Kära läsare maj 2011

Ända sedan finanskrisen bröt ut 2008, har jag varit tämligen trött på domedagsprofeter. Mest för att jag är en inkarnerad optimist, men naturligtvis också för att pessimistiska tankegångar oftast gör mer skada än nytta. Man förlorar hoppet, blir nedstämd och känner sig maktlös – och sådant blir människor sjuka av. Jag erkänner: pessimisterna tenderar att vara mer realistiska än optimisterna, och så var det ju också några kloka huvuden som varnade om krisen innan den bröt ut i ljusan låga och tog mina sparpengar med sig. Jag, min jubelidiot, vägrade emellertid att lyssna på varningarna, men jag är fortfarande optimist – en fattig optimist.
Enligt OECD:s delårsrapport är den globala återhämtningen så pass självgående att inte ens jordbävningen och tsunamin i Japan kommer att vara mycket mer än ett litet gupp på vägen. Sådana nyheter älskar jag. Men, så kommer anhängare till Nostradamus och förstör allting med deras tolkningar av hans profetior om att vi år 2012, kommer att möta vår undergång. Det finns många självutnämnda experter som placerar sig själva hos den sorten, och om man nu ska tro på deras tolkningar bör vi komma igång och njuta av det vi har just nu, för redan innan årets slut kommer världen att se helt annorlunda ut. Både när det gäller naturkatastrofer, klimatförändringar, terrorism och det nya hotet mot mänskligheten, aktiemarknaden, är det fara på färde. En annan profetia säger att den första atombomben sedan andra världskriget kommer att sprängas i år – men det kan ju knappast vara Nostradamus, kärnvapen fanns ju inte med i bilden på 1500-talet. 2011 kommer att bjuda på extremt höga temperaturer och de arktiska isarna kommer att smälta samt rasa ut i havet med en sådan kraft att tsunamis kommer att dra in över den amerikanska östkusten. Det i sin tur är ingenting jämfört med de övriga naturkatastrofer som väntar. Supervulkanen i Yellowstone kommer att få ett utbrott till följd av vibrationerna från en jordbävning i Japan tidigare under året. Jag tar sådana förutsägelser med en nypa salt. För vem kan tro på sådant medeltida babbel? Jag blev emellertid helt kall när jag upptäckte att artikeln som jag satt och läste på nätet var publicerad redan den 31 oktober 2010 – alltså mer än fyra månader innan jordbävningen i Japan. Hmm… Innan jag stängde ned inte bara hemsidan, utan också datorn, hann jag läsa att Yellowstone kommer att få ett mega-utbrott på juldagen.
Har inte Nostradamus förutspått någonting bra alls?
Oavsett om profetiorna blir verklighet eller inte, så är det i alla fall en sak som vi kan göra: Vi kan värdesätta livet. Och det handlar väl om att ta sig tid att se saker och ting runtomkring sig – och att vara tacksamma och påminna oss själva om hur bra vi har det varje dag som katastrofen inte inträffar. Vi måste göra det bästa med livet! Och jag har tänkt mig att fortsatt att göra det – varje dag!

Helle Espensen