Almuñecar – östkustens pärla

Almuñecar – östkustens pärla

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Almuñecar är nog den finaste staden på hela den spanska solkusten, och har man inte varit där och sett staden och dess överdåd av historiska lämningar, så ska inte en utflykt dit låta sig vänta. Denna stadsvandring tar med besökaren runt bland alla härligheter och vi ska få se lämningar från både fenicier, romare och araber. Almuñecar är verkligen en historisk kulturpärla fylld med ursprunglig charm.

Utanför Almuñecar ligger tre halvstora klippformationer, och om det är dessa tre, som sedan tidernas begynnelse har fått sjöfarare att stanna till här, ska jag låta vara osagt, men det går inte att betvivla att Almuñecar har varit bebott sedan bronsåldern. Dessa bronsåldersmänniskor blev en dag under det 8:e århundradet f.Kr. vittnen till att ett skepp med fenicier lade till vid klipporna och tog staden i besittning. Sedan den dagen har Almuñecar gått under skiftande herradömen och de olika erövrarna har satt sin prägel på staden, varför den idag är fylld med historia. För att fatta sig kort, staden var ett feniciskt herradöme från det 8:e till det 2:a århundradet f.Kr. Därefter övertog romarna makten från om med det 2:a århundradet f.Kr. till om med det 4:e århundradet e.Kr., och efter det 8:e århundradet fram till det 15:e e.Kr. gick staden under arabernas herradöme. 1489 återvanns makten av de kristna, och eftersom den var den viktigaste hamnstaden för Granada kalifatet blev stadsborna vittnen till, att många av de nu landsförvisade morerna lämnade Spanien för att segla till Nordafrika.

Vi börjar vår historiska stadsvandring nere vid ”triumfbågen”, där det finns en fin marknadsplats. Triumfbågen i sig är inte historisk utan är upprest av Almuñecar bombastiska borgmästare Benavides, som, då detta är en trevlig artikel, inte ska nämnas här mer.

Från marknadsplatsen går vi förbi McDonalds och fortsätter upp till vänster längst Avenida de Fenicia. Vi korsar vägen vid trafikljusen vid Carbonelles och går in till parkeringen. Där har man vid utgrävningar funnit stora lämningar från romartiden, bl.a. en stor bit av den fina akvedukten.

Vi går ut på gatan Ctra. de la Concepción och korsar rakt över till den vackra lilla platsen som ligger mellan de två körbanorna, i en härlig skugga under några enorma benjaminfikusar. Här ser vi en gammal, fint murad springbrunn från 1800-talet. Vi fortsätter över vägen och går uppåt mot höger tills vi kommer till gatan Ctra de la Concepción där man kommer in till den gamla delen av staden. Här kan man bara ta sig fram till fots. Gatorna är helt enkelt så smala att det inte går att köra bil där. Här börjar stadens centrum, som är enormt charmigt och helt unikt, och sträcker sig ända upp till borg-en. Fortfarande idag ligger gatorna likadant som de gjorde under romartiden, och jag har aldrig sett en mer ursprunglig stadskärna, den är fylld med historia.

Vi går till slutet av gatan Carrera de la Concepción och tar sedan av ned till höger, där vi kommer till Plaza los Higuitos. Det är ett mysigt torg med några caféer och det myllrar av folkliv.

Om man vill ta en sväng in och se Almuñecars livliga ”mercado”, kan man göra en liten avstickare ned mot marknaden från torget. Som tur är, är det fortfarande många som går till marknaden, och där kan man, när det är säsong, köpa olika tropiska frukter såsom avokado, mango och chirimoya som odlas på Almuñecars ”bakgård” el valle tropical. Det är inte konstigt att staden har varit så eftertraktad då inlandet runtomkring är så rikt med massor av vatten från de två stora floderna Rio Verde och Rio Seco, och med ett fantastiskt tropiskt mikroklimat där nästan allting kan odlas, och med havet utanför staden som var, och är, mycket rikt på fisk.

Vi går nu upp på Calle Antiqua och viker sedan av till vänster mot Plaza de la Constitución där stadens rådhus ligger. På rådhusplatsen finns det åtskilliga barer, restauranter och glasskiosker, så här kan man också ta hand om insidan.

I slutet av torget ser vi på höger sidan den branta gatan som ska ta oss in till den äldsta delen av stan, men innan dess ska vi ned och se på den fina springbrunnen, som i svunna tider försåg stadens medborgare med vatten. Vi går ned längst Calle Real och där gatan delar sig tar vi till vänster. Strax efter att vi svängt av ser vi springbrunnen som byggdes 1559, som fick sitt vatten via den romerska akvedukten.

