Skapande i grönskande natur

– Agneta Larsen visste redan som barn att hon ville ägna sitt liv åt konsten.

12 år och giraffer
När Agneta var barn så tyckte hon som många andra barn om att teckna. När hon inte var i skolan eller busade ute i naturen och med grannar så tecknade hon. På den tiden var det mycket ovanligt att man använde keramik till någonting annat än bruksföremål, så det dröjde innan hon kom i kontakt med materialet som kom att följa henne genom livet. Det var när hon hade fyllt 12 år som hon skapade sina första föremål i lera, närmare bestämt små giraffer, när hon vid ett tillfälle följde med sina vänner på en keramikkurs. Av kursledarna fick hon veta att de tyckte att hon verkade ha talang för hantverket och Agneta visste vad hon skulle ägna sig åt, hon ville arbeta med lera.
Det dröjde dock innan hon skulle komma i kontakt med materialet igen. Under tiden levde hon sina ungdoms dagar i det typiska 50-talet efter kriget, när musiken och stilarna följde trenderna i USA med rocken och jeansen. Själv hade hon spikrakt hår, moderiktiga kläder – bland annat några av de första plaggen som Gunilla Pontén designade, gymnastikskorna som hon själv målat prickar på, och allt som var ”Svensson” valdes bort.

Vägen till erkännande
När Agneta sedan fyllde 18 år, och var färdig med skolan, var hon en av de lyckliga som valdes in på Slöjdföreningens Skola, nuvarande HDK (Högskolan för Design och Konsthantverk). Här kom hon återigen i kontakt med sitt favoritmaterial. Naturligtvis arbetades det även med andra material samt tecknades och målades, men det var just keramisk skulptur som var rätt för Agneta.
Under studietiden träffade hon mannen som skulle bli hennes första make. Han var dansk (därav hennes danska efternamn) och arkitekt. När studierna avslutades fick de två barn tillsammans; Samantha och Sem.
Barnen satte aldrig några käppar i hjulen för Agneta, som ju hade sin verkstad hemma. Tillsammans med andra konstnärer hade hon många utställningar innan hon 1975 hade sin första separatutställning på galleri Mors Mössa i Göteborg. Utställningen fick mycket god kritik. Därefter blev hon inbjuden att ställa ut på Doktor Glas i Stockholm, fick en separatutställning på Röhsska Konstindustrimuseet i Göteborg och sedan dess har en mängd utställningar ägt rum på gallerier och konsthallar i Sverige.

Förverkligade drömmar
Idag lever Agneta strax utanför den lilla bergsbyn Casares här på den spanska solkusten. Efter att ha separerat med arkitekten levde hon några år med en annan man innan hon bestämde sig att det var dags att flytta. Hon hade drömt om det redan sedan sin ungdom, efter ett besök hos en konstnär i Frankrike, och spanska solkusten var inte alls det självklara målet. Först gick tankarna till Frankrike, sedan till Mallorca efter att ha varit på semester på ön, men efter rekommendationer från bekanta reste hon till Costa del Sol. En dag när hon skulle göra ett besök i Casares körde längst en liten lerväg, runtomkring fanns bara skog. Efter en kort körning i uppförsbackar kom hon fram till ett nybyggt hus. Utanför hängde en till saluskylt och en man stod och putsade fönstren. Huset var färdigbyggt, men inte inrett. Det var det huset som Agneta kom att köpa och där bor hon än idag, i Casa Cerámica, med sin nya make Alex.

Stall blev galleri och groende skaparfrö
Trots att Agneta har passerat allmän pensionsålder har hon inte lagt skapandet på hyllan.
I anslutning till det rustika suterrängstenhuset, inrett med minnen från resor och livet, hyllor dignande av böcker, varma färger och konst, ligger det lilla blåa huset som idag utgör hennes verkstad. Därinne står den stora brännugnen, lergods på tork, andra som vänta på att laseras och en del som är färdiga. Mellan verkstaden och huset brer en blå pool ut sig för varma sommardagar och överallt är man omsluten av grön natur. Vill man se fler konstverken går man tillbaka till porten som man trädde in genom för att komma in till Casa Cerámica. Här finns ett stall vari Agneta och Alex förr hade varsin häst, som idag verkar som galleri. Där inne finner man fler konstverk bl.a. de för henne typiska gethuvudena, kvinnoporträtten, fåglarna och en del bruksföremål, och ibland håller hon även utställning där.
Inspirationen till sina skapelser hämtar hon många gånger från sin omgivning och sina många resor. Men ibland räcker en känsla, en skugga eller en textrad i en bok för att ett skapandefrö ska gro.

Visa ord av Agneta
När livet är svårt och nätterna riskerar att bli sömnlösa lägg problemet åt sidan och ta itu med det nästa dag – efterföljande dag känns det ofta lite lättare.

Kort fakta
Född: 1940
Hemort: Göteborg
Familj: Gift med maken Alex sedan 20 år, barnen Samantha och Sam, båda boende i Sverige, tre barnbarn varav ett bonusbarnbarn.
Bor: Casares sedan 1990
Intressen: Böcker, musik, matlagning, trädgård och film, har över 800 olika filmer.
Övrigt: tycker om sill och svensk färsk potatis och vår, följer den danska serien ”Förbrytelsen”, läser ”In the Heart of the Sea av Nathaniel Philbrick och har inspirerats mycket av Picasso.

Casa Cerámicas egna spökhistoria
En natt, när Agneta just flyttat in i huset, som då inte hade elektricitet, vaknade hon plötsligt av ett ljud hon inte tidigare hört. Sittandes i sängen, utan tändstickor eller ljus till hands, hör hon efter noga lyssnande att en kvinna grät högt i trädgården. I mörkrets skydd smög hon så sakta fram till fönstret. Just när hon sveper med blicken över gården, tystnar gråten tvärt och inte en levande själv kan bli sedd.

Sedan den natten har Agneta känt en varm trygghet och en acceptans för hennes vistelse på platsen, och fortfarande idag kan hon känna att de inte är ensamma i huset.

Är du intresserad av att se Agnetas konst eller att veta mer?
Lördag och söndag, 12 och 13 november, har hon utställning i Bodegan hos Marie och Morgan Skantz. Ta motorväg A7 avfart 217 mot Mijas. Passera Rest. El Higueron, fortsätt mot Mijas ca 1,5 km. Vid raden av de gula husen sväng 90 grader höger och du är inne i Urbanización Buena Vista. Håll vänster upp till krönet, grön grind med skylt Balcones de Mijas. Portkod 42.
Mer info: www.alkeramik.eu.