EU-lag legitimerar spansk tjurfäktning

EU-lag legitimerar spansk tjurfäktning

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email
tyrfaegtning
 

EU-lag legitimerar spansk tjurfäktning

EU:s djurskyddslag är full av kontraster. Å ena sidan betonar den att djurens välbefinnande ska vara hög men å andra sidan kan länder få undantag och kompromissa med djurens välmående, om dessa länder tar till ”kulturarvskortet”. Det är det som ligger bakom varför EU inte kan förbjuda tjurfäktningen i Spanien.

”Skräckinjagande horn i Jiménez Fortes hals”, så lyder rubriken till en artikel från i El País den 15 maj förra året, efter att den unga tjurfäktaren från Málaga skadades svårt inne på arenan. En sådan händelse kan få många att skaka på huvudet och fråga sig själv: ”Varför kan och vill Spanien fortsätta med tjurfäktningen?”

Tjurfäktningen känns som en primitiv idrottsgren som inte hör hemma i det 21-århundradet. Det anser i alla fall flera EU-parlamentariker, inklusive Jeppe Kofod, som säger: ”Tjurfäktning är groteskt och någonting som lever kvar från det förflutna.”

Så varför sätter EU inte stopp för tjurfäktningen? Svaret är enkelt: EU kan inte göra någonting för att förbjuda tjurfäktningen i Spanien. Inte ens med ett ökat fokus på djurens välfärd i Europa. Det grundar sig i att tjurfäktningen utgör en del av landets kultur, med historiska anor så långt tillbaka som år 1215. Och för att markera vikten av tjurfäktningen i landet införde regeringspartiet 2013, Partido Popular, en officiell skyddsstämpel på tjurfäktningsindustrin – trots att befolkningen har en delad åsikt kring tjurfäktningens popularitet.

EU:s strategi för djurvälfärd – artikel 13

Alla EU:s 28 medlemsländer ska följa de regler och normer som finns inskrivna i de stora, tunga EU-traktat som i den europeiska lagen har samma status som grundlagen har i Sverige. Dessa traktat har ändrats upprepade gången och det senaste, Lissabontraktatet, trädde i kraft 2010. När detta traktat antogs kom djurens välfärd i fokus. Det är bland annat första gången som djur nämns som väsen med känslor i EU-lagstiftningen.

I artikel 13 står det att: ”(…) unionen och medlemsstaterna tar fullständig hänsyn till välfärden hos djur som väsen med känslor samtidigt som de respekterar medlemsstaternas lagar och administrativa bestämmelser samt deras seder, i synnerhet religiösa riter, kulturella traditioner och regionala seder.”

Artikeln ska tolkas så att ett medlemsland kan rättfärdiga att det kan kompromissas med djurens välfärd om landets seder, ritualer eller traditioner tillåter det.

Det betyder alltså att så länge som Spaniens politiker står fast vid att tjurfäktning är kulturhistoria så kan inte Bryssel tvinga Spanien att kasta in handduken på tjurfäktningsarenan och förbjuda tjurfäktningen. Det är dock de länder som har en lång tjurfäktningshistoria som kan få tillstånd att utöva sporten, dvs. Frankrike, Portugal och Spanien. Sverige skulle alltså inte få log till att införa en aktivitet som tjurfäktning.

Trots att EU-lagstiftningen fyller obeskrivligt många sidor står det inte någonting om tjurfäktning. Anledningen bakom detta är att det är ett ämne som bara berör ett fåtal EU-medlemsländer och att det i princip är upp till det enskilda medlemslandet att skapa deras egna lagar kring djurens välbefinnande. Då EU:s artikel 13 kring djurskydd och djurs välbefinnande är så brett formulerad tolkar medlemsländerna den mycket olika, och därför varierar också lagstiftningen mellan länderna.

”Den vaga formuleringen av artikeln är ett problem, vilket grundas i att det är den skrevs så skulle de 28 medlemländerna enas om en precis formulering som alla ville skriva under – även Spanien”, säger Jeppe Kofod, som utöver att sitta i den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet också är medlem av parlamentets tvärpolitiska grupp för djurvälfärd. Han betonar att den breda formuleringen i artikel 13 är långt ifrån optimal.

Så nu, när det inte är möjligt för EU att förbjuda tjurfäktning, försöker djurrättsaktivister i stället få EU-kommissionen att ta bort alla europeiska bidrag till tjurfäktningen, då det är kommissionen som har initiativrätt till att ändra EU:s lag.

”Vi vill gärna säkra det vi kan från EU:s sida och det är att pengarna från EU:s budget inte går till tjurfäktning. Vi anser att tjurfäktning strider mot principen inom EU – att djur har känslor”, säger Jeppe Kofod och tillägger att de räknar med att kommissionen kommer att ställa sig positiv till att garantera att tjurfäktningen inte ska få ta del av några bidrag från deras budget i framtiden.

