Guadalmedinas nya stig

Gualdalmedina heter den flod som löper mitt igenom centrala Málaga. Namnet på floden är arabiskt och betyder: guadal – flod och medina – centrum. Under flera århundraden har denna flod utgjort gränsen mellan det som låg öster om floden och innanför stadsmuren, och slätten väster om staden. I dag är slätten en integrerad del av det centrala Málaga, men i begynnelsen av denna stad fanns där bara öppna marker. Málaga har en tusenårig historia. Staden grundades av fenicierna runt 800 f.Kr. och den hette då Malaka, som betyder: den plats där fisken saltas. Det var produktionen av fisksåsen ”garum” som gjorde staden berömd, för denna sås var mycket populär hos fenicierna och senare även hos romarna. Romarna satt ju på makten i Spanien på 500-talet och deras avtryck i Málaga är ganska stort.

Eftersom floden löper fram mitt i staden börjar vi med att parkera i parkeringshuset Parking Marina, som ligger i den västra änden av den populära lustbåtshamnen Muelle Uno. Nere i källaren kan man se ruinerna av Málagas gamla strandpromenad från romartiden. Då nådde vattnet högre än det gör i dag. När man kommer upp från parkeringen vid trappan på baksidan av garaget, följer man bara gatan Alameda i västlig riktning, till dess man når floden, som ligger strax innan man kommer fram till El Corte Inglés.

Vi stannar på den östra sidan av floden och här tittar vi först på några intressanta antika ruiner. Således börjar vi vår promenad längs Guadalmedina med att titta på några imponerande lämningar av den antika romerska stadsmuren nere vid floden. Dessa lämningar kan i dag ses i källaren under det femstjärniga Hotel Vincci Selección Posada del Patio, som ligger på adressen Pasillo de Santa Isabel 7, på höger sida när man går norrut upp längs floden.

Det är öppet för alla att gå in i hotellets reception och sedan går man rakt mot trappan som leder ner till källaren. Ingen frågar vad man ska göra här, så jag antar att hotellkedjan fick lov att bygga ovanpå ruinerna efter stadsmuren i utbyte mot att vem som helst nu får komma in för att se den.

Nere i källaren kan man gå cirka 100 meter längs den gamla stadsmuren och till och med svänga runt ett hörn för att se mer av muren. Belysningen i rummet är fin och det är spännande, och det är också ett oväntat möte med flera lager av stadens historia, så hit bör man utan tvekan komma.

När vi efter besöket står ute på gatan igen fortsätter vi uppåt längs floden på trottoaren, och så funderar vi på var vi ska hitta den nya stigen som vi ska gå. Men vi behöver inte fundera länge. Efter bron Puente de Armi finns en stor skylt som visar att vi är vid den nya stigen. Det har anlagts 3 km stig på flodens vänstra sida och 1,8 km stig på den högra, förutsatt att man står med näsan mot havet. Således är alltså den vänstra sidan den östra. Stigen har, enligt uppgifter, anlagts för att ge ”los malagueños” en välbehövlig möjlighet att motionera i form av att gå och jogga på dessa nya 4,8 km.

Här handlar det om en grusstig och det är en härlig stig som bjuder en att se staden ur en helt ny vinkel. Flodbädden flankeras av olika stadsdelar där människor bor. Det finns inga turister eller trevliga butiker, men massor av både nyare och äldre flerfamiljshus. Strax framför oss ser vi två stora höghus, som är så nya att det i skrivande stund fortfarande finns många tomma lägenheter där, då bara ett fåtal har flyttat in än så länge. Det handlar om två höghus som har 30 våningar vardera, och totalt inrymmer dessa två torn 450 bostäder. Byggnaderna har byggts som ett Y, vilket borde ge en bra möjlighet för alla lägenheter att ha fantastisk utsikt. Lägenheterna är säkert inte billiga, vilket kanske förklarar varför många av dem tycks stå tomma.

