Frigiliana med El Fuerte och La Cruz de Pinto

Frigiliana ligger i La Axarquía, strax norr om Nerja och är en av de finaste byarna i hela södra Spanien. Staden är med all rätt lite av en turistattraktion då så mycket av den ursprungliga arabiska karaktären fortfarande är bevarad. Gatorna ligger som de gjorde på 1500-talet då staden blomstrade av arabisk kultur, de är branta och oframkomliga för motortrafik. Den ursprungliga arkitekturen kan fortfarande skönjas överallt och vart man än ser växer det blommor. Staden är full av charm och stämningen minner om ett avlägset förflutet. Staden har också varit med om en blodig strid 1569 då de kristna angrep morerna för att fördriva dem därifrån. Fina färgplanscher på husfasaderna berättar den obarmhärtiga historian, så ett besök i Frigiliana är inte endast en fröjd för sinnena, utan även en inblick i Spaniens blodiga historia. Dessutom ligger staden vackert på kanten av Axarquías stora naturpark, så vi ska också ut och vandra i den dramatiska natur som omger staden. Vi ska upp på både El Fuerte och La Cruz de Pinto, så räkna med två dagar för att hinna uppleva alla härligheter.

Ett besök i Frigiliana bör starta med att man går in på stadens hemsida på Internet för att orientera sig bland det härliga utbudet. Se: www.frigiliana.es. Här kan man ge sig ut på en virtuell rundtur, se fina foton och på alla sätt och vis vässa nyfikenheten inför besöket. Bor man långt bort från Frigiliana bör man boka in en övernattning och då passar det bra att stanna på det charmerande hotellet La Posada Morisca som ligger precis utanför staden. Klicka på Guía Comercial på stadens hemsida så kan du se fina bilder från hotellet som har en vacker arabisk dekor. Du kan även ringa: 952 534 151, för att reservera. Genom www.quehoteles.com kostar ett dubbelrum på hotellet 72 €.

Det första man bör göra när man kommer till staden är att promenera runt på de gamla gatorna för att få en känsla av atmosfären. En av de första sakerna man ser är ”El Ingenio” – den gamla sockerfabriken, som med sin asymmetriska gavel står där som ett ländmärke i staden. Byggnaden uppfördes i början av 1500-talet som bostad för herrskapet i Lariosfamiljen och det var först långt senare som den gjordes om till sockerfabrik. I dag är det den enda fabriken i Europa som framställer sirap av rörsocker: Miel de caña. Därför hör det till att man köper med sig ett glas av denna raritet hem när man besöker staden – sirapen kan bres på bröd och så kan man baka med det. Idag inrymmer byggnaden också en liten butik med keramik där de har mycket fina saker – bland annat smörkrus. Så om man är som mig, och inte kan få nog av smörkrus, så ska man gå in och ta sig en titt.

Efter att ha beundrat El Ingenio så svänger man av upp mot vänster och följer stadens smala gator. Först kommer man till Los Reales Pósitos från 1767 på vänster sidan. Här låg stadens förråd för korn, som man lagrade när tiderna var goda för att ha under kristider. Idag kan man bara se fasaden. Gå sedan till vänster där man kommer fram till kyrkotorget. Efter torget fortsätter man gatan Chorruelo nedåt och efter några få meter kommer man till den gamla brunnen La Fuente Vieja från 1640, som ligger på vänster sida. Gå tillbaka till kyrkan och upp längst kyrkans vänstra sida. Här finns en skylt där det står La Bodeguilla, och även om det ser ut som ingången till ett privat hem så är det faktiskt passagen till det moriska kvarteret: el Barrio Mudéjar eller Morisco, som leder en in på små charmerande gator. Här går det upp och ned, så lämna de höga klackarna hemma.
Spendera en timme på att se staden, stanna till på en av barerna och njut en förfriskning, se den fina gatan El Zacatín och gå upp mot den nya delen och se stadens Centro Cultural i det gamla Casa del Apero där det finns en mycket vacker gammal patio. Medan du går runt och njuter av staden bör du mentalt förbereda dig på att de lättsamma dagarna snart är över, för snart ska vi bestiga El Fuerte.
Det var på El Fuerte som de sista morerna gömde sig då de 1569 fördrevs av de kristna. Hals över huvud flydde de längst den smala stigen upp till El Fuerte, och när de sedan såg att allt var förlorat kastade de sig därifrån i döden med sina barn på ryggen för att inte tillfångatas av de kristna, vilket betydde tortyr och slaveri. De blev därmed de sista morerna som drevs bort från den iberiska halvön då de allra flesta redan hade tvingats till att lämna landet då Granada föll 1492.

