BodyTalk - om livet, när det gör ont

Odefinierbar smärta, smärta utan känd orsak och smärta som verkar immun mot smärtstillande medicin – det är den typiska inledningen på ett samtal med en ny klient i min klinik. I brist på bättre ställs ofta en diagnos för att bara trösta en, kan intrycket vara, och en sådan diagnos kan vara: gikt, slitage, fibromyalgi, whiplash… Min åsikt är att allt det är symptom på att någonting är fel – och inte orsak till smärta.
Ibland ledsagas samtalen om smärta av en lång rad problem med barn, äktenskap, ekonomi, brutna familjeband och sliten vänskap, sex, jobb, sömnlöshet, allergi mm. Andra är övertygade om att de liver i 100 % balans med sin omgivning och upplever inga som helst andra problem än just smärtorna.
När jag under en BodyTalk session ger mig in ”i zonen” där jag helt frigjord från tankemönster och övertygelser om vad som är klientens problem, dyker det ofta upp någonting som inte verkar ha något direkt samband med det problem som klienten tog kontakt med mig för. Ofta handlar det om någonting mer djupliggande; förnimmelser eller fångade känslor som har lagrats i det svårtillgängliga undermedvetna.
Ett exempel är en kvinna som under många, många år har uppfattat en whiplash, som hon fick efter en bilolycka, som en diagnos, ett kroniskt tillstånd av smärta i först och främst nacke och huvud, men med mycket smärta som liksom strålar ut i armarna, ned i länden och ut i benen. Hon har byggt upp en enorm konsumtion av piller och får ett hav av behandlingar. Under sessionen dök det först upp ett virus, som hon inte alls var medveten om att hon hade i kroppen. De skulle visa sig att detta virus hade varit den bakomliggande orsaken till en förhöjd kroppstemperatur under många år, med nedsatt känsel som resultat samt svullnad och rodnad vid såväl finger- som tånaglar. Det var först när dessa symptom försvann, två veckor efter sessionen, som hon såg dem. Whiplashsmärtorna har tagit fokus från allt.
Senare under sessionen kom det upp ett Aktivt Minne. Aktivt Minne-tekniken är den mest direkta vägen till de medvetna och undermedvetna tankemönster och övertygelser som kan vara orsaken till symptom, hälsotillstånd och sjukdom i vår KroppSinneAnde-helhet.
Ett aktivt minne lagras med en känslomässig laddning. Det sker när vi inte behandlar det känslomässiga innehållet i en bestämd upplevelse. Undermedvetenhet håller helt enkelt fast minnet och kroppen lagrar det i musklerna och i bindväven. Ett passivt minne är däremot ett normalt, hälsosamt minne, lagrat i ett okomplicerat minnesmönster.
Många smärtor kan vara kroppens sätt att avleda vad vi fokuserar på så att vi inte upplever känslomässiga trauman. Smärtstillande behandling kan på kort sikt verka lindrande, men symptomen kommer snabbt tillbaka om inte det ursprungliga traumat och de underliggande tankemönstren löses upp till 100 %.
De aktiva minnena måste alltså neutraliseras så att de inte längre är skadliga för klienten, varken på det mentala eller på det fysiska planet, istället blir de sunda, passiva minnen.

I det här fallet handlar det om religion. Min klient har uppfostrats av starkt religiösa föräldrar där skuldfrågan har spelat en mycket stor roll. Hela vägen genom livet har hon antingen känt skuld eller gett andra skulden för det ena eller det andra. En stor börda naturligtvist – och så var hon inte medveten om det…
Efter två sessioner var smärtnivån så reducerad att hon kunde trappa ned på tabletterna helt. Nu tre månader senare har hon just börjat på ett nytt jobb, efter att ha stått utanför arbetsmarknaden i flera år pga. smärtan. Man blir så glad!
Hon skrev till mig: Jag har fått stor hjälp av BodyTalk: Fysiskt, känslomässigt, mentalt och spirituellt. Efter sessionerna har jag inte haft en enda förkylning, vilket jag annars alltid hade under vinterhalvåret. Jag sover som en stock och vaknar pigg och utvilad på morgonen med positiva förväntningar på dagen. Det är slut med att känna att en ny dag hotar! Och det är inte heller något mer ’Stackars mig’! Jag har återupptagit kontakten till min syster och arbetar på vårt förhållande. Jag har skapat några sunda gränser för vad jag kan och vill. ’Är det verkligen jag?’, tänker jag av och till. Wow!
Min klient visste naturligtvis att hennes barndom hade påverkats kraftigt av föräldrarnas tro, men hon hade ingen aning om att de känslomässigt obehandlade barndomsminnena hade etsat sig fast i kroppen och försökte få hennes uppmärksamhet via smärta.
Återigen: BodyTalk är inte psykoterapi, så min klient behövde inte berätta om hela sin traumatiska uppväxt för varken mig eller någon annan. I stället lyckades vi får bort känslornas ”stödlärare”, och det aktiva minnet gjordes passivt.