Vi sträcker ut våra steg ordentligt och snart står vi utanför Málagas fotbollsarena La Rosaleda, som vi ofta har hört talas om men aldrig själva sett på nära håll. Det är mycket folk i rörelse, och det visar sig att stadens fotbollslag, Málaga FC, just denna söndag när vi är ute och går, spelar mot Huelvas lag – Recreativo de Huelva. När vi går förbi ska matchen precis börja, och det hojtas och ropas inifrån arenan. Det verkar vara festlig stämning.

Vi fortsätter att gå norrut och kommer förbi Ciudad Jardín, som vi har sett skyltar till från motorvägen, men aldrig heller sett på nära håll. Längs floden finns det nu fina rabatter, så det ser riktigt trevligt ut. Snart går vi förbi kvarteret La Sagrada Familia, men det är bara ett vanligt bostadsområde, så man ska inte förvänta sig någon överdådig kyrka.

Sedan närmar vi oss motorvägen och nu kan vi se slutet på dagens promenad. Vägen leder under motorvägen och hela vägen till foten av vattenreservoaren El Limonero, som har varit en fördämning till Guadalmedina sedan 1983. Den byggdes främst för att förhindra de många översvämningar som plågade staden efter regn. Det var nämligen så att man på 1800-talet högg ner många träd, för att använda virket till byggen, varför sidorna av Los Montes de Málaga blev helt nakna och inte längre kunde ta upp och absorbera regnvattnet. Detta fick katastrofala konsekvenser både med förlust av liv och grödor, så vattenreservoaren var mycket behövlig. Alldeles bredvid El Limonero ligger stadens fina, historiska botaniska trädgård som heter La Concepción.

Vi korsar floden på den sista bron och vänder nu tillbaka mot havet på motsatt sida. Vi njuter verkligen av dagens vandring och är gläds att vi nu har fått en ny inblick i Málaga stads geografi och var floden leder fram.

Tillbaka vid bron Puente de Armiñán styr vi stegen in till centrum, för nu är vi hungriga och vi har bestämt oss för att äta lunch på restaurangen Alcazabilla, som serverar supergod vegetarisk/vegansk mat, och denna restaurang ligger på en sidogata strax ovanför den romerska teatern. Detta ger oss möjlighet att korsa centrum från väst till öst, och därmed upplever vi också ett myllrande stadsliv. I Alcazabilla är det ett äldre par som kärleksfullt tar hand om alla gästerna, och det är mamma som står vid grytorna, så det kan inte bli bättre. Men efterrätten ska man se till att spara till senare, till den oslagbara glassbaren Lucciano’s, som ligger på hörnet av Alameda och Calle Córdoba. Här har jag ätit den bästa glassen i mitt liv, särskilt pinnglassen Doble chocolate är god, så det finns ingen ursäkt för att inte fylla på kalorier nu när vi har gått 10 km i Málaga stad längs Guadalmedina.

P. S. Det bör uppmärksammas att Hotel Vincci Selección Posada del Patio, förutom att ha byggts ovanpå den arabiska/romerska stadsmuren också delvis är byggd ovanpå det roliga och fina museet ”El Museo de Artes y Costumbres Populares de Málaga”. Detta museum invigdes 1976 och ligger i det gamla Mesón de la Victoria, ett värdshus från 1600-talet, som då låg i utkanten av staden. Det är en charmig byggnad, som i dag rymmer många roliga föremål som tillhörde vardagen på den tiden. Byggnaden utstrålar good vibes och är trevlig att besöka. Inträdet kostar 4 euro (2 euro för pensionärer) och museet är öppet måndag till fredag från kl. 10 till 17 och lördag från kl. 10 till 14. Söndagar är det stängt. Adressen är: Calle Pasillo de Santa Isabel 10, Málaga.

Mer information finns här:

https://www.andalucia.org/es/malaga-visitas-museo-de-artes-y-costumbres-populares-de-malaga

Jag älskar Málaga, som har så mycket att erbjuda.