Nina Olsson – en svensk restaurang och husvagnsnostalgi i Barcelona

 

”80 % av gästerna är faktiskt spanjorer, det hade jag inte gissat från början, och de gillar verkligen svensk mat. Jag är noga med att följa alla svenska traditioner i restaurangen vilket de verkligen verkar uppskatta och de är nyfikna och vågar testa nya saker, som t ex ren och älg. Generellt är intresset för Sverige stort, de är intresserade av svenska mattraditioner och kulturen, det är liksom trendigt. Som exempel kan jag nämna en dag förra julen, när vi hade julbord, då var hela restaurangen fylld av spanjorer och inte en enda svensk”, ler Nina Olsson, grundare och ägare av restaurangen Pappa Sven.
Att Nina hamnade i Barcelona var mest bara en slump. Efter många års arbete som kock i Göteborg hade hon tröttnat på vardagen och när en vän skulle resa till Kataloniens huvudstad för att läsa spanska följde Nina med, och planen var att återvända hem igen. Men som för så många andra tog livet en oväntad vändning när hon fann kärleken under resan och att flytta till Barcelona blev en självklarhet när hon inte längre hade ett jobb som höll henne kvar i Sverige.

 

Som boquerones
”Sill, lax och köttbullar är populärt, speciellt sill, som ju inte skiljer sig så mycket från spanjorernas sardiner och boquerones. Sill är någonting som många kommer ihåg efter att de själva besökt eller bott i Sverige, historier som de gärna kommer in och berättar”, säger Nina, som också berättar att katalanerna älskar svenska såser. Hon tillägger att katalanerna dock vill ha det serverat på det sätt som de är vana med. Så när hon märkte att gästerna ofta beställde flera förrätter och delade på dem skapade hon en pica-pica tallrik på menyn, bestående av olika sorters plockmat, som efter säsong serveras med t ex janssons frestelse, köttbullar, sill, hembakat bröd, knäckebröd och kräftor.

 

 

Byråkrati och lurendrejeri
Nina har alltid jobbar mycket och inte varit rädd att lägga i en högre växel när det behövts, så när hon stod där i Barcelona en dag, och redan i Sverige hade haft planer på att öppna eget, tvekade hon inte, en svensk restaurang skulle öppnas i Barcelona.

”Det är mycket byråkrati och pappersarbete som ska göras innan man öppnar, licenser, tillstånd och allt möjligt, och det tar tid. Men jag har haft en bra revisor vilket jag tror är a och o. Men myndigheterna är inte det värsta, värre är när någonting i restaurangen måste fixas och man behöver hantverkare, det blir aldrig någonting gjort och när det görs så försöker alla luras. Man måste helt enkelt ha skinn på näsan och jag har helt klart fått lära mig att vara hård”, berättar Nina.
Förövrigt har Nina valt att enbart ha svensk personal i restaurangen och föra en svensk personalpolitik, för att restaurangen ska genomsyras av svenskhet. Dessutom är hon noga med att allting betalas vitt och att alla papper är rena.

 

Helsvenskt
”För mig är det viktigt att atmosfären i restaurangen är svensk, det är ju en svensk restaurang. Bemötandet, servicen, smakerna och dofterna ska osa svenskhet och även om det är ett litet ställe, med bara plats för 38 matgäster och den lilla butiksavdelningen, får det inte tummas på kvaliteten. Dessutom är det viktigt att det är familjärt och mysigt, liksom att vi också ska modernisera oss och inte stå still i gamla mönster. Det är alltså strategiskt viktigt att förnya, måla om och byta ut lite inredning då och då”, säger Nina.

 

Tid för nostalgi
Nina öppnade sin restaurang för fyra år sedan, mitt under pågående kris och hon erkänner att det inte har varit en dans på rosor. Samtidigt har hon ingenting att jämföra med då hon inte vet hur det var innan krisen. Men så länge som gästerna är nöjda och glada oroar hon sig inte för framtiden.

”Restaurangbranschen är svår oavsett kristider eller inte. Det är ingenting jag blir rik på men det är min passion, och att gästerna är nöjda ger mig energi till att fortsätta. Sedan kan det tilläggas att det blivit en del missförstånd under resans gång. Till en början fick jag alltid tranbär när jag beställde lingon, och det blir ju lite fel, men idag har vi rårörda lingon till köttbullarna. Man får helt enkelt inte ge upp”, förklarar hon.

Och visst går det kanske lite bättre. Eller ska man lyssna på Ninas ord har hon i alla fall arbetat in en rutin sedan öppnandet av restaurangen som gör att hon får lite mer fritid. När hon inte är på restaurangen tar hon istället hand om sina 600 m2 odlingar hemma på tomten, där hon odlar mycket av det som hamnar på Pappa Svens meny, såsom krusbär, blåbär, rabarber, pepparrot, dill och fläder. När hon kan unna sig några sammanhängande dagars ledighet tar hon med sig flickvännen och ger sig iväg i den nyinköpta husvagnen.
”Att bo ihop med en tjej? Det tänker jag aldrig över och jag märker inga reaktioner från omgivningen heller. Men jag vet att Carmen inte berättar öppet om det på sitt jobb. Hon är sjuksköterska och sjukhuset drivs av nunnor. Och husvagnen? Den är pytteliten men så charmig! Det är en sådan frihet att ge sig iväg någon dag och få andas frisk luft, och det är så enkelt – vi har ju med oss allt vi behöver”, säger Nina, och det märks hur hon verkligen njuter av husvagnslivet, som hon förklarar att det är en nostalgi från barndomen.

 

 

Namn:
Nina Olsson

 

Född:
1979 i Karlskrona

 

Bor:
ca 2,5 mil utanför centrala Barcelona

Antal år i Spanien:
ca 5-6 år

 

Familj:
Sambo med flickvännen Carmen, 3 hundar och 1 kanin

 

Drömmer om:
Vet inte, är nöjd, lycklig och tillfreds just nu

Favoritmåltid:
Svensk: kroppkakor
Spansk: spanska korvar av olika slag

 

Kuriosa om pappa Sven
Det är Ninas egen pappa, Sven, som har fått ge namn åt restaurangen på Calle Villarroel 22 i Barcelona, som dessutom, i skrivande stund, är den enda svenska restaurangen i staden. Själv har pappa Sven ingenting att göra med verksamheten. Han bor kvar i Sverige där han är plåtslagare och driver egen verkstad sedan 1992, där också Ninas mamma, syster och bror arbetar.