Veteran på Costa del Sol - Yoshiko Kondo Lignell - som funnit sin plats på jorden

Från en bank i Japan till en egen bar i La Campana, Nueva Andalucía, kan steget verka långt. Men inte för Yoshiko Kondo Lignell, som med sin lilla bar "Port of Call" är en veteran bland barägarna på kusten. För henne var det ett naturligt steg i livet.
"Egentligen är det inte så märkligt att jag hamnade här," säger Yoshiko på sitt milda och mjuka sätt. "Jag träffade min svenske man i Japan, vi gifte oss och sedan tidigare hade han en lägenhet i Nueva Andalucía."
Detta var på 60-talet.
I år är det 40 år sedan Yoshiko kom till Spanien och hennes bar är lika gammal. 1969 fanns det inte många kvinnliga företagare på kusten och ännu färre inom "hosteleria".
"Jag har aldrig upplevt att det skulle vara svårt att öppna en bar eller någon annan verksamhet bara för att man är kvinna. Jag har aldrig sett det så."
Yoshiko öppnade sin bar först och främst för hon ville lära känna och komma i kontakt med andra personer. Och visst har hon träffat många människor genom åren, men också själv blivit viktig för många. "Alla" vet vem Yoshiko är. Även nyinflyttade lär sig snabbt att "gå till Yoshiko". Hon pratar flera språk och har alltid ett ord över till var och en. Svenska har hon lärt sig i baren och genom sin svenske man.
"Det har alltid bott många svenskar i Nueva Andalucía så jag har haft många att träna på. Jag tycker det är lättast att förstå dem som kommer från norra Sverige. De pratar långsamt. Svårare är det med skånskan och värst är det med danskan. Då har jag mycket lättare för att förstå norska."

Tiden har stått still
40 år är lång tid. Under 40 år hinner det hända en hel del, utom på "Port of Call". Där är det nästan som om tiden stått still.
"Här är det som det alltid har varit," säger Yoshiko och tittar sig runt om i lokalen. "Det enda som förändrar sig då och då är dekorationen och kanske det är lite fler pytsar nu än från början."
Dekorationen är till stor del hennes egen produktion. Förutom porslinsmålning skulpterar hon i både brons och terrakotta. Mest tycker hon om att göra kvinnoskulpturer. Trots hennes kreativitet har hon aldrig haft en egen utställning.
"Jag går fortfarande på utbildning. Att göra en skulptur kräver mycket arbete och tar lång tid, omkring 3 månader. Jag föredrar terrakotta framför brons då det är otroligt mycket arbete med en bronsskulptur."
Den enda gången hon ställer ut är när kursens deltagare en gång om året visar upp sina alster i San Pedro.
Men det är inte bara tiden på "Port of Call" som verkar ha stått still. Tiden verkar inte rå på Yoshiko. På frågan vilka knep hon använder sig av för att hålla sig så ung svarar hon:
"Jag har inga direkta knep, men däremot har jag roligt och är aldrig ensam. Problem som dyker upp försöker jag se ur en annan synvinkel och inte låta det ta överhand."
Dessutom är Yoshiko mycket aktiv på dagarna när hon är ledig. Förutom att skulptera spelar hon också golf. Det blir flera rundor i veckan på Alohas golfbana.
"Ibland har jag svårt för att hinna med allt jag vill göra. Tiden räcker inte alltid till."

En microvärld
Att besöka Yoshiko en kväll är som att komma till en internationell microvärld. Hit går alla. 10-12 platser runt en bardisk med hennes själv i mitten är hela lokalen.
"Ibland har jag exempelvis sju gäster här framför mig, från sju olika länder och sju olika språk. Jag tycker om närheten jag får med gästerna och känna att just
ikväll är det bara vi."
Att Yoshiko verkligen tycker om sitt arbete, även efter 40 år, märks tydligt på den positiva stämningen. Hit går man för att ha roligt och prata med ägarinnan själv. För några år sedan var hon ledig en vecka men hade hjälp med att sköta baren under sin frånvaro. Och ingenting var sig likt. "Var är Yoshiko?"
Det finns inga direkta japanska inslag i miljön, utan den håller en slags internationell standard. Men ett svenskt inslag har smugit sig in, "dagens". Och det kan alla, oavsett nationalitet.
"Det är ett gammalt skämt som blivit ett stående uttryck här. "Dagens" är en gintonic. Men det händer då och då att det kommer hit svenskar som är här för första gången och beställer en "dagens" i tron om att de ska få dagens rätt," säger Yoshiko och skrattar.
I en tid då allt fler barer och restaurangen mer eller mindre går på knäna måste man fråga vad som är hemligheten bakom hennes 40-åriga succé.
"Jag har en positiv livssyn, tycker om det jag gör och har lätt för att skratta. Jag har inga barn så baren har blivit min baby."
Men så har Yoshiko en formidabel förmåga att komma ihåg sina kunder. Hon kommer ihåg dem som personer, vad de vill dricka och vad de senast pratade om. Det gör så klart att gästerna känner sig extra välkomna, för de blir ihågkomna. Hon har gäster som varit med sedan starten 1969 och även upplevt gästernas barn som i sin tur kommer med sina barn.
Alla som träffat Yoshiko kan intyga att det är något särskilt med henne, även om hon själv vill tona ned det. Och jag tror att det är det som är hemligheten bakom framgången.