La Sueca hälsar välkommen till En Sueco september 2024

Jag sitter just nu i en liten bergsby i Granada. En liten by som jag återvänder till när vardagen tillåter. Här hälsas jag nu för tiden som en återvändande bybo och det frågas om hur kustlivet är utan att det egentligen lyssnas på mitt svar, och så konstateras det att jag har tur som har en anknytning till byn. Här är ju livet mycket bättre med färre turister, mer lugn, lägre luftfuktighet och skönare temperaturer – även om kvicksilvret i år når ovanligt högt, både dag som natt. Denna gång har jag utan att tänka på det kommit hit just när det är feria, så de drygt 550 invånarna har fått sällskap av festglada och nyfikna turister, så att antalet personer i byn dessa dagar är mångdubblat. Alla övernattningsalternativ är fullbokade. Det är fullt på uteserveringarna, ja det är till och med trångt på gatorna, och stämningen är hög. Och det är väldigt religiöst. Nästan varje dag firas det mässa och kyrkklockorna klämtar konstant. Ferians höjdpunkt är den sista dagen, när det hålls mässa i bykyrkan mitt på dagen och även senare ses alla bybor (med undantag för dem som jobbar på restauranger, barer och butiker) försvinna in i kyrkan igen. Om eftermiddagen är det nämligen dags för den stora processionen med byns helgontron som byborna följer i takt till musiken från traktens orkester. Längs gatorna upphör all verksamhet. Allt blir stilla. I processionen ses verkligen alla bybor gå med, från de äldsta som får stöd av yngre och starkare till tonåringar, barn och bebisar, och alla är, sitt helgon till ära, finklädda. Det som slår mig är hur viktigt detta firande är för dessa människor. Inte bara för dess religiösa betydelse. Detta är firandet av deras identitet. Detta är dagen som de stolt firar att de tillhör denna by. De värdesätter det lilla, lugnet, gemenskapen och samhörigheten. Jag känner flera i byn som inte ens har körkort, för de känner inget behov av att resa härifrån. Många berättar att de åker på en weekendresa då och då ner till kusten – både Granadas kust och Málaga, men de har aldrig många ord att berätta om deras resa men de uttrycker alltid lättnaden över att vara tillbaka i byn. Jag beundrar dem för att de är nöjda med detta och funderar över om jag skulle klara av att leva så, eller om storstadsblodet i mina ådror skulle börja koka om jag stannade här längre än en månad. Att vara här några gånger per år, några veckor åt gången, gör otvivelaktigt gott för själen och jag ser det som en stor komplimang att jag hälsas som om jag hör hemma här.

En stor komplimang för mig är också alla de fler än 200 personer som jag har mött och fått äran att skriva om under mina år här på En Sueco (14 år som journalist och 10 som redaktör). Denna månad har jag träffat Peter och Elliot Carnello. I Sverige har Peter och hans fru många gånger fått kritik för hur de uppfostrar sina tre söner inom elitsport, men detta har det fokuserats på en hel del redan i svensk media, så det har inte jag tagit fasta på. I stället kan ni läsa om Peter och hans son Elliots storsatsning att sprida den populära racketsporten padel i världen, dessutom med guldkant.

Lite guldkant i lärandets tecken vill vi också sprida denna månad med en artikel om historien bakom vår provinshuvudstads namn – Málaga. För även om vi använder ortsnamn flera gånger om dagen är det sällan vi tänker på namnens ursprung – detta har vi tagit redan på.

Denna månad har vi också tagit en titt på vad som sker på bostadsmarknaden, och ni får dessutom följa med på en utflykt till Barcelona och El Camino de Santiago, och så besöker vi också några kolonilotter – ja de finns också i Spanien.

Detta och mycket mer i kan du läsa om i månadens En Sueco!

Trevlig läsning!

Sara Laine

sara@norrbom.com

Kom ihåg att En Sueco också har prenumerationstjänsten SuecoPlus, med vilken du dagligen får spanska nyheter på svenska samt exklusiva och spännande artiklar direkt till din inbox. Anmäl dig på: https://ensueco.com/plus/