Ormar – och vad?

På väg till intervjun på Bioparc zoo i Fuengirola kan jag märka hur nervositeten börjar öka. Hjärtat slår snabbare än normalt och handflatorna börjar bli en aning fuktiga. Inte så mycket på grund av intervjun utan för att jag ska stå öga mot öga med den; med min största fasa – ormar.
Gamla, goda Hollywood
”Det är samma reaktion varje gång”, småskrattar David García, som är ansvarig för reptilerna i Bioparc Fuengirola, när det kommer till att jag äntligen ska övervinna min fobi och röra vid en orm, varefter jag överraskat säger: ”Men, den är ju mjuk… och varm!” Många av oss har fördomar mot ormar och andra kräldjur och vi kan nog ge Hollywood en del av äran, eller skulden, för detta. För i Hollywood har ormarna framställts som onda, slemmiga och farliga djur, som angriper människor helt utan någon som helst form av provokation. Men i verkligheten är det egentligen tvärtom. De är varma, de är benlösa, och det är lite mysigt, när de bekvämt och slött ligger eller hänger i träden i deras terrarium och njuter av värmen från de installerade lamporna. Någonting som är ännu mer fascinerande är att deras kroppar fungerar som solcellsanläggningar – ju varmare desto snabbare reaktionsförmåga har de.

Är jag nära döden?
Här på Costa del Sol är det inte helt ovanligt att se en orm i trädgården, men det är ingenting att få panik över. Det är nämligen så att den enda giftiga ormen bara går att hitta längst uppe i Mijasbergen, denna orm är dessutom oerhört rädd för människor. Naturligtvis finns det ett antal helt ogiftiga ormar, och inte heller dessa angriper människor i första taget. Den enda orsaken till att man skulle riskera att bli attackerad skulle vara om man befinner sig i direkt anslutning till deras bo eller om man kommer direkt i vägen för dem. Det är med andra ord större chans att vinna på lotto än att bli angripen av en orm, berättar David García och fortsätter: ”Många människor är rädda för att en orm ska attackera, för de tror att ormar är livsfarliga. Men om man mot förmodan blir biten av en orm så kan det jämföras med att bli biten av t ex en katt. Om man bara ser till att identifiera vilken slags orm det är för att vara säker på att man inte behöver ringa på hjälp, och därefter desinfektera såret och kanske få en stelkrampsvaccination på närmaste vårdcentral, så är man på den säkra sidan”.
Hur giftig?
”De allra flesta ormar här på kusten har bara en liten mängd gift och som regel sitter den i deras skinn”, berättar David och fortsätter: ”Giftet används som självförsvar mot andra djur som är på jakt, och det är inte nog med gift för att skada en människa”.

Så slemmiga är de ju inte heller
Sedan jag för första gången såg Disneys film Djungelboken som barn har jag varit extremt rädd för de benlösa krypen och haft för mig att de är onda, avskyvärda och oberäkneliga. Men besöket på djurparken fick mig att tänka efter och inse att ormar faktiskt är helt okej och inte bör användas till skor och väskor. Det är långt ifrån att ormarna och jag har blivit vänner, men jag har fått en ny slags fascination för dessa djur, som har samma princip som solcellsanläggningar, och som varken är slemmiga eller kalla.

Ormarnas topp 4 i Andalusien
Riccioliormen
denna orm påminner mycket om den svenska huggormen, både i färg och storlek. Den kan bli upp till 62 cm lång och är inte farlig för människor.

Hästskoormen
tillhör familjen Riccioliormar, men kan bli över dubbelt så lång. Denna orm är mer närgången och har inte problem med att vistas runt människor. Den har dock inga intentioner att angripa, även om dess reaktionsförmåga är oerhört snabb. Du kan känna igen den på dens prickiga mönster i vita, gula och olivgröna färger.

Montpellierormen
är den största ormen i Andalusien. Den kan bli upp till hela två meter lång och väga 1, 5 kilo. Typiskt för den är att jaga om natten och att den lever av ödlor. Inte heller denna orm är giftig för människor.

Lataste huggormen
Mijasbergens okrönte konung. Denna orm kan kännas igen på sitt trekantiga huvud. Man kan stöta på den såväl dag som natt. Den gömmer sig oftast under stenar. Den är giftig, men dess giftdepå är inte stor nog att döda en människa.