En Sueco rekommenderar: 5 andalusiska storstäder

Granada är säkert mest känt för Alhambra, dessa vackra byggnader som är lämningarna från morernas tid i Spanien mellan år 711-1492. Granada är dock mycket mer än detta arkitektoniska mästerverk. I stadens kvarter som kallas Albaicín har man bättre utsikt mot Alhambra än från någon annan plats samtidigt som man, genom områdets snirkliga gator och sneda hus, tas tillbaka till den tid då staden var morisk. Vi rekommenderar att du går till Albacínkvarteret genom La Carrera del Darro!
Granada är även känt för att, möjligtvis, vara Spaniens sista stad att vara 100 procent lojal mot original-tapaskonceptet. Det betyder att oavsett var i staden du beställer någonting att dricka så får du också en gratis tapa. Man kan med fördel promenera runt i området vid floden Río Genil (som växer och krymper i takt med att snön i Sierra Nevada smälter) och stadens centrum med katedralen samt de två torgen Bib Rambla och Plaza de la Trinidad. Gällande bra tapasbarer kan dessa nämnas: Mesón Rincón de Rodri, Om Kasuum samt barerna vid Calle Gonzalo Gallas, där man kan leta länge efter förnäma anrättningar, men i gengäld får man mycket för pengarna, som t ex på El Peruano.

 

 

Låt oss säga det direkt, denna stad är nästan irriterande vacker. Det ligger en estetisk tillfredsställelse i att bara titta på alla de vackra byggnaderna. Men Sevilla, som är Andalusiens huvudstad, bjuder på mycket mer än så. La Giralda, det moriska tornet, sträcker sig upp över de flesta andra byggnader i staden medan katedralen (som tekniskt sett är världens största) är oerhört rikt dekorerad. I samband med att Sevila var värdstad för världsutställningen 1929 byggdes Plaza de España, som liknar en plats för gudarna. El Alcázar, som utgör miljön för vissa scener i den populära tv-serien Game of Thrones, är ett utmärkt exempel på arkitekturen och växterna som morerna tog med sig under de drygt 700 år som de härskade i Spanien.

 

När man kommer till Córdoba rekommenderar vi att man gör sitt inträde till staden längs den romerska bron Puente Romano, som byggdes under det första århundradet av vår tideräkning. Innan man går över bron ser man tornet Torre de la Calahorra, från 1369. Via bron kommer man rakt in i den gamla stadsdelen där både judar, morer och kristna har lämnat historiska lämningar. Córdoba är särskilt känt för världens tredje största moské, La Mezquita de Córdoba, som morerna byggde kort efter att de intog den iberiska halvön år 786. Och trots att det snabbt blir många inträdesbiljetter bör man verkligen överväga ett besök på Alcázar de los Reyes Cristianos. Detta är ett palats vittnat många, olika spanska epoker men som i dag njuter av en fridfull tid, med fantastiska trädgårdar och vacker arkitektur.

 

 

Spaniens kuster är kända för sina Pueblos Blancos (vita byar) varav Ronda säkerligen är den mest kända. Som Alhambra i Granada ligger Ronda på en bergsavsats, vilket är förklaringen till den dramatiska ravinen El Tajo, som är 100 meter djup. Den gamla stadsdelen förbinds med den moderna av den världsberömda bron Puente Nuevo, som trots namnat är från 1700-talet. Tjurfäktningen har sina rötter i Ronda, och det förklarar varför Spaniens bredaste och en av de äldsta tjurfäktningsarenorna, den är från 1785, ligger i just Ronda.

 

Först kom fenicierna, vilket vill säga för omkring 3 000 år sedan, och därefter har alla de andra folkslagen som kommit rännande till den iberiska halvön också satt sin prägel på staden och hela Costa de la Luz, där bland annat romarna lämnat efter sig några inte helt ointressanta ruiner.
Majoriteten av de speciella byggnaderna i kolonial stil, som i dag utgör staden Cádiz, byggdes dock under det 18:e och 19:e århundradet. Många av invånarna, Los Gaditanos, menar att det är karnevalen, den är en av Spaniens största, mest högljudda och som varar längst, som är speciellt kännetecknande för staden, men vi vill påstå att det är de själva och inte minst staden i sig. Läget vid Cádizbukten och Atlanten, som fortfarande ger ett överflöd av fisk och skaldjur till områdets många fiskrestauranger och små barer, Chiringuitos, bidrar till att skapa en mycket charmig atmosfär, vilket resulterar i att många kalla Cádiz för Spaniens La Habana.