De korrupta konsumentorganisationerna

Den ena sitter redan bakom lås och bom och för den andra är det dags att förbereda väskan. Han vet vart han ska, för han har suttit där förr. Det har faktiskt båda två gjort. Luis Pineda och Miguel Bernad är en tragikomiskt duo som under de senaste månaderna har avslöjats stå bakom en mängd korruptions- och utpressningsfall.

De finns där för att skydda oss konsumenter samt för att skipa rättvisa. Det har de också gjort – i alla fall delvis. Nu visar det sig nämligen att frontpersonerna i två av landets mest kända konsumentföreningar har fifflat i tiotals år och att de på värsta tänkbara sätt har pressat flera stora företag och kända personer på pengar.

Våldsam ordförande
Hur Luis Pineda år 1986 kunde få sitt nystartade Ausbank godkänt av inrikesministeriet som Spaniens officiella råd för användare av banktjänster var en gåta. Tanken med Ausbanc som konsumentorganisation är det inget fel på men Luis Pineda var, på den tiden, samtidigt ledare för den fascistiska organisationen ”Frente de la Juventud”, vars aktiviteter var så våldsamma att Pineda hamnade i fängelse flera gånger. Hur han under denna tid, som var socialistpartiets storhetstid, kunde få ministeriet att acceptera Ausbanc, finns det inget förnuftigt svar på. I dag, 30 år senare, är Luis Pineda återigen efterlyst av polisen och anklagelserna mot honom, för utpressning och maktmissbruk, är nu så omfattande att han knappast kan vänta sig ett milt straff. För att förstå hur det har gått så långt måste vi ta en titt på de positiva sidorna av Pineda och Ausbanc, som har haft stora framgångar å konsumenternas vägnar.

De positiva sidorna
Som konsumentorganisation fick Ausbanc under flera årtionden ta emot årliga statsbidrag. Det är detta som har gjort att organisationen har kunnat rå över sitt breda nätverk med advokater, som under åren vunnit en mängd uppmärksammade fall, rättsfall som alla har varit mycket intressanta för stora delar av landets befolkning. Således var det Ausbanc som i början av 2000-talet lyckades bekämpa bankernas tvivelaktiga avrundning av räntesatserna vid utlåning. Det var även Ausbanc som fick parlamentet att godkänna stiftandet av ett samlat offentligt register för livförsäkringar. Innan detta register var det många livförsäkringar som aldrig utbetalades, helt enkelt för att arvingarna ofta hade svårt att få veta om deras döda familjemedlem hade en livförsäkring eller ej. Och det var också Ausbanc som gick segrande ur rättsalen i fallen med de banker som i deras hypotekslån med rörlig ränta hade infört den mycket omtalade klausulen ”cláusula suelo”. Denna klausul säkrade bankerna en minimiränta på t ex tre procent trots om räntan var lägre, vilket var – och fortfarande är – fallet.
Det var speciellt tre saker som gjorde att allmänheten fick respekt för Ausbanc. Inom den finansiella sektorn skapades dock inte bara respekt utan till och med fruktan. Det var nämligen ingen som ville ha någonting otalt med Ausbanc. Och det visste naturligtvis Luis Pineda, och det är till och med mycket troligt att han utnyttjade situationen för att få lite extra fickpengar. Den före detta chefen för finans- och investeringsbolaget Credit Service, Javier López, har både anmält och erkänt att han under flera år ”beställde” årliga konsultbidrag för 300 000 euro som privatperson hos Luis Pineda.
”Budskapet var tydligt: Om jag inte betalade skulle de granska mitt företag. Bara det skulle skada oss”, har han förklarat ett flertal gånger i både media och inför myndigheter.

Men det kom att visa sig att det bara var toppen på isberget. Enligt Santiago Pedraz, offentlig åklagare i fallet, har Luis Pineda fått ihop minst 7 miljoner euro genom utpressning. Och festen fortsatte. År 1995 allierade han sig med sin gamla fascistvän Miguel Bernad.

Rena händer
Medan Luis Pineda var medlem i fascistgruppen ”Frente de la Juventud” var Miguel Bernad en av frontpersonerna i organisationen ”Frente Nacional”, som politiskt kämpade för att nå till makten och att efter Francos död 1975 fortsätta i dennes fotspår. Deras ideologier och illusioner brast men deras vänskap gick det inte hål på.

Det är inte helt fel om man påstår att samtalen mellan de båda gamla fascistvännerna kom att handla allt mer om företagande allt eftersom åren gick. Faktum är att Miguel startade Manos Limpias (Rena Händer) år 1995 som någonting som liknande ett systerbolag till Ausbanc. Manos Limpias var märkligt och odefinierbart. Det var varken en konsumentorganisation eller en fackförening utan mer någon slags ”allmänhetens talesman”. Men bara det faktum att organisationen gick allt mer hand i hand med Ausbanc skapade den respekt som behövdes. Tillsammans kunde de nå långt med ”ekonomisk utpressning” för medan Ausbanc bara kunde vara verksam inom den finansiella sektorn kunde Manos Limpias sprida sig till entreprenörer, industrier, politiska partier samt till och med till kungahuset.

Aktivitetsnivån var i topp redan från första dagen och tillsammans var de två kriminella organisationerna ännu starkare. Konceptet var oförändrat: Om man inte betalade blev det inspektion, stämningar och dålig publicitet i pressen. De största fallen var de mot Banco Sabadell, sparbanken UniCajas president Braulio Medel, som tydligen tvingades betala en miljon euro för att undvika dålig publicitet bara några dagar innan UniCaja skulle lanseras på börsen, och så var det Nóos-fallet, vari självaste prinsessan Cristina var och fortfarande är iblandad. Detta, sistnämnda fall, var det som fick de två svindlarnas korthus att rasa.

Orädda
Anklagelserna mot prinsessan och hennes make i Nóos-fallet kommer inte bara från den offentliga åklagaren. De kommer även från Manos Limpias, i ytterligare ett försök på utpressning. Men denna gång gick det inte. Tvärtom. För Miquel Roca är inte bara prinsessan Cristinas försvarsadvokat, han är även en av Spaniens bästa och – trots sina 76 år – mest tilltrodda advokater. Och han är inte rädd för två gamla fascister. Han är till och med trött på dem, för han föddes i exil när hans föräldrar flydde från Francos diktatur.

Miquel Roca var en av sju advokater som utarbetade den spanska grundlagen 1977 och sedan dess har han spenderat sina dagar i rättsystemets överska skift. Så när Pineda och Bernad började spänna sina muskler tvekade han inte för att sätta in hela kavalleriet mot dem. Deras metoder avslöjades och dokumenterades så att det skulle kunna användas i domstol. Därför har nu båda organisationerna fått sina licenser indragna och Miguel Bernad sitter bakom lås och bom. Och det kommer att krävas mirakel för att förhindra Luis Pineda att möta samma öde.

Kanske kommer de att dela cell, då skulle samtalen kring utpressningar och de fascistiska ideologierna få fritt spelrum.

Bernad och Pineda har försäkrat sig en fin plats i historieböckerna som den senaste tidens mest tragikomiska duo.