Skidor, tofflor och kaviar – åk på julutflykt till Granada

Låt mig säga det på en gång så är det sagt: jag älskar Granada.

Det är helt klart min andalusiska favoritstad. Att Alhambra ligger här är heller ingen nackdel. Men denna gång nöjer jag mig med att titta upp på borgen från min lunchrestaurang vid floden i Albaicín – den pitto-reska gamla stadsdelen vid foten av den platå där Alhambra ligger. Lunchen väntar vi dock lite med, för nu vill jag berätta varför jag är i Granada aficionada, och om ni därefter får lust till att uppleva staden för första gången, eller se den igen, så använd er gärna av mina shopping, – mat – och sovtips.

När solen hotar med att smälta bort julstämningen på kusten, så tar jag bilen och kör en och en halvtimme till Granada. Även om solen också skiner här, så är luften friskare och från många platser i staden kan man se upp mot Sierra Nevadas snöklädda toppar. Självaste bilfärden, bara den är värd resan. Och så är julpyntningen så vacker och stilfull. Även sommartid arbetar staden enormt mycket med att smycka gator och torg, men i december är det helt exceptionellt. Bara att promenera i centrum på de små, snirklande gränderna, eller på de stora avenidorna är en upplevelse – och helt gratis, bortsett från ett par euro för en copa med en tapa.
 

Hotellet
Jag har många favorithotell, men jag måste ju välja – och denna gång blir det Villa Oniria, eftersom det ligger på en mysig liten gata precis i närheten av alla butiker, restauranger och basarer, där man kan hitta många av årets julklappar.

Som namnet antyder ligger Oniria i en villa – en gammal, vacker och praktfull byggnad med en magnifik trädgård, som jag brukar spendera mycket tid i när jag är där sommartid. Stilen är en kombination av granadinsk elegans och minimalism på ett trevligt sätt. Den kalla stilen med stål och svart/vitt är totalt passé, och sådant vet de i Granada. Rummen är rymliga, sängen är super och så kan de det där med belysning, som min elektriker-make har lärt mig att värdesätta. Felaktig belysning kan förstöra allt. Titta på lampor och spotlights – det finns bra idéer att ta med sig hem. Villa Oniria har också en härlig spa-avdelning, men denna resa har jag inte tid med det.

Hotellets restaurang är också bra, men det är speciellt på sommaren, när man kan sitta ute i trädgården, som man bör välja att äta där (det finns så många andra bra restauranger i närheten), men jag äter naturligtvis frukosten där, gott kaffe, ägg och dagens tidning.

Hotel Villa Oniria
C/San Antón 28
18005 Granada
Tel. 958 53 53 58
www.villaoniria.com

Butikerna
Oavsätt om man är shoppingtokig eller inte, så ska man ju handla julklappar – och Granada har riktigt bra affärer, både de ekonomiskt rimliga highstreet-butikerna, dem som man kan hitta i varje större stad, men också de små, exklusiva butikerna med unika kläder och prylar. När det kommer till möbler och lampor så är Granada med på noterna lite mer än vad Málaga är. I byggnaden bredvid hotellet ligger det t ex en butik men läckra trädgårdsmöbler – jag köpte fyra stolar, som bara två dagar senare levereras till min adress i Fuengirola.

Bärandes på läckra påsar med härligheter (mestadels till mig själv) går jag den vackra promenaden längst Paseo de los Tristes, i den arabiska stadsdelen Albaicín. Här finns det massvis med restauranger, tapasbarer – och nattliv, om man råkar ha vägarna förbi på småtimmarna. Upprymd av mina inköp i de läckra och trendiga butikerna, sätter jag mig på terrassen till Restaurante Ruta del Azafran (tel. 958 22 68 82) och njuter av vackert presenterad lunch som är fylld med färger och exotisk smak, medan jag tittar upp mot Alhambras väldiga murar.

Mätt och ivrig efter mer shopping går jag till kvarteren runt katedralen och beger mig in i basarens myller. Här hittar jag julklappar till alla; fina arabiska silkestofflor med spetsiga, uppåtsvängda tår, silversmycken med korall och turkos, väldoftande rökelser, färgglada kuddar och sjalar, haremsbyxor och – till mig själv och mitt julpynt; ett vackert brickbord i mässing. Det är riktigt tungt så det bär av tillbaka till Villa Oniria och en tupplur, innan det är dags att äta middag på Restaurante Senzone (som ligger i Palacio de los Patos – ett annat av mina granadianska favorithotell). Här lockar de med läckra jul- och nyårsarrangemang, som tyvärr inte kan pressas in i kalendern i år, men om ni andra känner för det, titta in på: www.hospes.com.

Skidor eller kaviar – kanske både och
Nästa morgon måste jag bestämma mig för om jag ska köra upp till Sierra Nevada för att titta på skidåkarna, eller om jag vill åka förbi Riofrío och köpa kaviar med mig hem till nyårsafton. Hmm… Jag väljer helt enkelt att göra båda delarna. Bilen lastas full med julklappar till mig själv och till mina nära och kära, och så bär det av upp i bergen, ca 45
minuter. Själv har jag endast stått på ett par skidor en gång i mitt liv – två brädor av tvivelaktigt ursprung, fastspända på mina fötter med halmstickningar – och så gick det bara utför. Eller det vill säga: skidorna hade allt annat än bra glid och snön var knapp. Som kan förstås blev jag inte helt galen i sporten. Därför nöjer jag mig med att njuta av de många färgglada prickarna som susar ned längst backarna från min plats i solen på en av de trevliga caféerna, där jag njuter av en kopp varm choklad.

Innan jag kör hemåt går jag en ”knaster-tur” i snön och leker jul.

Ungefär halvvägs hemma svänger jag av vid skylten Riofrío, och om jag hade varit hungrig, hade jag njutit av nyfångad öring vid floden, men inte idag. Däremot frossar jag och köper två askar kaviar med mig hem, så att 2011 kan börja med stil.