Möt rektor Denise Jiménez Norrestad

En Sueco har mött nya rektorn på Svenska skolan i Marbella. Hon är inte ett nytt ansikte i skolan men har sedan augusti en ny tjänst; Denise Jiménez Norrestad har tagit klivet upp på karriärstegen och axlat rektorsrollen på den populära skolan.

Den frågan är svår. Skulle kanske bli ett annat svar om någon annan svarade, men… jag är en person med stora visioner och idéer som tycker om att lära mig och utvecklas. Jag brinner för det jag gör, vilket gör att jag jobbar mycket. Och jag är en person som inte är rädd för att försöka, och jag är inte heller nervös över min nya tjänst.
Annars är jag varken ny i Spanien eller i skolan, så många känner mig redan. Men för dem som inte känner mig – jag har jobbat här på skolan i två år redan, som klassföreståndare för årskurs ett. Tidigare har jag också jobbat som lärare i Sverige. Vad mer? Jo, jag kom hit till Spanien för första gången för 20 år sedan. Den omgången bodde jag här i sex år. Då studerade jag turism på universitetet. Det var också då som jag träffade min man, han kommer från Málaga.

 

Sedan dess har vi flyttat till Sverige, jag har studerat till lärare, och så har vi nu flyttat tillbaka. Min man saknade sitt hemland. Själv hade jag turen att få jobb på skolan här i Marbella. Och så i våras fick jag erbjudandet från styrelsen om rektorsjobbet, och jag svarade ja.

Nej, men när jag fick frågan lät det utvecklande och roligt. Dock hade jag ett villkor – att jag ville gå en rektorsutbildning. Så nu blir det en treårig utbildning på Stockholms Universitet.

En bra rektor är en närvarande rektor som är på skolan och ser både eleverna, lärarna samt föräldrarna. En bra rektor har både vilja, engagemang och är organisatorisk. En utlandsrektor bör dessutom känna till kulturen och språket i landet samt förstå samhället. Det är viktigt att kunna kommunicera både med dem inom skolan samt med samhället utanför skolan, och då blir det också viktigt att kunna språket i det land där man är.
Ett steg som vi på Marbellaskolan har gjort för att nå ut i lokalsamhället här i Marbella är att vi har startat ett samarbete med den spanska skolan Xarblanca. På så sätt får både elever och lärare utbyte med bland annat språk och kultur. En utlandsskola kan annars lätt bli en liten bubbla för sig i ett främmande land. Det påverkas också av att det inte finns så många möjligheter till vidareutbildning när man befinner sig utomlands. Här är det jätteviktigt att vara öppen själv samt öppna upp för andra. Det är ett sätt att fortsätta att utvecklas på. I Sverige är det annorlunda.

Jag tycker att det är jätteroligt att komma till jobbet varje dag. Vi har jättefina lärare. En viktig sak som gör mitt jobb roligt är att jag litar på lärarna till 100 procent. De är hjälpsamma och ställer upp om det är någonting. I år har vi inte färre än sju nya lärare och jag var själv med i rekryteringsprocessen av de nya lärarna i våras, så jag kunde vara med och påverka. Valen föll medvetet på lärare som tidigare jobbat mycket med IKT (informationsteknik red.anm.), någonting som vi vill öka på skolan. Och så vill vi även öka spanskkunskaperna, vilket det också togs hänsyn till i rekryteringsprocessen.

Jag kommer hit och låser upp. Kl. 8.30 har personalen ett kort morgonmöte då vi stämmer av vad som sker under dagen. Är någon sjuk får jag ordna vikarie. Ibland vikarierar jag själv, vilket jag tycker om, för jag vill ut i klassrummen och träffa eleverna.

Första tiden har jag jobbat från tidig morgon till sent. Det har blivit långa arbetsdagar för det är viktigt med en bra start, och med sju nya lärare är det viktigt att de får det stöd som de behöver.

Jag förväntar mig kanske inte någonting utan hoppas i stället. Jag vill att vi alla ska trivas tillsammans. Alla på skolan ska tycka om att gå till jobbet och vara glada. Glada lärare ger glada elever och glada elever lär sig mer. Jag vill inte ha något gnabb så dyker det upp någonting så ska det talas om det direkt. Vi ska ha en glad skola.

Att hinna göra mitt jobb på den tid jag har. Och så blir det en utmaning att inte jobba för mycket. Jag vill alltid göra mer än vad jag gör.

För tillfället rår jag mig själv mycket. Min mamma har kommit hit i två månader för att hjälpa till med hemmet och yngsta sonen som är tre år. Jag är gift med Adolfo Jiménez Almeda. Han är specialist i allmänmedicin och har nyligen öppnat en egen klinik i Los Boliches. Tillsammans har vi också en tolvårig son som går på skolan i Los Boliches och en dotter på tio år som går här på Marbellaskolan. Så det är välkommet med hjälp från mamma dessa första månader.
Annars; jag vaknar vid 6-tiden, går till jobbet och jag hem, som sagt ofta sent just nu. Det blir för tillfället inte så mycket sömn, men som trebarnsförälder är jag van att sova lite.

Kommer jag hem tidigare lagar jag mat, ser till att läxor görs och så är jag med barnen, mest lill-killen för de andra har ofta aktiviteter, läxor m.m. Mat, läxor och aktiviteter tar tid. Vi lever ett helt vanligt familjeliv.

Familjens favoritmåltid är fajitas, tacos. Det är någonting som vi alla tycker om. Annars är det mycket olika vad vi gillar. Vi försöker samlas kring middagsbordet men det händer ofta att någon kommer hem senare på grund av träning eller annat, och då har de andra redan ätit. Men vi är inte sådana att vi har exakta, styrda tider.

Här i Spanien blir det gärna tapas – skinka, ostar m.m. Jag tycker om att ”picotear”. I Sverige äter jag gärna lax och skaldjur.

Om jag har ledig tid under helgen är jag med barnen och mannen. Tillsammans vi åker gärna till barnens farföräldrar i Málaga, är ute i naturen, åker till Fuengirola, och så är vi mycket hemma. Utöver det har vi också mycket besök – vänner från Sverige som kommer på semester t ex. Egentid finns inte förutom när jag går och lägger mig och läser lite.

Den sämsta är att jag ibland prioriterar jobb framför familj. Dock är det ju bra ur ett jobbperspektiv, men inte för familjen. Och så är jag dålig på att säga nej tillräckligt ofta, jag säger alltid ja. Jag får helt enkelt lära mig säga nej.

En bra sida är att jag är hjälpsam och positiv. Och även om jag kräver mycket av t ex lärarna på jobbet så förväntar jag mig och ger utrymme till dem för att göra saker själv. Jag är inte en chef som står och kontrollerar varje steg de tar.

Mina barn.

 

Av Sara Laine, sara@norrbom.com