Kent Schanke – kryddar livet med lite spänning

Namn: Kent Schanke
Född: 25 april 1960 i Fellingsbro, Örebro Län.
Familj: Gift sedan snart 30 år med Annika Schanke, rektor på Svenska skolan i Mar
bella (som du kan läsa mer om i En Suecos oktober). Tillsammans har de tre
barn; Natalie 28 år, Rickard 26 år och Sebastian 22 år.
Bor: Fuengirola.
Arbetar: Swedbank, Private Banking, i Marbella.
Antal år i Spanien: 11.
Intressen: Mountainbike, gym, golf, åka MC samt har nyligen börjat samla på whisky.
Övrigt: Nybliven farfar. Första jobbet var som sommarvaktmästare på en idrotts
plats. Senaste lästa boken är ”Hundraåringen som hoppade ut genom ett
fönster och försvann” av Jonas Jonasson.

Han är ett välkänt ansikte för svenskarna på Costa del Sol genom sitt mångåriga arbete inom Private Banking i Marbella, de senaste sex åren på Swedbank. Men vem är han, varför bor han här och vad gör han när han inte är ”bankmannen Kent Schanke”?

Vem är Kent och vad har du för bakgrund?
Jag kommer från en lantbruksort där jag hade en trygg uppväxt. Som liten var jag mycket intresserad av idrott och träning, vilket fortfarande har en viktig roll i mitt liv. Jag är en tävlingsmänniska på det sätt att jag tycker om att träna – att öva på någonting och se det förbättrade resultatet av det jag gör. För mig började det med friidrott och när jag var yngre drömde jag om att bli bland de bästa i Sverige, jag nådde till hyfsad nivå i unga år.
När jag var färdig med skolan och lumpen gick jag polishögskolan och arbetade som polis innan jag började inom bankvärlden.

Du säger att idrott alltid varit en viktig för dig, berätta…
Att förbättra resultat och flytta fram positioner har alltid varit någonting som jag brunnit för och det kommer inte gratis. För mig har det inte bara varit tävlingen som har varit rolig utan även förarbetet och den mentala förberedelsen, vilket även gäller i affärsvärlden – även där leder förarbetet och träningen till bättre resultat. I sportvärlden i sin tur leder det också till motion och bättre hälsa. Jag tror också att träningen hjälpt mig öka min uthållighet och bidragit till bättre koncentration och fokusering, både under skolåldern och i vuxen ålder.

Du har arbetat som polis, vad var det som fick dig att välja det?
Det var kontakten med andra människor som jag tyckte var lockande. Jag förstod att polisyrket inte bara innebar positiva kontakter, utan att man även kunde hamna i svåra situationer, men jag tyckte om jobbet för att jag kände att jag kunde hjälpa till, i både med- och motgångar. Det präglar ju mitt arbete på banken idag också där jag hela tiden har kontakt med kunder i alla möjliga frågor och vid olika händelser. Private Banking handlar om så mycket mer än bara finansiella tjänster.

Hur hamnade du sedan i bankvärlden?
Mitt affärsintresse föddes tidigt. I 12-årsåldern började jag att sälja jultidningar. Det var kul och det gick bra. Det gick så bra att mina föräldrar inte behövde ge mig veckopeng längre – jag ville klara mig själv! När jag gjorde lumpen fick jag ansvaret för ”markalådan” på mitt kompani. Markalådan var en kiosklåda som vi hade med oss ut i fält. Det innebar att jag köpte in bl.a. godis och läsk som jag sålde till mina kamrater. Det gällde att köpa rätt, så billigt som möjligt och sälja till ett bra pris, jag kände att jag hade kommit på ett bra koncept, att göra vinst utan att ta ut ockerpriser. Det hände ofta att killar från andra kompanier ”dök upp i skogen” för att handla av mig. Min försäljning blomstrade och konceptet stärkte mitt affärsintresse ytterligare.

