La Sueca hälsar välkommen till En Sueco maj 2024

Större delen av min tid när jag inte jobbar är jag det som jag kallar ”taxi-mamma”. Med detta menar jag att jag på morgonen kör min dotter till skolan, är förberedd med ombyte och mellanmål, för att sedan hämta från skolan om eftermiddagen bara för att köra dottern till antingen basketträning eller akrobatik, för att några timmar senare hämta henne igen, för att åka hem, äta middag och gå och lägga oss. När dottern tränar klämmer jag själv in ett träningspass på gymmet. Så ser det ut fyra vardagar i veckan. När helgen sedan kommer är det basketmatch en av dagarna och ibland basketturnering den andra dagen. Nu tänker kanske en del: ”Stackars barn, det är alldeles för mycket”, men vänta nu innan du dömer – valet är helt och hållet min dotters, hemma betonar vi alltid vikten av vila och återhämtning.

När jag skriver dessa rader är det måndagsmorgon. Jag har kört min dotter till skolan och hon hoppade ur bilen full med energi, för hon tycker inte bara om sina aktiviteter, hon tycker också om skolan. Själv har jag just klivit in på redaktionen och jag är dö-trött. Lördagen spenderades med basketmatch två timmars körning hemifrån, med efterföljande lunch med laget och föräldrar, och ni vet hur det är med spanska luncher en lördag – vi pratar inte en eller två timmar, nej, en lördagslunch glider gärna över till merienda (eftermiddagsmellanmål) och middag. Vi bröt dock upp innan middagstid, men sent blev det i alla fall. På söndagen ringde väckarklockan 06.00 för en provins-turnering (basket igen), som pågick från kl. 08.30–15.00. Som sedvanan förordar blev det återigen lunch med hela laget och alla föräldrar – vi pratar alltså om tolv barn och 24 föräldrar, liksom alla våra ”basketluncher”.

Jag kan inte sticka under stol med att jag denna måndagsmorgon sitter och gäspar. Helgen har varit intensiv och jag är verkligen trött. Trots det har helgen varit fantastisk, dels för att jag tycker om att se min dotter göra det som hon tycker om, och dels för att jag, fortfarande efter 15 år som fastboende i Spanien, älskar att studera och delta i mitt nya hemlands traditioner och sedvanor. Jag förundras fortfarande över att varenda spanjor lägger brödet direkt på bordsduken liksom att kniven ligger orörd och maten puttas upp på gaffeln med en liten brödbit; jag tycker att det är upplyftande att folk ropar tvärs över ett långbord eller helt ogenerat ställer sig upp och byter plats med någon annan mitt under måltiden för att man vill prata om något särskilt med någon bestämd; och jag får hopp om framtiden när det skrattas högt och sjungs, och det är fantastiskt befriande när någon helt sonika ställer sig upp för några eldiga flamencosteg och hela bordet börjar klappa takten. När jag sitter och beundrar detta, det är nästan som ett skådespel, funderar jag många gånger över att vi nordeuropéer har mycket att lära av spanjorerna, särskilt när vi väljer att bosätta oss i deras land. Vi behöver helt enkelt vara mindre tillknäppta och fångade i våra egna tankar om hur vi anser att saker och ting ska vara och i stället släppa loss livsglädjen; och sluta se saker som görs annorlunda än i Sverige som fel och sluta att försöka förändra spanjorerna till att bli lika reserverade som vi.

Släpp fångarne loss – det är vår! heter den gamla filmen av Tage Danielsson. Detta skulle alla vi svenskar i Spanien ta till oss, men i den något modifierade versionen Släpp livsglädjen loss – vi är i Spanien!

Njut av våren och njut av det spanska!

Sara Laine, sara@norrbom.com

Kom ihåg att En Sueco också har prenumerationstjänsten SuecoPlus, med vilken du dagligen får spanska nyheter på svenska samt exklusiva och spännande artiklar direkt till din inbox. Anmäl dig på: https://ensueco.com/plus/