Sydländska stämningsbilder från Trier

Sydländska stämningsbilder från Trier

trier-top
I ett smörhål mellan Frankrike och Luxembourg, mellan Hansrük- och Eifelbergen, och bredvid floden Mosel i den tyska delstaten Rheinland-Pfalz, ligger staden Trier och myser. Självsäker och medvete om sin charm samt sin välberättigade plats bland Tysklands mest fascinerande städer.
Torget Hauptmarkt i slutet av Triers huvudgata, Simeonstrasse, är stadens samlingsplats. Här flockas invånarna kring bodarna, som säljer färsk frukt och grönsaker. Handelslivet bidrar till en näst intill sydländsk stämning. Torget anlades redan på 900-talet när vikingarna hade angripit den förra marknadsplatsen nere vid Mosel; och många av de byggnader som i dag omger torget är från medeltiden. Den mest utmärkande och torgets äldsta byggnad är Löwenapotheke från 1200-talet, vari Tysklands äldsta apotek ligger. Tillsamman skapar byggnaderna en vacker och egentligen ganska otysk oordning av stilar, vilket kryddas med klenoder som Petrusbrunnen och Marktkreuz, som hålls uppe av en pelare från stadens ursprungliga basilika, som vi snart kommer till.
Besöker man platsen mellan mars och den 24 juni står det ”Spargel” på många skyltar vid bodarna, för då är det sparrissäsong. Startdatumet beror på vädret men den sista sparrisdagen är alltid Johannes Döparens dag. Alla stadens restauranger serverar under denna period vit sparris, gärna med skirat smör eller hollandaise. Det verkar onekligen som om tyskarna inte kan få nog av dessa vita stänglar, vilket också är förståeligt.
Trier har drygt 100 000 invånare varav 25 000 är studenter. De sistnämnda bidrar till en ungdomlig stämning men staden har också en lång historia som sträcker sig ända tillbaka till antiken.
 
Romare och kristendomen
Från Hauptmarkt ses den romerska stadsporten, Porta Nigra, som en gång i tiden var en del av den 6,5 långa stadsmuren. Trots det latinska namnet fick porten detta namn först under medeltiden, när stenarna svärtats av föreoreningar och tidens ibland ovänligheter. Det är ett exempel på stadens romerska arv som har bidragit till stadens medlemskap i den fina klubben, UNESCO:s världsarvslista. Trier har gett sitt namn till många kapitel i historieböckerna och det går inte att missa historien i staden, som har det största utbudet av romerska ruiner norr om Alperna.
När de gamla romerna anlände, vilket de förmodas ha gjort år 17 f.Kr., ledda av självaste kejsar Augustus, kallade de staden för Augusta Treverorum. Naturligtvis efter kejsaren och även efter de ursprungliga invånarna trevererna, som var kelter, som fick lämna plats åt romarna.
Åren som följde var staden välmående men sin plats på den dåvarande världskartan fick den på 300-talet när den var huvudstad i en av de fyra delarna av romarriket, som var i upplösning på grund av interna strider. År 306 utropades Konstantin den Store till kejsare här, i tronsalen, dåtidens Aula Palatina, senare kallad Konstantinbasilikan. Den står här fortfarande och är i dag en luthersk kyrka. Vanligtvis är denna kyrka öppen och inträdet är gratis. Den är spartanskt inredd och det tar bara tio minuter att gå till den från Hauptmarkt.
Några år efter kröningen skulle Konstantin den Store göra kristendomen till officiell religion i romarriket och hans beslut har säkert bidragit väsentligt till kristendomens utbredning.
Som bekant fick han igenom delningen av romarriket och för Trier innebar det att staden så småningom förlorade sin betydelse som kejserlig stad. Men innan det byggdes både de mäktiga kejsartermerna och en amfiteater, som också fortfarande i dag står där till beskådning. Det samma gäller den romerska bron över Mosel, Römerbrücke, som nu faktiskt används till biltrafik.
 
