Acueducto de San Telmo – ett monument från tiden när Málaga törstade

El acueducto de San Telmo är Málagas längsta monument. Det är inte mindre än 11 km långt. Akvedukten byggdes på 1780-talet för att möta stadens stora brist på dricksvatten. En Suecos reporter har gett sig ut för att hitta resterna av detta 230 år gamla monument (nu utnämnt som ”bien de interés cultural”) och hittade en mängd fina broar samt besökte hittills okända kvarter i provinshuvudstaden. Och som bonus dök det upp en spännande vandring i södra delen av Montes de Málaga samt ett imponerande vattenfall och en vild ravin. Det väntar häftiga äventyr både bakom samt i Málaga.

I slutet av 1700-talet var Málaga en stad som växte och det gamla vattensystemet klarade inte av att hålla jämna steg med det växande antalet invånare. Det behövde därför göras någonting och det var stadens biskop, José Molino Lario, som både startade och finansierade bygget, som på den tiden var Spaniens största hydrotekniska ingenjörsprojekt. Topografin bakom Málaga är ganska komplicerad så det krävdes inte färre än 30 broar för att få vattnet att rinna in i stadens centrala delar. Vattnet ”tappades” från floden Guadalmedina på ca 300 m öh, och tack vare det fick vattnet ett bra fall på sin väg in mot staden. Inne i centrum kunde vattnet sedan tappas från minst fem fina ”fuentes”, och de flesta av dessa finns kvar fortfarande i dag.

Om man vill se den plats där akvedukten börjar ska man bege sig norrut längs motorvägen mot Antequera (A 45) och snart därefter kör man av vid viadukt nr 4, där man kan komma under motorvägen vid km 138,5. Därefter blir det lite svårt men efter att ha letat lite hittade vi fram till vägen ”Toma del agua” och därnere, under motorvägsbron, kunde vi se en kanal som ledde vatten in i akvedukten från Guadalmedina. Jag var glad att vi hittade platsen men helt ärligt så är den inte speciellt intressant. Mer intressant är det nere i förloppet varför jag vill föreslå att man tar sig till Ciudad Jardín där det finns en fin vandring som tar en förbi fyra broar innan akvedukten kommer in i staden. Man tar avfarten 242 på motorväg E 15 (den som går runt Málaga) in mot Ciudad Jardín och så parkerar man vid torget som ligger i början av Avenida de Juan Grande. Här börjar en riktigt fin liten vandringstur (en rundvandring) på ca 7 km, som tillslut tar oss runt förbi fyra av akveduktens broar.

Vid torget finns en restaurang och det är här som vi börjar. Först går vi upp längs vägen Camino de Casabermeja, som är den gamla vägen till Casabermeja innan motorvägen kom. Vi går uppåt och en bro leder oss över motorvägen. Därefter passerar vi Hacienda Nadales och sjukhuset San Juan de Dios. Precis därefter ser vi en skylt som pekar mot höger, varpå det står: Sendero Picapedreros – Boticario 650 m. Här går vi in och snart kommer vi förbi två gamla kvarnar: los molinos de San Telmo. Lite längre upp längs vägen står det en skylt och en portal som visar att vi nu kommer in i naturparken Montes de Málaga. Vi befinner oss vid naturparkens sydligaste punkt och en bred grusväg leder in i parken, där bilar förövrigt är förbjudna. Efter ett par hundra meter leder en stig brant ned till höger och tillbaka, och den ska vi ta senare, men nu fortsätter vi bara rakt fram. Efter en liten stund ser vi en ny stig ”till höger” som leder vandrare bort från cykelvägen och fram till kanten av en mycket brant sluttning. Denna häftiga ”utgrävning” ansvarar bäcken Don Ventura för. På en plats står en bukett färska blommor och ett brev berättar om världens bästa ”abuela” (farmor/mormor) som är älskad och saknad. Kanske betyder det att hon ramlade över kanten och miste livet här? Ja, sluttningen är brant och tillräckligt djup för att någonting sådant otäckt skulle kunna hända. Usch. Efter denna påminnelse om hur viktigt det är att vara försiktig fortsätter vi stigen rakt fram tills vi kommer tillbaka till den breda grusvägen. Nu fortsätter vi oförtröttat uppåt. Vid ett tillfälle ser vi en stig ”rakt fram” till höger som ser intressant ut, så den tar vi. Denna stig leder oss fram till ruinerna efter en vingård som en gång hette Lagar de Picapedreros. Detta var en gång en stor vingård med stora odlingar på sluttningarna runtomkring, men så kom den fruktade vinlusen och tog livet av alla vinstockar. Det var så illa att man gav upp vinodlingarna. Dock var det kanske bra i det långa loppet för det skövlades stora skogsområden för att ge plats åt vinodlingarna, och dessa skövlingar orsakade svåra översvämningar i centrala Málaga, då vinstockarna inte klarade av att hålla kvar regnvattnet på samma sätt som de ursprungliga barrträden. När så vinäventyren upphörde började man därför att återplanera barrträd på ”los montes”, vilket som tur är lyckades få stopp på översvämningarna. Vingården ligger mycket fint på en liten tunga mellan sluttningar – ja, det måste ha varit en fantastisk plats med en vingård med en så vacker utsikt ned över Málaga.

