Aperitivi Milano

– Aptitretare från och till Milano.

Málaga ligger på Europas yttersta kant, men efterhand har flygförbindelserna blivit så bra att vi helt enkelt kan ge oss iväg på semestrar över nästan hela Europas kontinent. Denna serie är en liten aptitretare på städer som man lätt kan resa till från Spanien.
Denna gång kommer hälsningen från en eskapad till Milano.

Duvorna på Piazza del Duomo är oräkneliga. De är fler än själva antalet milaneser och utlänningar, som efter en tidig kvällsaperitivi lämnat kvar brödsmulorna till fåglarna här mellan domkyrkan, som har gett namn till torget, och butiksarkaden Gallería Vittorio Emanuele.
Detta är Milanos ovillkorliga centrum. Det enda, skulle man kunna säga. Förstnämnda, alltså domkyrkan, liknar någonting taget ur Antoni Gaudís vildaste fantasier. Den har 135 spiror som sträcker sig mot himlen och 3 400 statyer som blickar ut över helgedomen och stadens tak, och det är inte svårt att förstå att det tog nästan 500 år att färdigställa den stora kyrkan med det underliga utseendet.
Milano är dock först och främst en modern stad. Här finns inga överväldigande romerska ruiner att rota runt i och det mesta av staden bombades sönder och samman under Andra Världskriget. Från innan krigstiden står utöver domkyrkan även butiksarkaden kvar, liksom borgen Castello Sforzesco.
Milano är Italiens näst största stad med 1,3 miljoner invånare, men om även omgivningarna inkluderas når man upp till 5 miljoner, vilket gör det till landets största storkommun. Och detta är landets maskinrum, centrum för industri som produktion av Fiat och Campari. Staden utgör även huvudsätet för Italiens börs och den pånyttfödda politikern och affärsmagnaten Silvio Berlusconi.
Ända sedan den så kallade industrialiseringens början har Milano varit ledande och den milanesiska innovationen och kreativiteten har säkrat en fortsatt framgång, naturligtvist med små tillbakagångar, för att liksom hålla takten med övriga världen.

Milano på mode och med lite rabatt
Den kreativitet som lever i staden kommer främst från alla modegurus. Här finns Armani, Dolce & Gabbana, Prada och Versace blad de otaliga hippa italienska designers som har sina hus i Milano, och som konkurrerar på samma nivå som Paris och New York om att ha modevärldens absolut mest överfulla catwalks.
Fashionistas och shopoholiker söker sig till staden som duvor, speciellt till området Quadrilatero d’Oro – den gyllene kvadraten (fritt översatt) – där man hittar många modehus och förgyllda butiker. Det är glamoröst och det är svindyrt. Dock finns det även mindre kostsamma kläder och tillbehör inom räckhåll i de många outlets som erbjuder andrahandssortering och gårdagens mode och ett exempel på dessa är Dmagaxine på Via Manzoni.

Gallería Vittorio Emanuele, sju stjärnor och Scala
Tillbaka på Piazza del Duomo står det mer shopping på aperitivi-menyn. Det är få städer som har ett shoppingcenter högst upp på listan över riktigt attraktiva sevärdheter, men det har Milano. Shoppingcentret, eller butiksarkaden om man så vill, har fått sitt namn efter kungariket Italiens första kung, Vittorio Emanuele, och den börjar och mynnar ut här på torget.
Den är unik, inga andra superlativ räcker till. Arkaden byggdes mellan åren 1865-1877 och den fyra våningar höga gallerian kännetecknas av pelargångar, marmorgolv och inte minst en 47 meter hög kupol. Bland butikerna finns de flesta italienska modehus och bland dem hittas även många utländska som t ex Louis Vuitton, samt några av Milanos äldsta restauranger såsom Biffi Caffé, som grundades av kungens konditor och som legat här sedan starten.
Den höga cigarrföringen här i Gallería Vittorio Emanuele är någonting som kommunen gärna vill bibehålla och det sägs att McDonald’s nyligen nekades förnyelse av hyreskontrakt av en lokal varför den amerikanska kedjan nu stämt uthyraren, Milanos kommun, på 24 miljoner euro.
Det är även här, inne i gallerian, som man hittar Europas enda sjustjärniga hotell, Town House Seven Stars Gallería Milano. Om man inte, ska vi säga, önskar bo här, kan man i alla fall titta förbi; en underdimensionerad skylt visar vägen till en hiss som leder upp till hotellet på första våningen.
Precis bakom butiksarkaden ligger Scala, det berömda operahuset som inte gör så mycket väsen av sig utifrån sett, men som gömmer på forna tider och arior.

Den Sista Nattvarden, den sista debatten
Det konstnärliga geniet Leonardo da Vinci ska ha målat Den Sista Nattvarden mellan åren 1494-1497 och den överlevde mirakulöst bombningarna under de allierades bombningar 1943, när byggnader annars rasade ned kring Jesus och apostlarna. Så väggmålningen på 460 x 880 cm går fortfarande att skåda i klostret Santa María delle Grazie.
Det är ett av Milanos andra stora dragplåster och uppmärksamheten har inte minskat sedan Dan Brown, i sin bok Da Vincikoden, presenterade tanken om att det skulle vara Maria Magdalena som sitter till höger om Jesus (till vänster för åskådaren) här vid hans sista måltid. Dock insisterar konsthistoriker på att det är aposteln Johannes. Personen har dock mycket feminina drag. Men det är en av tidens stora debatter, så döm själv, det kostar 26 euro att gå in och man rekommenderas att boka sitt inträde i god tid.
Santa María delle Grazie ligger på torget med samma namn, en bit utanför självaste centrum.

Castello Sforzesco, San Siro och Naviglo
Utanför centrum, men fortfarande i Milanos puls, står borgen Castello Sforzesco. Det är ett gigantiskt, närmast hotande försvarsverk, vars historia är synonymt med regionen och det tidigare kungariket Lombardiet.
Arbetet påbörjades 1368 och fortsatte faktiskt ända fram till 1600-talet då det framstod som en enorm, stjärnformad byggnad, vilket Napoleon ändrade på under åren 1796-1815 när han konverterade den till dagens fyrkantiga byggnad. Borgen utsattes för flera bombningar 1943 men de flesta av de bombastiska murarna klarade sig.
Idag är borgen inredd som ett stort museum med utställningar i 38 salar.
Så finns även San Siro, där både Inter och AC Milan håller till, om en aperitivi för de fotbollsintresserade ska avslutas på milanesiska manér. Annars kan man välja att bege sig i motsatt riktning, till ett mindre känt område av Milano, nämligen ett mini-Venedig som kallas Naviglio Grande i kvarteret Naviglo, där man inte kan nöja sig med att bara läsa en aperitivi.

Utflykt från Milano
Milano ligger som bekant vid foten av Alperna och det finns riktigt många utflyktsmål i området. Bland dessa finns staden samt sjön Como och en rad andra sjöar och med Trenitalia är det enkelt och lätt att ta sig till t ex Torino, Genova eller Parma.
Vi valde att ta oss till Venedig. Först en tråkig tågresa genom förort efter förort, men sedan förändrades miljön och gjorde det till en mycket vacker utflykt förbi både Verona och Gardasjön. Efter bara två timmar och 35 minuter stod vi plötsligt mitt i Venedig.