En dag i Segovia

Det finns så många fantastiska platser att besöka i Spanien att man kan spendera ett helt liv på att upptäcka nya saker och fortfarande bara ha sett bråkdel. Landet har i dag 50 världsarv utsedda av Unesco – och är placerad som en av de fem bästa i världen. Naturligtvis bör vart och ett av dessa utforskas, gärna i flera dagar, men ibland är tiden knapp.

Så var fallet när jag, tillsammans med vänner, nyligen besökte Segovia.

Problemet med dagsturer är att man ofta försöker hinna med så mycket som möjligt. Då är det lätt att man glömmer bort hälften av allt som man har sett och det man kommer ihåg har man stressat sig igenom. För mig är callejear, som betyder att man promenerar längs gatorna utan ett specifikt mål, det bästa sättet att upptäcka nya platser. Naturligtvis bör man också anamma spanjorernas favoritaktivitet – att äta och dricka. Således fylls dagen i Segovia med både sightseeing, strosande och provsmakning av traktens berömda rätter.

En kort historisk introduktion
Segovia, som är huvudstad i provinsen med samma namn, ligger på den spanska högplatån, cirka 90 km nordväst om Madrid, i regionen Kastilien och León. De ursprungliga bosättarna här var kelter, men själva staden växte fram efter den romerska erövringen av Spanien, omkring år 80 f.Kr. Den första skriftliga källan till stadens namn kommer från den romerska historikern Titus Livius, som uppmärksammade Segovias strategiska betydelse under Sertoriankriget (cirka 76 f.Kr.) i hans verk Ab Urbe Condita. Efter visigotisk och arabisk dominans återbefolkades staden av Alfonso VI:s trupper år 1088, och den var ett viktigt centrum för det kungliga hovet under medeltiden. Resultatet är ett rikt arkitektoniskt arv, med medeltida murar, romanska kyrkor, en arabiskinspirerad borg och en gotisk katedral. Hela stadens gamla stadsdel förklarades världsarv av Unesco 1985.

Som kuriosa bör det nämnas att den första boken som trycktes i landet (av Johannes Parix från Heidelberg) producerades i Segovia omkring 1472, vilket markerar början på tryckpressen i Spanien.

Välkommen till Segovia
Även om det bara tar en och en halv timme från Madrid till Segovia är det som att komma till en annan värld. När vi kör in i stadens centrum och ser den kända akvedukten kan man inte annat än påminnas om att romarna var här på sin tid.

Det första man ska göra när man kommer in i stan är att parkera bilen. Vi kör genom en av de smala stadsportarna i den gamla stadsmuren som omringar staden. Den största av dessa, San Andrés-porten i den södra delen av stadsmuren, är en arkitektonisk pärla med sina majestätiska torn, branta bågar och vapensköldar.

Denna dag har vi tur och hittar en parkering precis i utkanten av el casco histórico (gamla stan). Vi parkerar och fortsätter nu till fots, för i gamla stan ligger allt inom gångavstånd. Just i dag är det mulet och lite kyligt, men den grå himlen framhäver stadens mer subtila och tidlösa skönhet. Vid foten av klippan där vi står möts floderna Eresma och Clamores, och de fungerar som naturliga vallgravar för den smala platån där gamla stan och borgen ligger, och borgen – den ser ut som om den skulle ha inspirerat Walt Disney för sin logo.

Det som kanske är mest slående är att man inte ser någon modern bebyggelse från utkiksplatserna. Det känns verkligen som om man har rest bakåt i tiden, till 1200-talet, den kastilianska kungafamiljen bodde i borgen.

Som sig bör startas dagen med frukost på ett café på centrumtorget. Med undantag för några Segoviabor som stannar till för sitt morgonkaffe är det tomt på caféet. Eftersom det varken är en helg eller en helgdag är det få turister i staden. Senare på dagen ser vi en grupp amerikaner, men annars verkar Segovia fortfarande ha sluppit undan det största turisttrycket.

Världens mest kända akvedukt

De flesta har säkert sett bilder av den, men ingenting kan jämföras med att själv stå framför akvedukten i Segovia – världens mest kända och bäst bevarade romerska akvedukt. Strukturen är det viktigaste romerska byggnadsarbetet i Spanien och ett av de bäst bevarade monumenten från antikens Rom på den Iberiska halvön. Den är också en stor anledning till att den gamla stadsdelen i Segovia fått status som världsarv.

Akvedukten som ledde vatten till staden byggdes under kejsare Trajans tid (98–117 e.Kr.), men arkeologiska bevis från 2016 tyder på att byggandet möjligen fortsatte under kejsare Hadrianus tid (117–138 e.Kr.).

Den ikoniska akvedukten är tio kilometer lång innan den når staden och delar den i två, med Plaza del Azoguejo på ena sidan och Plaza de la Artillería på den andra. Monumentet är ett exempel på den överlägsna romerska tekniken och den har 167 bågar som är mer än nio meter höga, konstruerade med över 24 000 massiva granitblock – utan murbruk!