För helhetens skull fortsätter vi genom de smala gränderna längst Baja del Mar ned till Paseo del Altillo, där vi kan se den nya strandpromenaden och blicka ut över det blå havet. Till höger ser vi de tre berömda klipporna, men dem tittar vi mer på senare.

Vi går tillbaka längst de smala gatorna upp till rådhusplatsen och gör en skarp sväng till vänster. Nu börjar vi vandringen upp mot borgen längst Cuesta del Castillo. Under vandringen ser vi en skylt med ”Cueva de siete palacios”, och dit ska vi, för där ligger stadens arkeologiska museum som öppnade 1984. Lokalen som inrymmer museet är mycket speciell då den härstammar ända från romartiden. En biljett till museet gäller också som inträde till borgen och kostar 2-3 €.

På grund av stadens markförhållanden med en brant klippa i mitten fanns det inte mycket plats för romarnas officiella byggnader, så de såg sig tvingade till att bygga en stor plattform runt omkring klippan för att få plats till det hela. Denna plattform vilade på massor av bågar, och det är valven mellan bågarna, som idag kallas för stadens ”cuevas” eller grottor. En mycket stor del av husen i den gamla stadsdelen har en liknande ”cueva” sedan romartiden, och det arkeologiska museet ligger i den största av dem. Det var faktiskt så att det bodde ett par familjer i den grotta där museet ligger idag, men de fick helt enkelt lov att lämna den när museet skulle byggas. Inne i museet finns många fina föremål att titta på, bl.a. fynd från bronsåldern och en enastående egyptisk urna från omkring 1700 f.Kr, som har tillhört farao Apofis I, och som fördes till Almuñecar av fenicierna. På museet kan man också se resterna av en Minerva-staty från romartiden och en mängd andra intressanta saker. Det är förbjudet att fotografera inne i museet.

Sedan fortsätter vi upp längs Cuesta del Castillo tills vi kommer till torget Eras del Castillo, vilket vi korsar och promenerar längs de små gatorna gator som leder till borgen. Borgen har renoverats efter att ha varit stängd under flera år, men nu är den en sann fröjd för ögat, även om det kan vara lite svårt att hålla isär de många lämningarna från varandra. Först låg ju här feniciernas borg, varpå romarna byggde deras borg, varpå araberna byggde deras. Dock har La Junta de Andalucía, som stått bakom restaureringen, underlättat för besökarna genom att bygga en liten paviljong inne i borgen där de har gjort modeller av de olika borgarna och av staden, så att man kan se hur det såg ut under de olika epokerna.

Borgen har lämningar av romerska bad och begravningsplatser, en stor vattendepå (aljibe) samt arabiska murar. Där finns också en uthuggen fånghåla ”mazmorra”, där de olyckliga fångarna helt enkelt kastades ned de 10-12 meter till botten, där kunde de så ligga, misshandlade och med brutna lemmar tills de dog av svält. Man kan också se resterna av den bro som romarna byggde ut till de tre klipporna i havet, då borgen under romartiden var förbunden med klipporna. Dessvärre revs bron under 1900-talet för att ge plats åt en ny omfartsled och lägenhetsbyggen.

Men vad man framförallt kan beundra från borgen är utsikten över staden, den tropiska dalen, bergen i norr, den palmklädda kusten mot öster och väster och ut över havet i söder. Helt klart en femstjärnig utsikt.

Nu ska vi ned i Majuelaparken och se lämningarna av feniciernas fisksaltningsanläggning. Så när vi kommer ut från borgen går vi till vänster och tar vägen som slingrar sig brant nedåt. Längs vägen kan vi titta in i papegojparken ”Loro Sexi”, den kallas så, inte för att den är sexig, utan för Almuñecar hette Sexi under romarnas tid. Papegojparken har massor av intressanta fåglar, så om det är någonting för dig så finns en god anledning att besöka den.
Majuelaparken har, förutom den gamla fisksaltningsanläggningen, en liten botanisk trädgård, och det är en härlig plats som andas tropiskt lugn.
Efter vårt besök i parken ska vi så upp på en av klipporna, och dit kommer vi bara genom att gå ned mot vattnet. Från en av klipporna kan vi sedan beundra denna fantastiska stad med sitt alldeles fantastiska läge, och nu har vi också gjort oss förtjänta av en stund på en av stans vackra stränder samt ett dopp i havet.

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

SUECO

PLUS+

SPARa 20%

00
Dagar
00
Timer
00
Minuter
00
Sekunder

Spara 20% på ditt första år med SuecoPlus+

Använd koden:

plus2021

Sök på En Sueco