För mig som småbarnsförälder känns det nu för tiden som om årsskiftet inträffar någon gång under sommarmånaderna. Det är som att skolornas läsår blivit norm – det nya året börjar i mitten av september för att sluta i sista veckan i juni. Veckorna under sommaren har blivit någon härlig blandning av att återuppleva sommarlovet blandat med jobb. Nu har jag ju turen att datorn är mitt arbetsredskap och även om jag arbetar heltid stora delar av sommaren så kan jag ofta välja att jobba andra tider än ”normala” kontorstider. Sedan när dotra har aktiviteter på annat håll kan jag återvända till redaktionen, och då arbetas det undan må jag säga.
Jag får alltså ha sommarlov tillsammans med min dotter. Det fungerar mycket bra tack vare planering och pusselläggande med tiden. Många känner säkert igen att första lediga semesterveckan går åt att göra allt det där som inte hinns med en vanlig vardag – huset städas in i minsta vrå, mattor och möbler rengörs, kökets alla hyllor och lådor plockas ur och torkas rent, dotterns garderob genomgås och urvuxna kläder skänks vidare.
Därefter, när ögonen inte längre ser ”Åh, det där bör göras” så slappnar vi av tillsammans – vi får vi-tid, då vi gör ingenting.
Någonting av det viktigaste för oss båda – dotra och mig, som jag känner, är att göra just ingenting. Och det kan vara riktigt svårt när man är van att leva ett aktivt liv både till vardags och helger. Men vi försöker. Och det är just de där dagarna utan planer, utan att träffa andra människor, utan stoj, buller och håll igång som får alla våra sinnen får slappna av och koppla bort. Och det är just de dagar som vi riktigt myser tillsammans och som vi knyter an till varandra.
Jag är oerhört duktig på att vara aktiv hela tiden. I vardagen är det jobb, skola, lite jobb på kvällar och på helgerna är det utflykter och inspiration till jobb, socialt liv med vänner, och så rullar det på. Och jag trivs med det! Det är först när jag tillåter mig själv att koppla bort och riktigt slappna av som jag känner hur bra kroppen mår av det. Så då undrar jag – varifrån har föreställningen om att man är så himla duktig om man antas ha mycket att göra hela tiden? Varför är svaret som ska svaras när man träffar vänner och bekanta och man frågar hur det är: Jag har så mycket att göra…? Jag har faktiskt roat mig med att under min sommarledighet svara: Du, jag har inte gjort någonting alls i dag. Det är faktiskt väldigt underhållande, för personen mitt emot en vet inte vad de ska säga – när man inte är stressad.
Tyvärr verkar möjligheten att göra ingenting alls vara få förunnat. Eller så handlar det om att vi måste lära oss att göra ingenting. Jag tror att det är bra för en själv att göra just ingenting. Det ger kraft och energi.
Med det sagt; nu välkomnar jag september med öppna armar. Jag ser fram emot möten med kollegor på redaktionen, möten runt om i Andalusien med nya och gamla bekanta och vänner. Vardagen med fasta tider, möten och rutiner ska bli härlig.
Men så har vi det ju också så bra här på Costa del Sol att vi fortfarande nu i september har semesterlivet precis utanför dörren – jag njuter i alla fall av stränderna och havet mer i september än under någon av sommarmånaderna.
Var tid har sin charm, det gäller bara att hitta och ta tillvara på den!
Sara Laine
sara@norrbom.com
