La Sueca hälsar välkommen till En Sueco juni!

Så har det alltid känts. Och så känns det fortfarande. Men någonting har förändrats. Nu vid mitt senaste Stockholmsbesök, så visst var det underbart att promenera på ett grönt Djurgården, i ett prunkande Kungsträdgården, vila fötterna på uteserveringar, långsamt promenerande Norr Mälarstrand, men som skrivet, någonting har förändrats. Jag kom hem men samtidigt inte hem. Känslan av att vara på besök infann sig. För första gången i mitt liv var jag på besök i min egen hemstad. Och det överraskade mig. Och tro det eller ej, det kändes bra.

Nu har jag bott på Costa del Sol i lite mer än sex år, och under dessa år har jag, även om jag bestämt mig för att kusten är mitt hem, ändå haft en fot kvar i Stockholm. Och inte riktigt vetat vilket ben jag ska stå på, vilket ibland skapat onödiga fnurror i livet. Vi vet ju alla att man sitter stadigast på en stol.

Så hur upplevdes Stockholm efter en tids frånvaro? Jo, jag har hört om stora förändringar från både den ena och den andre. Att jag inte skulle känna igen mig i mina egna kvarter som i dag kallas SoFo. Skillnaden är för mig icke-existerande. En del ställen stänger, andra öppnar, men kvar ligger mina promenadstråk och jag kan fortfarande cykla ”hem” längs Götgatan som sprudlar av vackra, glada människor. Det andra är diskussionen om tiggare. Den har jag hittills tagit med en nypa salt och inte velat ge mig in i, men hualigen, det är tiggare överallt. Oavsett vart man går. Och de ställer sig mitt framför en när man kommer gående eller tar nästan vattenflaskan ur handen på en för att få panten. Nu förstår jag den diskussionen.

Annars inga nyheter; smutsigt på Medborgarplatsen efter en fredagsnatt, lugnt på Kungsholmen, rulltrappor i tunnelbanan som under rusningstid påminner om en myrstack. Det är det Stockholm som jag älskar. Samtidigt älskar jag Costa del Sol, med sina långa stränder, mäktiga berg och avslappnade livsstil. Och det bästa av allt är känslan att jag första gången inte lämnade mitt hem när jag lämnade Stockholm, utan jag kom hem när jag landade i Málaga.

Jag är glad att det multikulturella Costa del Sol är mitt hem. Här kan jag, liksom du, plocka russinen ur kakan. Vi får se ut och göra lite som vi vill utan att jante viftar med ett pekfinger. Vi får välja vår stil och de traditioner som vi tycker bäst om, oavsett om de är spanska, svenska, engelska, finska, franska, ja listan kan göras lång. Nu närmast i mitt hem vankas det 6 juni-firande. Men det blir inget buller och bång. I stället firas det i liten skala, som tidigare år. Terrassen pryder jag med svenska färger och det dukas fram en enklare, men typisk, svensk sommartallrik till middag, med en god kall ale till.

Glad svensk nationaldag!

Sara Laine