Ett sagoslott

Segovias El Alcázar ser ut som en bild tagen ur en sagobok. Filmskaparen Orson Welles besökte platsen vid flera tillfällen och använde borgen som inspelningsplats för filmen Klockspel vid midnatt från 1965. När man står nedanför och ser byggnaden torna upp sig är det inte bara imponerande utan också lite skrämmande – särskilt för fienden.

Man kan inte besöka Segovia utan att göra ett besök i El Alcázar de Segovia. Ursprungligen, efter den kristna återerövringen på 1100-talet, byggdes borgen i en blandning av gotisk- och mudéjarstil. På 1200-talet byggdes den ut, och på 1400-talet fick den betydande gotiska tillägg.

Alcázar var ett omtryckt kungligt residens för de kastilianska monarkerna från 1200-talet. Det var också här som Isabel la Católica kröntes till drottning av Kastilien och León 1474. Alcázar utgjorde huvudresidens för totalt 22 monarker, fram till dess att Felipe II 1561 beslutade att huvudstaden skulle vara Madrid. Därefter fungerade borgen mest som fängelse, innan den kom att inrymma Den kungliga artilleriakademin under andra hälften av 1700-talet. För att förstärka den medeltida atmosfären finns det några mcyket verklighetstrogna modeller med rustningar.

De som känner sig manade kan trava upp de 156 trappstegen till Torre del Homenaje, där adelsmän satt när de var frihetsberövade. Om gångbron över den djupa vallgraven inte är värd entréavgiften, så är i alla fall utsikten härifrån det.

Judiska kvarter och Spaniens sista gotiska katedral
Naturligtvis ska man komma ihåg att njuta och stanna till på en tapasbar för att fylla på energireserverna, innan man fortsätter att utforska gamla stan.

När man promenerar genom Segovia kan man beundra hus och palats som under renässansen tillhörde adeln, gotisk religiös arkitektur och exceptionella romanska byggnader med tydliga influenser av Mudéjar. Jag blir särskilt betuttad i fyra lejonstatyer som alla sträcker sig efter tungan!

Ett av stadens charmigaste medeltida kvarter är La Judería – det judiska kvarteret. Det var en av de viktigaste och folktätaste i Kastilien fram till de katolska monarkernas utvisning av judarna 1492.

Av en slump upptäcker jag här en chocolatería, där ett ungt par med ett nyfött barn gör choklad med typiska Segovia-mönstren. Det kan vara en trevlig liten present om man letar efter något litet att ta med sig hem.

Det sista stoppet blir katedralen på Plaza Mayor. Denna eleganta byggnad från mitten av 1500-talet beskrivs som Spaniens sista gotiska katedral, även om den också har renässansdetaljer, eftersom denna arkitektur då redan hade fått fotfäste i stora delar av Europa. Katedralen är öppen för allmänheten och med entrébiljetten får man också tillgång till biskopshuset.

Man behöver inte vara katolik för känna salighet när ljuset strömmar in genom de enorma glasmålningarna som får rummet att badar i ett hav av färg. Tycker man om konst bör man gå in i kapellet La Concepción för att se de magnifika oljemålningarna, inklusive Livets träd, målad av Ignacio de Ries på 1600-talet. Om man bokar in en övernattning i staden går det att arrangera ett nattligt besök i kyrktornen, då man får möjlighet att upptäcka mer av Segovias hemligheter.

Spädgris och andra delikatesser
Efter att ha promenerat så mycket är man värd en rejäl lunch, även om det har blivit lite sent, och var man ska äta är inte svårt att gissa.

Segovias mest kända restaurang är den legendariska Mesón de Cándido, som har ägts av samma familj i fem generationer. Denna restaurang är världsberömd för sin cochinillo asado (grillas spädgris). Mesón de Cándido ligger vid foten av den romerska akvedukten på Plaza del Azoguejo, vilket betyder att man inte bara behöver boka bord med god framförhållning, man behöver också ha en tjock plånbok.

Eftersom jag inte tycker om trånga lokaler har vi bokat bord på ett ställe som inte har lika mycket folk. Och med det fint klingande namnet Restaurante el Figón de los Comuneros och Chaine des Rôtisseurs-skylt på dörren kan det inte bli fel. Efter aperitivos i baren visas vi in till en av matsalarna, där vi blir behandlade som kungar av de tre servitörerna. Jag väljer lamm från menyn och spanjorerna i sällskapet väljer en hel traditionell segoviansk meny – judiones a la granja – en gryträtt med stora vita bönor, och sedan en grillad spädgris till huvudrätt. Inklusive vin, bröd och efterrätt – segoviansk ponchekaka – hamnade priset per person under 50 euro.

Vi hade velat stanna längre och delta på det nattliga besöket i tornet, men den goda maten fick bli vårt avslut på en fantastisk dag det magiska Segovia. Utanför börjar det skymma och sakta sänker sig kvällens lugn över staden – det känns nästan som om den slappnar av efter en lång historia.

SEGOVIA
Huvudstad i provinsen Segovia i regionen Kastilien och Leon
Höjd: 1 000 m ö.h.
Unesco världsarv
53 900 invånare (2026)