BodyTalk - om Vilja, stress, vikt och cigaretter

Jag har alltid varit utrustad med en vilja av galvaniserat järn och en stålfast disciplin, och det har då också burit mig långt och hjälpt mig över många hinder. Vilja, oavsett hur stark, är bara inte nog i det långa loppet. Inte utan det mer otillgängliga undermedvetna. Det gäller rökstopp, viktnedgång, att förflytta sig i livet och inte minst viljan att bli frisk. Många av er har säkert provat att lägga tobaken åt sidan eller att gå ned tio kilo i vikt med viljans kraft – och det räcker säkert en bit på vägen, men snart gör vi en undanmanöver och så är vi där igen, med cigaretter och för många kalorier. Utöver att man med beroende som med sjukdomar, som t ex stress, ska hitta orsaken, grunden till det onda, ska man också få fatt i personens undermedvetna. Saker är nämligen inte alltid vad de ser ut att vara på ytan. Nedanstående fall från mitt BodyTalk-arbete är ett exempel på detta.

Min klient är en 52-årig kvinna som har lidit av klinisk stress i mer än 25 år. Hon har genomgått otaliga behandlingar hos psykologer och psykiatriker, och hon har stått utanför arbetsmarknaden de senaste 20 åren. Trots de många behandlingarna, t ex elektrochock, nerv- och sömnmedel samt lyckopiller, lider hon fortfarande av våldsamma stressanfall som utlöses av helt banala saker som att gå och handla inför middagen… Med viljan att bli frisk söker hon upp mig. Det var också viljan som fick henne att söka sig till t ex psykolog, men den varaktiga effekten uteblev trots många och välmenande försök. Det visar sig snart, att orsaken, den första stressutlösaren, är en annan än den som tidigare identifierats – och att viljan att bli frisk inte är stark nog till att ta upp kampen mot den vana och trofasta följeslagaren som sjukdomen har blivit för henne.

Under den första BodyTalk-sessionen är klienten mycket stressad. Alla behöver henne, säger hon, och hon sliter för att hjälpa både här och där. Hon äter för mycket, går upp i vikt och blir ännu mer upprörd av det.Det framgår tydligt att hennes sons födelse är den första stressutlösaren, och då jag frågar om det förklarar hon att man hela tiden har arbetat utifrån teorin att det var dotterns födelse fem år senare som utlöste sjukdomen, eftersom hon fick en födelsepsykos efteråt. Kanske är det just därför som psykologerna aldrig kunnat hjälpa min klient att bli kvitt sin stress; de har helt enkelt arbetat med fel utgångspunkt… Med fel orsak till symptomen. Dagen efter sessionen får jag ett mail av klienten, som berättar att hon har funderat över det och talat med sin familj om hur tiden efter sonens födelse egentligen var. Som hon förklarar det fanns det många symptom på funktionsfel i nervsystemet, vilket stämmer bra överens med det som framkom under BodyTalk-sessionen – nämligen rädslan för det stora ansvaret för den lilla pojken samt ångesten för att misslyckas som mamma.

Vi fick alltså arbeta med orsaken som klientens inre visdom hänvisade oss till, och då hände det någonting… Och det samma gällde när det inte bara var viljan som skulle bära ansvaret för läkeprocessen. Nu fick vi nämligen med det undermedvetna. Nu var det med att bli frisk inte längre någonting som klienten bara sa. Nu menade hon det faktiskt. På riktigt, från djupet.

Man skulle kunna tro att alla sjuka människor naturligvist vill vara friska, men kroppen fungerar bara inte så. Barndomens sjukdag med att bli extra bortskämd och med att vara extra uppmärksammad ligger gömt i det undermedvetna, som en förbindelse mellan det att vara sjuk och få kärlek. Människor kan därför vara utrustade med ett intresse för att bli sjuka. Oviljan mot att bli frisk/må bättre kan också ligga i det faktum att man är ekonomiskt beroende av sin sjukdom, och kanske tar emot arbetsskadeersättning, förtidspension etc. En del människor tror inte att de förtjänar att bli bättre. Tillfrisknandet kan också innebära att de inte längre kan använda sjukdomen som en ursäkt att t ex inte kunna hjälpa en vän med att flytta, eller en fruktan för att erkänna ens egna maximala potential: Om det inte var för mina axlar så skulle du se mig spela tennis… Bara det, att jag som behandlare vid sessionens början förklarar hur BodyTalk kan ha dramatisk effekt på klientens hälsa, kan få alarmklockorna att ringa på det undermedvetna planet: Tänk nu om jag blir frisk… Vad händer då med…? Nej, saker och ting är inte alltid vad de ser ut att vara. Det var det inte heller för min klient, men vi fann tillslut orsaken – och nu, nästan sex månader efter de två sessionerna som hon fick har hon börjat styra sitt egna liv istället för att låta livet styra henne. Och som en extra bonus har hon gått ned 15 kg. Way to go!

Läs den inledande artikeln om här!