Vi träffade Peter Kleinwichs för fem år sedan. Då var det allmänna frågor kring hans artistnamn Dansdoktorn, karriären i Sverige, som bland annat landets första manliga strippa, och varför han årligen återkommer till Fuengirola m.m. och det går det att läsa mer om i En Suecos marsnummer 2009. Nu har vi träffat Peter igen och denna gång för att tala om dansen, för han är kanske den som känner sevillanas bättre än någon annan i Sverige, och så föder han sin eldiga sida under Fuengirolaferian varje år.
Oräkneliga gånger har han förvånat spansk publik när han ger sig ut i den eldiga tretakten och i år hade jag privilegiet att få en pratstund med Peter, innan det var hans tur att snöra på sig dansskorna på Plaza de la Constitucíon i Fuengirola, under Feria del Rosarios första dag. Överallt på kyrktorget skålades det i Málagavin och jamón serranon tycktes vara försvinnande god. Ovanför oss svajade feriavimplar i höstbrisen och runtomkring hördes frasandet från flamencoklänningarnas färgglada volanger.
Ett, två, tre, FYRA, fem, sex
”Titta på dem”, säger Peter nickandes mot dansparet framför oss som låter sig förföras den spanska gitarrens toner. ”De har ingen teknik och kommer in fel i takten. Sevillanas är tretakt, men man börjar på fyran – ett, två tre, FYRA, fem, sex. Dessutom placerar de sig helt på tok. Men det gör ingenting! De har ju så kul!” skrattar han.
Peter Kleinwichs vet vad han pratar om. Som barn, han är född 1946, iakttog han sina föräldrar när de dansade argentinsk tango i vardagsrummet hemma i Warszawa, stunder som fyllde lilla Peter med lugn. När hans mamma sedan såg honom springa och hoppa till takterna tog hon honom till dansuttagningarna på Nationalteatern i Warszawa, där han kom in. Men någon dans på Warszawas nationalscen blev det inte. Familjen flyttade nämligen till Sverige när Peter var 11 år. Flytten kom dock inte i vägen för dansen i Peters liv. 1963 började han studera dans och kom in på Balettakademin i Stockholm, vilket visade sig bli början på ett helt liv med dans.
På den tiden var Balettakademin, som startades av Lia Schubert 1957, revolutionerande. Dansskolan började en helt ny era inom den svenska dansvärlden med inte bara balett utan även olika sorters modern-, jazz- och showdans. Bara efter två terminer uppmärksammades Peters talang och han erbjöds ge sina första dansklasser. Strax efter, 1966, debuterade han på Intimans scen i föreställningen ”Jojo” tillsammans med bland annat Titti Sjöblom.
Karriären rullade på i full fart och nästa steg togs 1968 då han började på Koreografiska Institutet, där han var färdig 1971. Efter det öppnades en värld av musikaler, barnprogram, revyer och föreställningar. Dessutom hade han också hunnit förälska sig i Spanien.
Kärlek vi första ögonkastet
Det var under uttagningarna till Koreografiska Institutet i Stockholm som Walter Nicks, mannen som tog jazzdansen till Sverige och var jurymedlem på skolan, upptäckte Peter. Han såg talang och frågade om Peter ville följa med på hans europaturné med workshops i jazzteknik. Resa, mat, logi samt dans skulle ingå på dagsschemat mot att Peter hjälpte till med utrustning under turnerandet. Turnén förde Peter till bland annat Spanien, där han föll pladask för sevillanas.
”Sevillanas är vackert! Sedan första gången jag såg sevillanas har jag följt denna dansform. När sevillanas är på topp är den det vackraste och det finaste, och bara den klassiska baletten samt argentinsk tango kan tävla med den”, förklarar Peter och börjar tala om sin passion: ”Sevillanas berättar om Andalusiens kultur. Oavsett vad man tycker om tjurfäktning är rörelserna i sevillanas fantastiska och har man ännu inte kopplat ihop dem båda ska man tänka på det nästa gång man ser sevillanas. Tjurfäktningen präglar sevillanas mer än någonting annat, om än helt oblodigt.”
