Kommunalvalet 26 maj: Partido Popular spänner musklerna

 

Socialistpartiet PSOE har just nu medvind i den spanska politiken och de ljumma vindarna spred sig även över de flesta av partiets lokalavdelningar inför kommunalvalet som ju hölls i slutet av maj.

 

I nästan alla kommuner på Costa del Sol har partiet gått framåt. Men i nästan alla tillfällen handlar det om så få röster och mandat att det i det stora hela knappt får någon större betydelse. I de flesta kommuner sker nämligen PSOE:s framgång på bekostnad av deras trofasta stödpartier. Faktiskt är det bara i Benalmádena som socialistpartiet kan jubla över en avgörande valseger.

 

För ärkerivalen Partido Populär ser det annorlunda ut.

Hos Partido Pupular var det många bekymrade miner i många av Costa del Sols kommuner inför valet. Vid parlamentsvalet i slutet av april förlorade partiet hälften av sina mandat och oron att flera väljare skulle gå över till partiet Ciudadanos, som i år ställde upp i samtliga av landets kommuner, samt till det nya partiet VOX, gick inte att ta miste på. Men rädslan var obefogad. Och det i sådan grad att minerna förbyttes till förvåning hos flera av provinsens PP-borgmästare. I Marbella återfick partiet sin absoluta majoritet, i Fuengirola växte den absoluta majoriteten och i Estepona sopade partiet bort allt politiskt motstånd från banan genom att få 21 och 25 mandat. De för partiet positiva resultaten sågs även i Nerja, där Partido Popular dagen efter valet bara var ett enda mandat från att återvinna den politiska makten, och det mandatet förväntas de hitta hos antingen Ciudadanos eller VOX. Samma sak ses i Málaga medan partiet är störst i både Mijas, Torremolinos, Rincón de la Victoria och Vélez-Málaga, och därmed står med bra kort på handen när de politiska förhandlingarna inleds. Det krävs nu naturligtvis att partiet spelar sina kort rätt och inte bränner sitt ljus i bägge ändar, vilket de gjorde i flera kommuner för fyra år sedan. Bland annat sågs det då en ovanlig fyrklöver i Torremolinos som välte Partido Popular och deras mångåriga borgmästare. Det samma kan lätt ske igen. Den nog så omtalade fyrklövern har nämligen tillräckligt många mandat till att samla majoritet återigen.

Mycket otypiskt har både PSOE och Partido Popular nått framgångar i Málagaprovinsen detta val. Det gör de naturligtvis på bekostnad av de nya partierna som nationellt annars vinner röster som aldrig förr. Podemos mycket fria och alternativa organisering av sina lokala avdelningar ger nu bakslag. Tvärtom från andra har partiet inga lokala avdelningar. I stället har de valt att stötta ett lokalt parti. I en del kommuner heter partiet ”Adelante” eller ”Sí se puede” kryddat med ett stadsnamn. Och på andra platser har de ställt upp som Izquierda Unida (IU), som är ett nationellt samarbetsparti. De många partinamnen och profilerna gör det tillsynes svårt för även de mest trogna Podemos-väljarna att kryssa rätt på valsedeln, vilket ses på resultaten. Inte i en enda kommun säkrar partiet sig fler än tre mandat och man måste leta länge för att hitta en kommun där partiet kanske kan få ens en lite smula inflytelse. Samma sak gäller partiet VOX, som bara kommit in med ett enda mandat, och det är det. VOX:s resultat vid regionalvalet förra året och vid parlamentsvalet i april, fick annars flera lokalpolitiker att ligga sömnlösa om nätterna. Dock sover de nog inte så gott i Ciudadanos, som trots att de organiserat sig väl i samtliga kommuner, och nu även är landets tredje största parti, inte kan stoltsera med fler än blyga två mandat, med undantag för Mijas. Trots att de är få kan mandaten ändå bli tunga på vågskålen i flera kommuner, men partiet hade onekligen hoppats på en annan roll.

 

 

 

Valet i Málaga stad blev en rysare utan jämförelse. Efter en långdragen extra noggrann rösträkning drog dock stadens grand old man det längsta strået. Francisco de la Torre har varit borgmästare i Málaga i nästan 20 år och är nu, 76 år gammal, redo för ytterligare fyra nya år. Med stöd från Ciudadanos besegrade han rivalen från PSOE med 16 mandat mot 15.

 

Partido Popular är störst – igen. Men de har bara en möjligt samarbetspartner, nämligen Ciudadanos. Ciudadanos samarbetar gärna men mot att de får borgmästarrollen. Här ligger orsaken till de politiska problem som råder i Mijas. Under förra valperioden slöt Ciudadanos först ett avtal med PP och därefter med PSOE. På så sätt har Maldonado varit borgmästare under de senaste fyra åren. Nu är det osäkert vad som kommer hända.

 

 

 

Med sin nya borgmästarkandidat, Del Cid, kan PP komma tillbaka till makten efter fyra år i skuggan. De kan räkna med stöd från VOX, men det är tveksamt om Ciudadanos är med på det. Väljer Ciudadanos att fortsätta stötta PSOE kan den nuvarande borgmästaren, José Ortiz, samla de nödvändiga 13 mandaten. PSOE har ökat markant tack vare förnyelse av stadsplanen och mer liv och rörelse på gatorna.

 

 

 

Vélez-Málaga har under de senaste fyra åren präglats av politiskt kaos. Det stora utbudet av partiet har nu reducerats till fyra. Det bör göra pusslet lite enklare. Men allt kan ske beroende på vilken sida lokalpartiet GIP väljer.

 

 

 

Den lilla kustkommunen öster om Málaga är utan tvekan kommunen med flest partier. Francisco Salado, från PP, har bäst kort på hand med sju mandat, men det har förr visat sig att det inte är lätt att tillfredsställa två-tre mindre stödpartier.

 

 

Den politiska bilden i Almuñécar är mycket otypisk. Lokalpartiet Convergencia Andaluza, med Benavidas i spetsen, är störst och har, med undantag av valen år 1991 och 2015, alltid varit störst i kuststaden, som ligger precis vid gränsen till Granadaprovinsen. Under de två senaste valperioderna har PP suttit på makten tack vare ett samarbete med just detta parti, men samarbetet är nu i splittror, varför den politiska situationen i Almuñécar är oviss.