EU stöttar inte tjurfäktningen direkt utan i stället indirekt genom regionala projekt och landbruksstöd till t ex tjuruppfödare. Det är dock svårt att dokumentera och kontrollera ifall lantbruksstöden går till att föda upp djur till tjurfäktning eller normal tjurproduktion, vilket gör det svårt att ta bort dessa bidrag.

Under hösten 2014 skrev 53 EU-parlamentariker från Djurrättsgruppen ett brev till kommissionen vari de bad om att få alla ekonomiska bidrag som går till djurfäktning stoppade. De väntar fortfarande på kommissionens svar.

Vad säger den spanska lagstiftningen?

Inom en del områden har Spanien lyssnat till EU:s artikel 13 och 2013 antog det spanska parlamentet en lag som förbättrar djurens tillvaro och breddar strafframarna för djurmisshandel – lagen omfattar dock inte tjurfäktning. Med utgångspunkt i den nationella lagen kan de självständiga regionerna välja att förbjuda tjurfäktning, vilket t ex Kanarieöarna gjorde 2003 och Katalonien 2010.

Möjligheten att förbjuda tjurfäktning är inte någonting som Andalusien har tagit tillvara på även om lagstiftningen i regionen uttrycker ett intresse om att skapa ett fokus kring djurens välfärd. ”Denna lag har till syfte att göra allmänheten uppmärksam på att allt missbruk, all vanskötsel eller tortyr av djur, som ingår i ägarskap, ska upphöra. Samtidigt ska lagen göra allmänheten mer medveten, civiliserad och modern i deras egen inställning till djur”, skrev Manuel Chaves i en inledning till den gällande andalusiska djurskyddslagen 2007.

De moraliska orden om ett skarpare fokus på känslor, civilisation och modernitet är dock inte någonting som smittar av sig på regionens inställning till tjurfäktning och tuppfight, som förutom i Andalusien bara är tillåtet på Kanarieöarna och i Murcia. Det är därför alltså inte olagligt att tillfoga tjurar oerhört mycket, oberättigad smärta men om man däremot torterar sin hund eller katt kan det leda till böter upp till 30 000 euro i Andalusien och upp till 150 000 euro i Aragon. Om misshandeln leder till död eller att djuret skadas allvarligt kan det sluta med att människan som orsakat det straffas med mellan tre till tolv månader bakom lås och bom.

Trots att tjurfäktning inte ingår i djurskyddslagen är det noga nedskrivet i den nationella tjurfäktningslagen från 1996 hur tjuren ska behandlas före, under och efter en tjurfäktning. Denna lag förklarar bland annat att det ska vara en djurvårdare med under transporten för att försäkra att tjuren har det bra under resa till arenan. När tjuren möter upp på arenan ska dennes stamtavla, som visar familjeförhållande, välbefinnande och eventuella sjukdomar, presenteras.

En av de viktigaste reglerna för djurens liv på landsbygden är: ”att tjuren ska ha haft begränsad kontakt med människor så att den inte lär sig människors reaktionsmönster och rörelser. Tjurfäktaren får inte heller lov att studera tjurens beteende innan de möts på arenan. Tjurfäktningen består av tre akter och de två första används för att lära känna tjuren samt till att stressa den. Därmed kan ’matadoren’ (tjurfäktaren) avgöra hur han ska döda tjuren under den tredje akten”, förklarar José Marmolejo, som är guide på tjurfäktningsmuseet Antonio Ordóñez i Málaga. Därefter förklarar han att reglerna för tjurfäktningen i stort sett inte förändrats någonting alls sedan tjurfäktningen började. Den enda stora skillnaden är att reglerna har skrivits in i lagen och att det ställs mycket större krav på tjurfäktarnas säkerhet nu jämfört med förr. ”Det finns bland annat småsjukhus på tjurfäktningsarenorna där tjurfäktaren kan opereras direkt och få blodtransfusioner. Utöver det finns det nu ett lagkrav på att hästarna som tjurfäktarna sitter på under den andra akten ska bära en skyddande brynja. Förr i tiden skadades många hästar i kamperna. Men när det kommer till tjuren är det vanligaste att den dör under kampen”, berättar José Marmolejo.

Splittrande inställning till tjurfäktning

”Det är kanske svårt för andra att förstå varför tjurfäktningen är så viktig för spanjorerna men för mig är det en livsstil och en konstart som jag är stolt över – även om det också har ett personligt pris”, berättar Fernando Cámaren, 47 år, lärare på Málagas tjurfäktningsskola, och pekar ned på ett brett ärr på sitt lår. Det fick han under en kamp för sju år sedan, vilket satte stopp för hans 21 år långa tjurfäktarkarriär.