När jag senare arbetade skift vid polisen var jag lediga en del vardagar. Jag kände att jag ville syssla med affärer och försäljning så jag började arbeta som försäkringsombud. Den s.k. bisysslan ledde efter ett par år till fast anställning i Skandia och jag lade polisyrket på hyllan. På 90-talet började så bank- och försäkringsvärldarna att smälta samma och jag steget in i bankvärlden, fortfarande arbetandes med försäkringar.

Och flytten till Spanien?
På våren 2000 uppmärksammade jag en ledig tjänst inom banken i Spanien. Tidigare hade jag och Annika, min fru som jag varit tillsammans med sedan vi var 17 år och har tre barn med, bestämt att om någon av oss fick en intressant utlandstjänst så skulle den andra ta tjänstledigt och följa med. Så blev det och vi flyttade i september 2000 .

Hur var det att flytta till Spanien med fru och tre barn?
Jag ljuger om jag säger att det var en dans på rosor. Annika hade ju fullt upp med sitt jobb, barnen hade skola och fullt av fritidsaktiviteter, och ”rätt tidpunkt” för en utlandsflytt finns inte. Man vet aldrig hur det kommer att gå. Richard skulle börja nian och Sebastian femman så de fick börja skolan här nere i Spanien. Natalie följde faktiskt aldrig med, utan bodde på internat och läste på fotbollsgymnasium i Sverige. Efter en tid ville pojkarna tillbaka till Sverige, idrotten lockade och Annika flyttade med. Hon hade det nog inte alltid så lätt här till en början. Hon var van att vara aktiv både arbetsmässigt och på fritiden. Fyra av dessa hittills elva åren har hon bott i Sverige och då träffades vi var 14:e dag. Många undrade nog vad vi höll på med, men det har fungerat för oss. Nu bor pojkarna i Oslo, Natalie i Sverige och Annika och jag bor här. Naturligtvis lägger vi lite extra energi på att hälsa på varandra ofta.

Hur är livet idag?
Utmärkt. Mycket kretsar kring arbetet på banken. Det är viktigt att vi finns nära våra kunder och blivande kunder här i Spanien. Annika arbetar som rektor och lärare på Svenska skolan i Marbella och har nu fullt upp och trivs. Även om dagarna har sina vardagssysslor så tycker jag totalt sett att livsstilen är lite lättare här, jag gillar sol och värme. När jag inte jobbar läser jag en del facklitteratur, tillsammans träffar vi vänner, emellanåt tar vi en motorcykeltur i bergen, ibland övernattar vi någonstans. Jag tycker också om att ge mig ut off-road på min mountainbike. Det är lite spännande, så spänningssökande är jag fortfarande, det har jag alltid varit. Det måste vara lite spänning i livet och det är okej att ramla och slå sig lite ibland.

Och till slut, Swedbank och världsekonomin idag…
På Swedbank arbetar jag med Private Banking och är ansvarig för bankens spanska verksamhet. Som komplement till Private Banking har vi utvecklat ett s.k. Family Office, vilket är en mer utpräglad servicetjänst inom förmögenhetsförvaltning för familjer och enskilda. Mina arbetsuppgifter sträcker sig många gånger utanför vad många förknippar med att arbeta på bank. Kunderna skall vara nöjda, då är jag nöjd.
Gällande världsläget så vill jag gärna vara optimistisk men det är svårt i dagsläget. Världen kommer inte att gå under, men det kan nog bli en ”guppig” resa. När det väl stabiliseras och marknaden vänder upp igen kommer börsen sannolikt att gå uppåt mycket snabbt.
Det skapas hela tiden nya produkter i den finansiella sektorn. Jag tycker det är viktigt att man själv har en uppfattning och förstår vad man gör med sina tillgångar. Det är viktigt att kunna ”sova gott om natten”, även om finans-marknaderna stormar. Det kan snabbt bli fel om man jagar ”sista kronan” i sin portfölj. Private Banking bygger i grunden på förmögenhetsförvaltning över generationer, alltså trygg långsiktig förvaltning av kapitalet.
Personligen så oroar jag mig inte för någonting som inte har inträffat utan arbetar istället för att undvika att problem kan uppstå.