Kära läsare maj 2012

Optimism ska inte underskattas och heller inte förväxlas med naivitet – en tendens som är speciellt utbredd bland pessimister. Jag tror visst att man kan vara klok och optimistisk samtidigt, bl.a. för att det helt enkelt är klokare att vara optimist än pessimist. USA:s fina jobbsiffror under årets första månader skapade förnyad optimism i stora delar av den västliga världen och det är just det, som behövs för att få hjulen i rullning igen. Inte på så sätt att det räcker med att Obama med fallande arbetslöshetssiffror får oss att bege oss till El Corte Inglés och sprida euros omkring oss, men optimism smittar, sprider glädje och hopp – och jo, jag bytte ut varukorgens fläskfilé till en lite lyxigare variant av Ibérico-fläskkött den dagen, siffrorna fick indexen att vända uppåt till någonting, som liknande nivåerna innan finanskrisen. Att USA går i täten på vägen ut ur arbetslöshetsmardrömmen är nog ingen överraskning. Det gör USA alltid. Så är det med den amerikanska mentaliteten. Oavsett om man är demokrat eller republikan, så är det något Yes-we-can över amerikanerna. Självklart kan det vara svårt att se ljuset i slutet av tunneln om man är en frånskild, arbetslös kassörska från en eller annan klimatförändringsdrabbad bondtölpstat, var en opålitlig guvernör har tömt kassan. Det förstår jag gott och väl, men föreställ er vad som kan hända om kassörskan slutar upp med gnället, självömkan och skräpmaten och i stället låter sig föras av de optimistiska tonerna? Om hon möter världen med bara en liten smula entusiasm, så säg mig, om hon inte snart har ett jobb – kanske inte bakom kassan i första taget, men kanske hon kan börja med att packa matkassarna. Men hon är på rätt väg. Någorlunda samma sak skulle man kunna säga till den enorma gruppen av unga andalusier, som idag står utan jobb: ”Kom igen nu!”.

Det kommer väl inte som någon överraskning att resultaten efter valet till Junta de Andalucía var en enorm besvikelse för mig. Då det visade sig, att vi trots inte stod inför ett cambio andaluz, kröp pessimismen sig in under huden på mig. Men jag tvingade mig själv till – inte att se det positiva i situationen, för det kan jag inte, men att tro på, att andalusierna kommer att kämpa sig upp trots allt. Andalusien är en underbar plats. Vi har ett fantastiskt klimat, en vacker natur, inga farliga djur eller totalödelägg-ande naturkatastrofer, som hotar. Vi har stora vackra städer fyllda med historia och kultur och här på kusten har vi stränder, lustbåtshamnar, infrastruktur, förlustelse och en internationell flygplats, som skapar förbindelse med rester av världen. Detta ska vi ju använda oss av – och ska inte också andalusierna upptäcka detta en vacker dag. Det väljer i alla fall jag, att vara optimistisk och tro.

Många hälsningar

Helle Espensen