Tysklands äldsta domkyrka
I samband med kejsar Konstantins besök under åren 328-329 byggdes det först ett kejsarpalats och senare också en enorm kyrka, bara ett stenkast från dagens Hauptmarkt. Denna kyrka var så stor att när man drygt 700 år senare bestämde sig för att bygga om blev det plats för inte bara en utan två kyrkor, och därefter fanns det till och med plats över. Det är den stora romerska domkyrkan St. Peter, som är Tysklands äldsta domkyrka, och vars valv stäcker sig 25 meter upp. Och det är den gotiska Liebfrauenkirche. De två kyrkorna är sammanlänkade med en korgång som smälter samman romerska, saliska, romanska, gotiska och barrockelement till ett komplex ett häpnadsväckande intryck.
Domkyrkans skattkammare gömmer förövrigt på ett par reliker, närmare bestämt en dräkt som ska vara den som Jesus bar på väg till Golgata samt en spik från korset. Båda ska ha förts hit av Konstantin den Stores mor, den heliga Helena, som rest till Jerusalem för att leta efter Jesugrav. Det är vanligtvis gratis inträde till de två kyrkorna.
Vill man kan man vila benen på ett par pelare som ligger utanför domkyrkan. En sägen berättar att man, när man skulle bygga kyrkan bad till djävulen om hjälp för att flytta några stora pelare. Orsaken till detta må vi låta vara osagd. Men man inbillade honom i alla fall att man skulle bygga ett jättelikt värdshus, varför djävulen genast kom farande. Men när han gjort sig besväret att komma fick han så reda på att platsen redan var ämnad för en kyrka, varför han rasande kastade ifrån sig några av pelarna. Och här ligger de, som ett evigt minne om händelsen.
 
Kineser i kö och krig
Kineserna besöker inte nödvändigtvis Trier för att se romerska ruiner eller för att äta sparris. I stället kan man se dem köa vid Brückenstrasse 10. Här föddes nämligen kommunisten Karl Marx 1818 och huset står i dag som ett museum över hans liv och arbete. Ryssarna kommer inte hit i så stor utsträckning längre.
I stadens södra delar ligger de gamla judekvarteren med ett virrvarr av smala gator och gränder, bland annat Judengasse, där det rekommenderas att släntra runt och gå på upptäcktsfärd. Det samma gäller de gamla fiskarkvarteren nere vid floden.
I samband med de allierades bombangrepp under andra världskriget förstördes över 40 procent av Trier. Som så många andra tyska städer har Trier sedan dess, som tur är, återuppbyggts med stor respekt för de ursprungliga byggnaderna. Och det kan man verkligen vara tacksam för i Trier.
 
trier-Porta-Nigra
Den svarta porten
Porta Nigra är från ca år 180. Den var en av fyra portar in till staden men den enda som står kvar i dag. Det sägs att denna port har överlevt tack vare en grekisk munk vid namn Simeon, och därav namnet på Triers gågata, Simeonstrasse. Simeon var eremit och vistades i portens kammare mellan år 1028-1035. Efter hans död begravdes han i en sarkofag i porten, varefter en del byggdes om till en kyrka. Och det är tack vare denna kyrka som porten har lyckats överleva de värsta tiderna, även Napoleons härjningar.
 
trier-cochem
Tysk idyll
Ett besök i Trier bör kombineras med en tur längs Mosel. Här ligger hundratals idylliska småstäder med korsvirkeshus, Bierstuben och Weinstuben, till och med.
Ett exempel på en sådan by är Cochem, som ses på bilden. Ovanför staden växer vinstockar och här står Reichburg, som är den största bland de många medeltidsborgarna som pryder flodkanten.
Trier utgör centrum för handeln med vin från Moseldalen och det är inte så lite. På branterna stäcker drygt 9 000 hektar vinodlingar ut sig, vilket gör Mosel till det femte största vindistriktet i Tyskland. Riesling är den utan tvekan dominerande druvsorten. Av denna druva framställs det lätta vita vinet som under de senaste åren har gått från att ha rykte om sig som trist Liebfraumilch till att få ett fint och välförtjänt erkännande.
Av Jette Christiansen

Dela

Kanske gillar du även

© 2009-2019 En Sueco – Norrbom Marketing.
Designed and developed by yummp.

Sök på En Sueco

Planerat underhållsarbete: Lördagen den 5 augusti 2023 från kl. 08.00 kommer det att göras uppdateringar på ensueco.com. Under tiden som underhållsarbetet utförs kommer sidan att vara otillgänglig och detsamma gäller för En Suecos app. En Sueco ber om överseende med detta.