Vi går nu ned i ravinen under en bro som går över vägen och så följer vi floden Río la Venta som löper nere i botten. Plötsligt är vi omgivna av lodräta klippor på båda sidor. Vi stöter på ett par klättrare som just i dag tyckte att det är en bra i idé att hänga på en lodrät klippvägg. Senare såg vi dem hänga högre upp och kunde inte låta bli att rysa. Men vi ska bara gå igenom ravinen som är ca 1,6 km lång och sedan tillbaka igen för att inte hamna i knipa. Det är en bra idé att ta med sig stavar för ravinens botten kan vara hal av både vatten och lera. Men även om det kan vara lite svårt att gå så är det vackert och alldeles speciellt att stå i botten av ravinen och titta upp. Dessutom finns det ett flertal fåglar som håller till här, så det finns mycket att se.

Och ja, jag skulle rekommendera att man bara går igenom ravinen för att när man kommer ut på andra sidan gå tillbaka samma väg och tillbaka till bilen iden utan äventyr upp längs klippväggarna. Jag säger så av egen erfarenhet. En gång gick vi nämligen upp till ravinens högra rand där vi sedan inte kunde hitta en stig och så var vi vilse. Dessutom är marken däruppe ojämn med klippor och djupa sprickor och terrängen är den svåraste jag någon gång har gått, eller krupit i. Usch. Erik, som annars är en stighittare, förlorade ”el norte”, gled ned i en spricka och bröt armen. Med nöd och näppe fick han kämpa sig tillbaka till vägen och väl där körde vi snabbt till sjukhuset. Allting slutade väl. Men det är därför som man bör hålla sig i ravinens botten och inte göra mer än att se ruinerna av kvarnen (molino – därav ravinens namn) som ligger därnere samt naturen såklart.

Men det betyder inte att ravinens härligheter är slut. Det ligger nämligen en jättestor grotta halvägs upp längs bergsväggen, som man kan komma upp till! För att ta sig dit måste man gå tillbaka till bilen och därifrån gå upp längs vägen till 5404. Här ser man en stig som leder upp till ravinens högra (östra) rand. Stigen är fin och slutar uppe på kanten vid en stor ställning, där en trappa leder en nedan. I slutet av trappan finns en öppen grind som leder in i en jättestor grotta. Vi är ju nyfikna så vi går in. Det är ganska mörkt men vi kan se ett ljus – grottan leder helt enkelt igen ravinens östra sida. Så med våra mobiltelefoner och ficklampefunktionen klarar vi av att ta oss igenom grottan, vars mark lutar nedåt – ett par gånger glider vi på stjärten. Snart står vi vid grottans ingång från bergssidan. Öppningen är stor och tankarna leds in på att det säkert bott stenåldermänniskor här för en finare primitiv bostad får man leta efter. Framför grottan finns det en slags platå som säkert fungerat som terrass. Vi vågar oss försiktigt ut till kanten för att titta ned i ravinen uppifrån, det får en att rysa. Vi lyckades inte se någon stig som leder upp till grottan från ravinens botten, men det finns säkert en. Detta grottbesök är oerhört spännande så det ska man inte missa när man besöker Teba, som härmed utses till en femstjärnig sevärdhet.