Går vår frihet upp i rök?

Snart träder en ny lag och ett nytt förbud i kraft. Den här gången handlar det om det spanska hälsoministeriet som vill ta ytterligare ett steg för att stärka folkhälsan genom att förbjuda rökning på alla offentliga platser utomhus, såsom idrottsplatser, stränder och restaurangernas uteserveringar.

Med det nya förbudet skriver myndigheterna ett nytt kapitel i boken om kampen mot rökare.

Det första kapitlet skrevs för drygt 25 år sedan. Det var då som det infördes rökförbud inomhus på alla mindre restauranger i landet, medan de större kunde dela upp sina lokaler i en avdelning för rökare och en för icke-rökare. Detta breddades senare till ett totalt rökförbud inomhus på restauranger, och senare infördes liknande förbud på många andra platser där människors möjligheter att njuta av en cigarett har begränsats allt mer. Och nu ska de begränsas ännu mer.

Lagförslaget framställs som en seger för folkhälsan – men handlar det inte bara om rök?

Spanjorer röker redan betydligt mindre i dag än tidigare, samtidigt som fler än någonsin drabbas av cancer.

För landets restauranger är det nya lagförslaget i alla fall stark tobak. Här i landets södra delar går vi ut mycket, men det är inga gyllene tider för restaurangerna, särskilt inte för de mindre. De kämpar med både hyra, löner, råvaror och energipriser, som är högre än någonsin. Ett rökförbud på deras uteserveringar kommer antingen att innebära färre gäster eller gäster som stannar kortare tid och spenderar mindre på restaurangerna.

För oss som gäster innebär förbudet ytterligare en begränsning av vår personliga frihet. Jag har aldrig rökt så mycket som en halv cigarett. Men det stör mig inte över huvud taget om människor röker under öppen himmel. Rökning är en del av stadsbilden och kulturen i hela landet. Om rökning verkligen är så farligt, varför förbjuder man inte rökandet helt och hållet? Det är något som vi alla vet svaret på – dubbelmoralen: statskassan har behov av tobaksskatten, som årligen uppgår till minst 8 miljarder euro!

Kunde man förena de tre begreppen: folkhälsa, ekonomi och frihet, skulle hälsoministeriet kunna lägga fram ett lagförslag som ger restaurangerna möjlighet att välja mellan en rökfri uteservering och en där rökning är tillåten – eller dela in sin uteservering i två delar. Då skulle människor ges friheten att välja det som passar dem bäst. Då skulle även de ekonomiska konsekvenserna bli mer rimliga – både för restaurangerna och statskassan, som ju har ett stort behov av tobaksskatten. Tyvärr är inte den politiska fantasin tillräcklig för det.

Det stundande förbudet är tyvärr ytterligare ett tydligt exempel på hur alltför många politiker lever i ett parallellt samhälle. Och så är det verkligen inte bara här i Spanien.

Om hälsoministeriet verkligen ville göra något åt folkhälsan skulle det göras helt andra insatser. Tittar man sig bara runt lite ser man snart att en tredjedel av befolkningen lever helt fel och är antingen överviktig, motionerar för lite, äter fel eller lever under långvarig stress – eller lever med alla dessa i en explosiv kombination. Det är dagens livsstilssjukdomar – och det är skrämmande. Lika bekymrande är det att hälften av landets ungdomar spenderar alldeles för mycket tid framför en skärm och tittar på meningslösa saker. På det området görs det betydligt mindre. Men att njuta av en cigarett på stranden eller på en uteservering måste förbjudas med djävulens våld och kraft. Då är man alltså fel ute.

Och så är det inte långt ifrån att även vår personliga frihet går upp i rök.