Jag är en soltörstande svenska på Costa del Sol. Senast jag skulle ha identifierat mig som en sådan är 22 år sedan. Då var jag här på Costa del Sol på sommarsemester. Ni vet en sådan där typisk semester när man efter en kall och blöt höst/vinter/vår i Sverige bara drömmer av att kasta av sig vinterjackan och lägga sig på en Medelhavsstrand. Det var inte min första semester här men det var den första med en tjejkompis och vi spenderade varenda dag i solen. Sedan blev det som många av er redan vet en hel del fler Costa del Sol-semestrar tills jag köpte en enkelbiljett och slog ned mina bopålar här.
I takt med åren har mitt soltörstande avtagit. Jag ligger inte längre i solstolen direkt solen tittar fram och att ha en gyllene solbränna är inte längre någonting jag strävar efter.
Eller i alla fall har jag lagt soltörstandet på hyllan, fram tills förra månaden. För nu sitter jag här igen med behov av att sträcka ut mig i solen för att låta värmen träffa varje millimeter av min kropp, likt en solpanel som laddar batterierna.
Nu när vi träder in i april vill jag bara stuva undan alla vinterskor, jackor, tjocka tröjor, halsdukar, mössor m.m. Jag vill inte se vinterkläder förrän till november igen. Aldrig tidigare under mina år i Spanien har jag gått till jobbet på morgonen i slutet av mars med täckjacka och mössa! Nu får det vara nog med kyla! Regnet behöver vi fortfarande, men jag har även tröttnat på det. Nu är det verkligen dags för vår och allt som hör där till.
Något av det första jag ska göra när värmen och solen återvänder och vinden mojnar är att snöra på hela familjen våra vandringskängor och ta oss ut i naturen med ryggsäckar packade med vatten och matsäck. Jag är en av dem som funnit tjusningen av att vandra. Det får mig att slappna av. Jag älskar stunden jag får med familjen när vi är ute och går – ingen trafik, frisk luft och fågelkvitter. Vi sjunger, pratar samt plockar stenar och pinnar där vi går, det blir lätt så med en femåring, och så är vi alltid på jakt efter att hitta den för dagen bästa vandringsstaven.
Mycket av inspirationen till våra vandringar får jag när jag läser Else Byskovs utflyktsartiklar här i En Sueco. Varje månad drömmer jag om att vår lilla familj skulle ha lite mer tid till att vandra och mest drömmer jag om att ge oss ut i några dagar. Men även om vi inte har mer tid än till dagsutflykter så är det inspirerande och jag tycker att det är så kul att jobba med någonting som inspirerar mig. Speciellt gillar jag när Else varit ute och upptäckt områdena här i Málagtrakterna som ju så väl passar för bara några timmars vandring. Tänk vad spännande det är att ge sig ut med en femåring till t ex Vélez-Málaga (som Else skriver om denna månad), upptäcka vakttorn varifrån folk spejat efter pirater, berätta om Cervantes som tillfångatogs som slav i Algeriet samt berätta om kvinnan som gett namn till Málagas tågstation María Zambrano. Med spännande berättelser blir ju ingen vandring tråkig!
Jag hoppas att våra utflyktsartiklar även inspirerar er läsare!
Kanske har du som läser detta ett spännande utflyktsmål som vi ännu inte skrivit om? Skriv då till mig och berätta om det!
Soliga aprilhälsningar
Sara Laine
sara@norrbom.com
Av Sara Laine, sara@norrbom.com
