När orden aldrig tar slut

En femdagars intensiv skrivarkurs ska precis börja och det ligger en viss förväntan i luften. Kanske är det själva miljön där vi träffas som inspirerar och inbjuder till kreativitet.
"Att få komma hit är som att komma till en dröm som blivit förverkligad. Hur många är det inte som också skulle vilja bo och leva och ha ett ställe som det här, "säger författaren Susanna Alakoski, som är en av kursledarna. Hon syftar på platsen där kursen hålls, Casa Acequia, en liten kursgård och B&B som ligger mitt i Andalusiens inland.
Susanna Alakoski och Mats Söderlund, också kursledare och poet, har själva förverkligat mångas drömmar – att bli författare. De representerar två helt olika genrer inom litteraturen, poesi och prosa.
Susanna Alakoskis debutroman, Svinalängorna, belönades 2006 med Augustpriset. Fyra år efter debuten kommer den tredje romanen, februari 2010, och däremellan har hon också medverkat i tre antologier.
"Jag har en bokkö i huvudet. Och jag vet att mitt nästa bokprojekt kommer att ta tre år att skriva."
Det sägs att det tar ca 15-20 år att etablera sig som författare och dessförinnan kanske en tioårsperiod av hårt arbete för att över huvud taget bli utgiven. Men för Susanna verkar det ha skett "över en natt".
"Så är det inte. Innan debuten med Svinalängorna har jag skrivit ett flertal manus som refuserats av bokförlagen. Det är många tusen skrivna ord. Sen har jag gått på skrivarkurser. Redan 1988 gick jag på min första kurs."
Mats Söderlund har givit ut åtta diktsamlingar, belönats med både Katapultpriset och Stig Carlsson-priset, och håller nu på med sin första roman.
"Det är ett helt annat sätt att skriva på. Man arbetar annorlunda med orden. Det är lite gran som att jämför det med att flyga helikopter och köra en bandvagn. Poesin är helikoptern för mig."
Han fortsätter:
"När jag skriver poesi producerar jag mycket text. När man kommer till den delen av processen att välja vad som slutligen är ett färdigt manus kasserar jag generellt omkring 98% av vad jag skrivit."
Han utgår mycket från bilder i sitt skrivande och hämtar inspiration från naturen. Men någonstans måste orden komma ifrån och från någonstans måste ordets betydelse lockat och fascinerat dem redan som barn och gjorde dem medvetna om språket.
"Som liten hade jag ett talfel som gjorde att orden blev mycket viktiga för mig. Både hur de skulle uttalas och formuleras."
För Susannas del kommer det från berättandet.
"Jag är en bra lyssnare och som liten kunde jag lyssna i evigheter på någon som kunde berättarkonsten. Jag drogs till orden. Än idag kan jag stanna upp och bara lyssna när någon berättar."
Och att hon själv är en duktig berättare kan de intyga som hörde henne som Sommarpratare den 3 augusti 2007.

Hur man väljer ämne
"För mig kräver en bokupplevelse tre saker och att de fungerar tillsammans, språket, ämnet och handlingen," säger Mats. "Om någon del inte är bra blir det inte heller en upplevelse."
"Egentligen finns det inte så många ämnen. Vill man hårddra det lite finns det ungefär en handfull ämnen, som lycka, kärlek, sorg, relationer etc. Däremot handlar ett ämne ofta om hur man kommunicerar med sitt stoff och vilka aspekter man väljer. Ta franska revolutionen som ett exempel. Hur mycket har det inte skrivits om det, men trots allt är texterna olika då författarna valt olika aspekter och invinklingar i sitt skrivande," säger Susanna. "Ett ämne blir inte intressant förrän man ger sig hän. Det måste finnas en attraktion till det man skriver om."
På frågan vad de tycker om påståendet att man ska skriva den bok man själv vill läsa, skakar båda på huvudet.
"Då är risken stor för plagiat och att författaren kopierar både språk och handling. Man kan bara skriva om det som kommer inifrån."

Hitta rätt arbetsmiljö
När Susanna skrev Svinalängorna var det i en annorlunda arbetsmiljö.
"2 x 45 minuter i 3 år", säger hon och skrattar. "Jag skrev boken på bussen till och från arbetet. Mängder av nedklottrade kvitton och små lappar och så en och halv timmes ensamhet varje dag blev tillslut ett färdigt manus. Och jag har fortsatt att få inspiration när jag åker buss eller tåg. Det är i den miljön jag får "flödet, som bara består av korta stunder."
Men hon skriver inte bara på bussen.
"Jag tillhör dem som måste åka bort när jag skriver. Jag skriver såklart hemma också men när jag är mitt inne i arbetet, "går in i tavlan", måste jag vara för mig själv.
Mats Söderlund arbetar på ett annat sätt.
"Jag kan i princip skriva en dikt mellan två möten. Orden och formuleringarna bara kommer. Vad som utlöser en idé kan nästan vara vad som helst, ett ljud eller att någon säger något."
Båda författarna kombinerar sitt skrivandet med arbete som kretsar kring ordet och språket. Mats Söderlund är ordförande i Svenska Författarförbundet, författarnas fackliga organisation. Men det är inte en miljön där man förväntar sig finna en poet.
"Det går alldeles utmärkt att kombinera ett administrativt arbete med poesi. Faktum är att flertalet poeter är mycket strukturerade. Det där med att många tror att en poet ska se ut och klä sig på ett särskilt sätt är snarare en livsstil och har inget med skrivandet att göra."
Susanna reser en hel del i Sverige och föreläser i skolor och deltar i författaraftnar runt om i landet. Hon är också aktuell som lärare på Dramatiska Institutet.

Ge inte upp
Vilket råd ger de två författarna till alla andra med författarambitioner, som har halvfärdiga manus i skrivbordslådan?
"Ge inte upp! Att skriva kräver uthållighet och envishet."
Susanna tillägger:
"Det är viktigt att umgås med sitt material. I början är det kortare stunder men ju större materialet blir desto mer tid kräver det. Men all tid är inte skrivtid. Vissa faser i skrivprocessen är att fundera på små detaljer som exempelvis namnen. Är de rätt? Ofta funderar man på olika formuleringar och bollar orden fram och tillbaka tills man hittar den rätta nyansen och orden känns rätt. Att vara författare är ett ensamt arbete och det måste man också tycka om och klara av."