Peter börjar förklara med rörelser. Han visar en pasada, momentet då tjuren passerar toreadoren i corridan, tjurfäktningen. Med rak rygg och böjda armar, som om han skulle hålla i toreadorens mantel, sträcker han kroppen samtidig som han böjer sig åt sidan som om han väjer för tjuren. Han rörelser visar tydligt kopplingarna mellan de två spanska arven. Peter fortsätter att visa hur kvinnan och mannen i dansen passerar varandra, lyfter armarna i graciösa rörelser för att sedan mjukt samla händerna i ena sidan, och som för att visa att de inte sårats av tjuren, eller att en serie rörelser kommit till sitt slut, stampar ned hälarna i marken och mottager publikens jubel. Allting går att se på båda scenerna, oavsett om det är en tjur eller gitarrens toner som styr takten.
Mer än feriadans
Det är just det som Peter har fastnat för sedan första gången han kom i kontakt med den spanska dansen – det graciösa, eldiga, temperamentsfulla, passionerade, vackra och rustika. Och det har följt honom genom livet som en röd tråd. Som ett urplock av spansk dans i hans liv kan nämnas att han i samband med 20-årsfirandet av Svenska skolan i Fuengirola fick uppdraget att både regissera och koreografera samt dansa i festprogrammet i dagarna två. Han har satt ihop sevillanas för häst och ryttare för Inger Hallberg med elever. Han har vid en taklagsfest å Svenska Paviljongen inför Expo-92 i Sevilla dansat sevillanas med borgmästarinnan (för att rädda en pinsam situation under en middagsbjudning då en överförfriskad man välte middagsbordet) – och borgmästarinnan älskade det. Men så undervisar han och uppträder, och nöjesdansar. Och fortfarande håller han i Vårdansen i Stockholm i maj, och ses också, liksom under de senaste 30 åren, som danslärare i Kungsträdgården i Stockholm där han från scenen håller snabbkurser i just sevillanas.
Kolonilott och sniderier
Peter har naturligtvis även andra intressen. Vid sidan av dansen hinner han spendera vintrarna i Fuengirola, i goda vänners lag och sommarhalvåren är han i Stockholm. Där bor han vid Odenplan samt har en kolonilott i Frescati, och förutom odlingarna på lotten älskar Peter att arbeta i trä samt snida. Under sommaren har han bland annat snidat en häst, med riktig man från en andalusisk häst, samt byggt en soffa, ett bord och en grind. Hästen och soffan kan ses på fotot här intill. Och när det kommer till träslöjd kallar han sig inte för Dansdoktorn utan istället för Kleinfix, får jag veta innan det är Peters tur att visa sina färdigheter i dansen likt en toreador på arenan.
Dansens utveckling
Liksom allting utvecklats har även sevillanas gjort det och skiljer sig från den som Peter först lärde sig 46 år sedan.
”Dansen har förändrats och förenklats. Först tänkte jag hålla kvar vid det traditionella men nu har jag istället tagit till mig en del av det nya. Jag har utvecklat min egen stil vari jag behåller det gamla som jag tycker om och tar till mig nyheter som jag tycket om. Men så ratar jag sådant som jag inte tycker om – både från det gamla och det nya”, förklarar han.
En sak som har försvunnit genom åren är det steg i pasadas vari dansparet passerar varandra rygg mot rygg. Pasadas görs annars mage mot mage, och bara på ett ställe görs den rygg mot rygg, men detta ses alltså oerhört sällan idag.
Sevillanas blev nycken till Spanien för Peter. Under de senaste åren har han tappat lusten att lära ut dansen – hans personliga kärlek. Nu har han dock återigen hittat den och kanske ger han några nybörjarkurser till vintern.
Av Sara Laine