Att ta sig upp längst El Fuerte är inte en promenad för pärlhöns. Här är det tal om att övervinna 700 höjdmeter, men i gengäld väntar en mycket vacker och enastående tur. Vandringen börjar bakom resterna av den gamla arabiska borgen som ligger högst upp i staden. El Castillo de Lízar. Det finns faktiskt ingenting kvar av borgen då man har använt stenarna därifrån till att uppföra andra byggnader i staden, bl.a. El Ingenio. Det lättaste sättet att ta sig upp till El Castillo är att gå upp längst gatan Hernando el Darra, som är den vägen som gåt till höger precis efter att man har passerat Los Reales Pósitos. Den fortsätter man ett par hundra meter tills man i en passage på höger sida ser en skylt där det står Panorámicas. Här går man in och upp mot El Mirador. Häruppe ligger The Garden Restaurant och bakom den går stigen upp mot El Castillo. Det är lite brant, men den går genom fina trädgårdar så det finns mycket att beundra – bl.a. några väldiga stup ned mot Higueróndalen.

För att komma upp på El Fuerte ska man över på den andra sidan av höjden som borgen låg på, och när man har kommit upp på toppen ser man en stor vattenreservoar: El Pozo de Lízar. Nu går man förbi El Pozo så att man kommer till den acequia (vattenkanal) som ”matar” reservoaren. Där uppe finns det en trappa och den får man gå upp för, den för en ut på stigen som leder upp till El Fuerte. Man får räkna med 4 timmar för vandringen, som är på ca 6 km. fram och tillbaka. Det går inte att gå fel, så det är bara att gå framåt. Stigen går på en bergsrygg, så det är fantastisk utsikt åt alla håll, och emellanåt stupar högerkanten kraftigt.

De som har höjdskräck och svaga nerver bör nog inte välja denna vandring. Men å andra sidan är det en alldeles speciell upplevelse att stå uppe på El Fuerte och se ned. Det var här som valet för de flyende morerna stod mellan att ska kasta sig ut för stupet eller låta sig tillfångatas av de kristna. Det är visst det berömda valet mellan pest och kolera.
Som tur är kan vi vandra tillbaka i lugn och ro, och vårt val är nu av något annan karaktär: vi ska nämligen bestämma på vilken av Frigilianas restauranger som vi ska äta middag på: La Taberna del Sacristán på kyrkotorget, El Portón längre den i staden eller på den mer internationella Garden Restaurant uppe vid stadens Mirador, där man kan avnjuta sin måltid med en utsikt över staden, naturen och havet i fjärran. Alla tre är bra, men de två första är mer spanska än den sista.

Nu tror man kanske att det inte finns mer att uppleva här, men så är det inte. Följande dag bör man bestiga La Cruz de Pinto, och det är en vandring som i dramatik och skönhet inte går att jämföra med El Fuerte. För att bestiga La Cruz de Pinto ska vi nämligen in mellan områdets två vackra floder: El Río Higuerón och El Río Chillar. Frigiliana ligger faktiskt på randen av Higuerónflodens, och vandringen upp till La Cruz de Pinto är en fröjd för alla sinnen – och en boost för konditionen.