Nu fortsätter vi förbi ruinen på stigen och till höger ser vi ravinen Don Ventura som ser ut att ha löpt amok med sina lodräta, djupa klippkanter och i slutet av den, ett par hundra meter längre bort, finns ett vattenfall. Den glada stigfinnaren Erik kunder inte, trots sina 70 år och konstgjort knä, hålla sig ifrån att våga sig ut och balansera på kanten till det 70 meter höga fallet. Och där stod han, alldeles lugn. Han satt nog på skambänken utanför klassrummet dagen när de gick igenom Newtons andra lag i skolan. Själv vågade jag inte bevittna ekvilibrismen och gick snällt tillbaka längs stigen medan Erik fortsatte att klättra. Jag tänkte att ”nu går han säkert samma öde till mötes som ’abuela’” men icke, snart stod han frisk och kry uppe på cykelvägen och väntade när jag tillslut kämpat mig dit. Vi hade gärna velat fortsätta längs grusvägen mot byggnaden El Boticario (där man nu håller på att inrätta ”Centro de información de Los Montes de Málaga”), men vi skulle prompt ned i ravinen med vattenfallet, innan vi skulle hitta akvedukterna, så vi fick lov att vända om.

Ett par hundra meter innan vi kommer tillbaka till portalen till naturparken leder en rätt så bred stig nedåt mot vänster – den vi såg på vägen ut. Den leder ned till botten av Don Ventura. Där nere svänger vi till vänster för att komma till vattenfallet och den vilda ravinbottnen. Det är inte mer än 400-500 m in så denna omväg är ett måste. Stigen är lite ”bucklig” men snart står vi där och kan inte komma längre. Denna plats är fascinerande, jag har aldrig sett någonting liknande – de lodräta klippväggarna leder nästan hela vägen runt. Denna dag när vi är här finns det inte något vatten i vattenfallet men när det är regntider är det faktiskt ett häftigt utflyktsmål, just för att det är så vild och dramatiskt när vattnet forsar ned över klipporna. Vattenfallet heter El Salto de Picapedrero och är alltså ”uppkallat” efter vingården.

Vi lämnar ravinen och följer nu en stig till vänster som börjar där som vi kom ned. Denna stig är mycket fin och leder oss till en av San Telmo-broarna, nämligen Puente de Arroyo Hondo (bron över den djupa bäcken, alias Don Ventura). Denna bro är fin och vad vi kan se är det lite vatten kvar i kanalen. Om kanalen vore helt torr skulle man lätt kunna gå över på den andra sidan, men vi tyglar oss och fortsätter längs stigen. Snart kommer vi till en plats därifrån man kan se ned i San Telmo-kanalen, och här finns det vatten. Och så dyker det upp ytterligare en bro (puente 52), och i denna är det också lite vatten så jag klättrar ned i en liten bergspricka och så upp igen på andra sidan. Erik å andra sidan balanserar på kanten av akvedukten och kommer så över på fint manér om än farligt. Nu fortsätter stigen på en mur till sjukhuset San Juan de Dios och svänger sig mot motorvägen. Vi följer akvedukten, som nu löper i marken, och snart kommer vi ut på en öppen plats. Här håller vi oss till stigen längst till höger och når snart fram till ytterligare två broar, först Puente del Sastre och därefter Puente de Leoncillo. På Puente del Sastre har det lagts en stor betongplatta, vilket innebär att man kan gå över bron. Det gör vi och kommer således till Puente de Leoncillo, som är helt torr och som man alltså kan gå i. Men nu stoppas hela härligheten och varken vi eller vattnet kan komma längre. Vi går tillbaka över de två broarna och följer en cementerad väg som går ned under motorvägen och som slutar vid ett staket. Vi klättrar över staketet och går ned längs Calle Benito Menni, som leder oss ned till bilen.

Nå måste vi ned i stan och hitta fler broar. Den längsta och finaste bron heter Puente de los 11 Ojos (bron med 11 bågarna eller ”ögonen”) och den är 170 m lång. Den är nyrestaurerad och mycket fin där den böjer sig över dalen som skapats av bäcken Quintana. Den ligger mitt emot gatan Sancho Miranda i Ciudad Jardin, vilken man kan knappa in på sin GPS.

Härifrån kastar vi oss ut i en vild brojakt till fots från Ciudad Jardin igenom kvarteret Mangas Verdes, förbi den historiska kyrkogården San Miguel och in till centrum. Vi lyckas hitta El Puente de Melero och El Puente de Aceitero i kvarteret Mangas Verdes. Mangas Verdes är ett mycket originellt och intressant kvarter, och där bor det helt vanliga människor. Kvarteret ligger på bägge sidor av en ganska brant dal. Det framgår rätt tydligt att det inte fanns någonting som hette stadsplanering förr. Puente de Aceitero ligger på kanten till Mangas Verdes och är den sista bron innan vattnet kan löpa in i stan av sig själv. Och nu börjar tappställena eller ”los fuentes”. Vi hittade den vackra Fuente de Olletas i kvarteret Olletas och Fuente de los Capuchinos på Alameda de Capuchinos. Nu närmar vi oss centrum där man kan hitta Fuente de los Cristos på Calle Los Cristos. Den sista ”fuente” ska efter sägnen ligga på Plaza de la Merced, precis i centrum, men den hittade vi inte. Däremot hittade vi en massa glasskiosker i centrala Málaga, vilket gjorde oss gott efter denna akvedukt- och brojakt. Och så, berikade av natur, kultur, stadsliv och glass kunde vi ännu en gång känna fröjd över livet i södra Spanien.

Läs mer om San Relmo på: Wikipedia och se det hela genom att googla: Recorrido de San Telmo, Málaga. Dessutom kan du se en karta över vår vandring i Montes de Málaga på: www.elsebyskov.com under ”hikes”.