Jeppe Kofod förstår sig inte på den spanska tjurfäktningskulturen. ”Jag tycker att det är alldeles groteskt att tjurfäktningen fortfarande är tillåtet i Spanien. Den spanska regeringen säger att tjurfäktningen ingår i landets kultur och att det rättfärdigar djurplågeriet. Men jag håller inte med. Jag har också intrycket av att det finns många Spanjorer som anser att tjurfäktningen är fel och någonting som lever kvar från förr”, säger Europaparlamentarikern.

Trots att tjurfäktningen nyligen utnämndes som ett spanskt kulturarv betyder det inte att alla spanjorer älskar nationalsporten. Sedan 1970 har opinionsundersökningsföretaget Gallup med jämna mellanrum mätt spanjorernas åsikter kring tjurfäktning. Under 1970-talet var det omkring 50 procent av befolkningen som var ointresserade av sporten. Denna siffra ökade till 67 procent år 1999, till 69 procent år 2002 och till 72 procent år 2006. Under de senaste åren har det inte gjorts några officiella opinionsundersökningar men trenden är tydlig – tjurfäktningens popularitet dalar.

På tjurfäktningsskolan i Málaga är inställningen till tjurfäktning naturligtvis positiv och kräver, enligt tjurfäktningsläraren otrolig disciplin, snabba reflexer, hård träning och goda nerver. ”Publiken är alltid mycket kritisk när tjurfäktaren kliver in i manegen. Den ångest som tjurfäktaren känner inför att göra publiken besviken kan bäst jämföras med den prestationsångest som en ung man känner inför sin nya flickvän”, förklarar Fernando Cámaren.

Men trots att det tydligt framgår att det smärtar måste de på Málagas tjurfäktningsskola också erkänna att de är överens om att intresset för tjurfäktning minskar.

Tjurfäktningens framtid

Det svalnande intresset och minskande sympati för tjurfäktning kan märkas på tjurfäktaryrkets sinande kassa. De flesta tjurfäktningsarenor har skurit ned markant i antalet årliga kamper och det är sällan som läktarna är fulla – i alla fall när det gäller Málagaarenan.

Men trots att branschen är i kris är det fortfarande en intäktskälla för den spanska samhällsekonomin. ”Tjurfäktning är fortfarande en viktig intäktskälla för många spanjorer då de har byggt upp deras företag kring tjurfäktningen. Det gäller bland annat tjuruppfödare, tjurfäktare, tjurfäktningsskolor, tv-kanaler och så all administration runtomkring. Det är inte någonting som man förändrar över en natt”, säger Antonio Romero, journalist på tidningen Sur, vars specialitet är tjurfäktning. Och därför är han övertygad om att tjurfäktningen kommer att finnas många år framöver.

Sett i ljuset av den spanska regeringens inställning till tjurfäktning och den vaga formuleringen i EU:s artikel 13 – om djurvälfärd, är sannolikheten om att det kommer att införas ett förbud mot tjurfäktning i Spanien inte speciellt stor. Om EU-politikerna ska komma att förbjuda tjurfäktningen krävs det att samtliga 28 medlemsländerna enas om en ny formulering av artikel 13 – vilket låter osannolikt.

Om tjurfäktningen ska förbjudas är det nog så att lösningen i stället finns på regionalt plan, inte nationellt. Det råder i dag en del uppror bland djurrättsaktivister i de spanska regionerna och på grund av självbestämmande i de regionala regeringarna kommer det att vinnas möjlighet att förändra lagstiftningen region för region.

Bonusinformation kring tjurfäktning:

När tjurfäktningen föddes var fäktarnas cape-liknande muleta vit, men det blev snabbt för makabert för publiken att se det röda blodet på det vita tyget. Därför är muletan nuförtiden antingen lila eller röd. För tjurens del spelar det ingen roll för den är nämligen färgblind och reagerar därför bara på rörelserna.

Om tjuren såras svårt i manegen dödas den efteråt bakom scenen. Den döda kroppen skickas sedan till slakt för att senare säljas i matbutik. Trots att köttet är fettsnålt och kemikaliefritt är det mycket segt. Detta beror på att tjuren har varit stressad strax innan dess död. Sådant tjurkött kan bland annat köpas i Granada, där det efter rykten säljs billigt.

När tjuren överlever tjurfäktningen blir den betecknad som ”bravo” och får lov att återvända till livet på landet. Där ska den sedan sprida sina goda gener till så många kor som möjligt. I genomsnitt ska tjuren göra 30 kor dräktiga, men om den är mycket brunstig kan det bli upp till hela 50 parningar, innan den får komma hem till sin egen gård.

I Spanien är det olagligt för tjurfäktare under 16 år att delta i tjurfäktning. Därför har det varit kutym för de yngsta att resa till Sydamerika, där åldersgränsen oftast är längre.

Av Text och foto av Signe Lerche

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

Sök på En Sueco