La Cruz de Pinto är ett litet monument – ja, en liten helgedom som ligger på den högsta punkten mellan de två floderna. Monumentet uppfördes av en viss Capitán Pinto, som var i sjönöd med sitt skepp utanför Nerja i början av 1800-talet. Den dagen var sikten dålig, men kapten Pinto kunde hela tiden se toppen mellan floderna och det gjorde att han kunde orientera sig och styra rätt på den farliga klippiga kusten. Han svor att om hon överlevde strapatserna så skulle han som tack låta uppföra en liten helgedom på toppen. Han överlevde och stod vid sitt ord och lät uppföra La Cruz de Pintoi, som ligger där än.
Turen upp till La Cruz börjar framför El Ingenio. Nu vänder vi oss mot höger och till höger om Unicaja ser vi en väg som börjar mellan två hus. Det är här som vi ska gå ned, och det fina är att man, från att ha stått mitt i Frigiliana bara behöver gå 100 meter så befinner man sig mitt i naturen. Vi följer vägen ned till vänster och så snart som vi kommer till huset Los Tajos i svängen så ser vi ett par skyltar som pekar mot en smal liten stig; där står det bl.a. Río Higuerón. Vi ska nu ut på en av de mest spännande stigar som jag känner till. Stigen går i början rakt fram, men sedan brant till höger, så emellanåt får vi klättra lite. Flodbädden ligger långt nedanför oss, men stigen är helt fantastisk. Vid en tidpunkt går vi förbi en grotta, och stigen är slingring hela vägen ned och det går lite utför. Vi går mot vänster och följer stigen till Frigilianas stora vattenreservoar som riktigt varma dagar tydligen fortfarande används som simbassäng av stadens ungdomar.

Vi passerar bassängen och efter ca 100 meter ser vi en stor skylt på höger sida med Sendero Frigiliana- Fuente del Esparto. Det är ditåt vi ska, och nu går det uppåt längst den branta flodkanten i ca en halv timme. När vi kommer upp ser vi det vackra landskapet mellan floderna framför oss, och nu följer vi stigen till höger, alltså i riktning mot havet. Vi följer stigen som går rakt fram och lite uppåt. Vid en tidspunkt kommer vi till en plats var det är lite flakt och nu kan vi se en liten vit plätt på toppen i fjärran. Det är La Cruz de Pinto.
Stigen ”flyter ut lite”, men vi ska bara gå i riktning mot havet. Efter en liten stund kommer vi återigen upp på en stig som tar oss ned till El Corral de Pinto – det var en gård som en gång låg här. Idag är det en ruin som vittnat om att man här har haft kreatur. Vi går ned förbi El Corral längst en fin stig och ska nu bara följa den några hundra meter. På ett ställe blir den lite bredare och om man vill fortsätta till Nerja så ska man bara gå rakt fram. Men vi vill ju upp till La Cruz så vi ska till vänster, där tre elledningar stäcker sig ovanför våra huvuden och där det finns ett litet stenrös vid foten av ett träd. För att komma rätt ska vi föreställa oss att vi ska till vänster om toppen.

När vi tillslut har hittat stigen är det inga problem att hitta, och det är en fantastisk stig som nu går upp till La Cruz de Pinto. Utsikten där uppifrån och ned över Nerja och kusten är helt fantastisk, och det är roligt att se hur nära Frigiliana vi är, som ligger där på andra sidan av dalen. Vi kikar också in i det lilla ”kapellet” som befolkas av en skön blandning av religiösa celebriteter.

Vi äter vår medhavda matsäck uppe vid La Cruz medan vi njuter av utsikten mot bergen och havet och vi sänder även den stackars kaptenen Pinto en vänlig tanke. När vi är mätta ska vi ned igen, och den första delen av tillbakavägen går mot El Corral. Härifrångår vi inte samma väg tillbaka, utan vi går rakt fram i riktning mot dalen istället för att gå upp till höger, därifrån vi kom. Det är en mycket kortare väg, längst en fin stig, och när vi kommer fram till där stigen delar sig ska vi hålla till höger. Nu lutar det, och jag må säga att det emellanåt är lite brant. Men det är inte värre än att det bara är roligt. När vi kommer ned till botten så ska vi ta av till höger. Det är en typisk flodbädd som vi nu går i och runtomkring finns det en del odlingar. Det är en ganska speciell plats. Vi fortsätter till den branta cementvägen som för oss tillbaka till Frigiliana. Jippi för en fantastisk tur. Nu stannar vi och tar oss en liten förfriskning på bar Virtudes som ligger på vänster sida så snart som vi kommer tillbaka till staden.
När jag kommer hem från den fantastiska utflykten till Frigiliana med mitt lilla paket under armen konfronterar min man mig med frågan: ”Nu har du väl inte köpt ännu fler smörkrus?”