På andra sidan... Har Det Engelska Snittet blivit helt omodernt?

Det blir snabbt tråkigt att läsa om ekonomi och finans – det tycker även jag. Trots det kunde jag inte skjuta ifrån mig att det kända varuhuset El Corte Inlgés gått igenom en omfattande refinansiering av sina skulder inte färre än tre gånger. Detta har inte fått särskilt mycket utrymme i medierna, då det inte intresserar majoriteten av allmänheten, men jag har läst om artikeln två gånger och mina värsta farhågor kring ett av landets mest ansedda företagsäventyr har dessvärre blivit sanning.

Varuhusledningen är knappast den mest kompetenta. Men trots detta är det förvånansvärt att konfidentiella, interna dokument läcks ut till pressen. Det är dokument som nu, svart på vitt, visar att 25 av koncernens 93 varuhus ska stänga. Banco Santander vill inte längre hålla sin hand över det ärade varuhuset. Det är alltid lätt att vara klok å andras vägnar och – ännu lättare – att vara efterklok. Med det sagt så är El Corte Inglés en solskenshistoria om vad bra det kan gå när man vet vad man vill. Men samtidigt är det en skräckhistoria om hur fel det kan gå när man på ledningsplan snubblar över varandra och inte vet vartåt man ska gå.

Det finns flera milstolpar i El Corte Inglés historia. Den viktigaste är utan tvivel år 1966, när Isidoro Álvarez satt sig i direktörsstolen. Dock satt han bara där några få minuter åt gången. Han var nämligen en sådan som alltid var på språng och han mådde bäst när han vistades i sina varuhus och bland sin personal. Och han fick fart på familjeföretaget – speciellt på 1980-talet. Då förmådde han att slå fast de fem milstolparna i varuhusets existens: kvalitet, service, utbud, specialisering och garanti. Bland allmänheten i Spanien lyckades han samtidigt slå fast att man kunde få allt hos El Corte Inglés. Det kunde man också, och det var till och med bra. Det var feel good att handla på El Corte Inglés – speciellt om man hade varuhusets kontokort med vilket man fick gratis parkering och räntefri avbetalning över 30, 60 och 90 dagar. På den tiden var det nytänkande och det föll i god jord. När det gick som bäst för varuhuset hade 12 miljoner (!) spanjorer det attraktiva kontokortet. Både spanjorer och utländska turister ville handla på El Corte Inglés. Och bankerna ville inget hellre än att samarbeta med Isidoro Álvarez. Det ville de faktiskt ända fram tills han död 2014. Men sedan dess har det varit lite hipp som happ. Det gamla varuhuset har nämligen blivit gammalt efter att det hamnade i nya händer. En trist familjefejd bland arvtagarna har gjort att El Corte Inglés nu haft tre ledare på bara fem år. Varje ledare har gått sin väg och därför har inte varuhuset kommit vidare. Många av varuhusen behöver lite kärlek, eller ett facelift om man vill säga så. Det finns stora hål i marknadsföringen och värst av allt är att man varit helt efter när det kommer till online-sidan. El Corte Inglés etablerade inte sin webbutik ordentligt förrän året. De har alltså förlorat fem år till konkurrenterna. Förr var det tvärtom.

Under de kommande åren ska 25 varuhus stängas och 8 000 anställda ska ut och hitta nya jobb. Det är mörka tider för det förr så färggranna varuhuset.

El Corte Inglés – Det Engelska Snittet – måste designas om. Det finns ingen annan väg att gå.