Caroline af ugglas

Född: 1972
Bor: Kungsängen, Stockholms län
Familj: Make Heinz Liljedahl, styvdotter 16 år, dotter 11 år och son 4,5 år.
Yrke: Sångerska/ konstnär
Gör helst på fritiden: Åker till Spanien, rider
Framtidsplaner: Flytta till Spanien
Färgstark svenska på Costa del Sol

På en liten kulle i ett vitt hus, intill avokado- och apelsinlundar, i närheten av Monda, bor en svensk familj. Rättare sagt, de köpte huset i somras och har hittills varit där när skola och jobb inte kallat i Sverige, men planen är att flytta till det vita huset på heltid. Pappan är producent, mamman sångerska samt konstnär och barnen i skola.
Det vita huset påminner en del om deras hus i Sverige och då främst med tanke på närheten till naturen och de färgstarka grannarna. Här går det bra att ta ton och spela gitarr, det finns plats för en målarateljé och grannen med avokadolunden är generös, så under avokadosäsongen äts det avokado varje dag.

Fötterna på jorden och många bollar i luften
Det handlar om Caroline af Ugglas, som efter många års funderande har slagit till och köpt ett hus på kusten. Tjejen som alla svenskar känner igen, inte minst från körslaget och för hennes kängor. Tjejen som det finns så många olika åsikter om, men som när man träffar henne visar sig ha fötterna på jorden och hjärtat på rätt plats. Tjejen som bara är sig själv och hon vågar vara sig själv.
Hon har pratat öppet om motgångar, tatuerat en snubblande Herr Gårman, (tagit bort), är ingen stillsam bullmamma och jagar inte efter märkesväskor. Yta är ingenting för henne. Istället är det personen på insidan som hon är nyfiken på. Dock erkänner hon att hon själv må ha gått extremt åt andra hållet och att det ibland varit väldigt viktigt att ha fel saker för att visa sitt ställningstagande.
Här på kusten är hon fortfarande anonym, men även här får kängorna många blickar från folk hon möter.
Förutom körledare och kängorna så har hon har medverkat i två svenska filmer, skrivit en bok som är en psykologisk biografi, är upphovsmakare till Körslaget, målar och sjunger (hon arbetar för tillfället på sitt sjunde album).

Fulsång är vacker sång
”När man sjunger frigörs må-bra-hormoner i kroppen, endorfiner, vilket skapar välbehag och lycka, och just att sjunga har i undersökningar visat ge mycket mer lycka än andra roligheter. Sjunger man dessutom i kör ger det än mer effekt”. Det är Carolines egna ord när hon talar sitt nöje och arbete – sången som är henne så kär. Hon förklarar det som, att om hon ska summera det hittills, så är hennes ”Afrikaresa” att få andra människor att bli glada och må bra med sång.
I kören, som hon leder i Stockholm, är alla välkomna. ”Det spelar ingen roll om det inte är perfekt. Ibland är det bättre om det inte är det då det är personligheten i sången som gör den vacker. Att våga och ha självförtroendet att fulsjunga, det kan till och med vara sexigt” säger hon. I samma andetag säger hon att man i Sverige har en generellt hög tolerans mot det hon kallar ”fulsång” -att man medvetet sjunger orent,vilket hon säger blir coolt om det görs på rätt sätt och nämner artister så som henne själv, Håkan Hellström samt Stefan Sundström.

Clownnäsor och snubbel
Carolines djup och konstnärlighet uttrycker sig även på målarduken och i tatuerarkonsten. Under den senaste tiden har man i hennes konst kunnat se självporträtt, vari hon ofta bär en clownnäsa, bland annat en, i var hon i ganska romantisk tappning sitter på en galopp-erande häst, med just en knallröd clownnäsa och hon förklarar det som: ”Alla får tolka det, men jag tror att alla har en clownnäsa, att alla någon gång tar på sig den där näsan. Det är glädje och sorg – spektra på hur man mår, clownen i sin tur gråter när näsan åker av”. En liknande tolkning av livet ser man i Herr Gårman tatueringen på hennes arm, som när man tittar noggrannare faktiskt är en Herr Snubblarman och hon tydliggör: ” Skylten är samhället som sätter upp ramar för hur man ska gå. Figuren är jag, jag har snubblat många gånger i mitt liv, är inte alltid exakt så som samhället vill, men jag aldrig ramlat helt”.

Vuxen
Caroline beskriver sig annars som en bipolär person. Hon kan vara varm – kall, söt – ful, snäll – och bara människa, och varför hon säger människa är för att erkänna att även hon gör fel, men att hon aldrig vill vara elak. Det senaste hon uppmärksamma med sig själv är, vilket hon förklarar som hennes 40-årskris, att hon börjar känna sig hypokondrisk och bli allt mer uppmärksam på smärtor. Annars förklarar hon att känslan av steget in i vuxenlivet kom när hon fick barn, att det var då hon blev medveten om att hon inte är odödlig, började tänka på tillsatser i maten, krämpor, rädd för att det minsta kan vara någonting allvarligt m.m. Men ett stort leende säger hon att hon också lärt sig hålla en viss distans till det och att det till med kan vara roligt att skratta åt.
Fram tills att familjen är redo att flytta till Spanien helt hyr de ut sitt hus utanför Monda. Är du intresserad att hyra det under en kortare period kan du kontakta: www.grapevine-properties.com
Spanienminne
Caroline har besökt kusten många gånger. Ett av hennes första Costa del Sol-minnen, när hon var 18-19 år gammal, är från området Los Narajos. Där satt hon och värmde sig framför en öppen spis, det var vinter och det fanns inget varmvatten i huset, så hon frös hela tiden, och skrev texter, som senare kom att sättas ihop till albumet ”Joplin på svenska”.