Galgos Español
Det är ingenting nytt att många djur far illa i Spanien. Mulor vars framben binds samman så att deras rörlighet begränsas, så att de inte ska gå iväg. Undernärda hästar som står ute hela dagarna i stekande sol, trots att lagen säger annorlunda. Grisar som trängs i transporter så överfulla att de kvävs till döds. Barn som svingar katter så att svansarna går av. Åsnor som det sparkas på när de fallit ihop av utmattning efter att ha agerat turisttaxi. Tjurfäktning.
Vad det talas mer sällan om är situationen för de spanska vinthundar Galgos español, eller bara galgos, även om ödet för många av dem inte är okänt heller.
Namnet galgo kommer från perro de la Galia (gallernas hund). Dessa eleganta och harmoniska samt ibland tillbakadragna hundar används i Spanien främst inom smådjursjakt, speciellt harjakt. Deras smärta kroppar, som påminner om grayhounds – vanliga inom hundkapplöpning, men galgos är lite mindre och passar utmärkt för korta distanser. De kan utan svårighet nå hastigheter av 65 km/tim.
Att jaga med galgos är populärt, speciellt i Andalusien, Kastilien-La Mancha, Kastilien och León, Madrid och Extremadura. Men det betyder inte att deras ägare är stolta över dem och behandlar dem väl, i verkligheten är det raka motsatsen.
Jakten slutar med pianospel
Inför jaktsäsongen som börjar i oktober tränas de snabba hundarna i månader. Ofta binds de upp och får springa långa sträckor efter en bil körandes på grusvägar, och om tassarna skulle börja blöda anses det bara bra för att härda dem. Ingen hänsyn tas till utmattning, hundarna ska bara orka. När det sedan är dags för jakt träffas galgueros (jägare med galgos) i grupper ute på en slätt. Två hundar väljs ut för att tävla mot varandra. Därefter släpps bytet löst. Nu vinns det bara ett fokus och det är att fånga bytet. Hundarna viner fram över slätten och den stolta vinnaren är naturligtvis den som lyckas fånga haren och föra tillbaka denna till sin ägare. Därefter ställs nästa par hundar upp, redo för nästa jaktlopp, allt för att roa sina ägare.
Denna jaktform är ingenting annat än en hetsjakt. Vinnarhundarna belönas sällan med mer än att de får ha livet i behåll. De hundar som skämmer ut sin ägare går i februari, när jaktsäsongen är slut, ett ohyggligt öde till mötes som straff. Det skonsammaste är om galgueron ringer en hundgård för att komma och hämta hunden men allt vanligare är att hundarna överges, körs iväg bort från gården och lämnas för att dö, utmärglade och kanske skadade. Få av dessa galgueros kan tänka sig att spendera varken tid eller pengar på att mata eller sköta om en hund som inte levererat vad som förväntats. Samma öde gäller om hunden anses gammal – vilket i detta sammanhang betyder att hunden nått en ålder av tre-fyra år.
Och ju sämre en hund har presterat under säsongen desto grymmare straff väntar. Enligt tradition bringar en hunds lidande nämligen tur med sig till dess ägare under nästkommande jaktsäsong och ju mer lidande desto bättre lycka. Av denna anledning släpas hundar blodiga efter bilar eller än värre, lämnas till att tocar el piano (spela piano). Det sistnämnda är en lång tradition vari hunden hängs i ett träd med en snara runt halsen, så högt upp att den nätt och jämt når marken med baktassarna, varmed hunden hela tiden, trippande med tassarna, försöker få stöd mot marken, tills den inte orkar med. Det kan ta upp till sex dagar av olidligt lidande innan hunden dör. Andra traditionella sätt är att kasta hundarna i övergivna brunnar, bränna dem levande eller stena dem till döds.
Verkligheten bakom los galgueros
Spanien är det enda land i EU var det fortfarande är tillåtet att jaga med galgos och varje år tränas mängder med hundar mycket hårt för att under jakten glädja sina ägare. För att få reda på mer om hundarna träning och historierna om deras grymma öden har En Sueco försökt få kontakt med en grupp galgueros, men ingen av dem har visat någon samarbetsvilja. Och inte heller Guardia Civil i Málaga har återkommit till En Sueco med svar på frågor kring det utbredda djurplågeriet, och från rikstäckande Federación Española de Galgos (den spanska federationen för galgos) har bara ett kort svar erhållits: att de fördömer den dåliga behandlingen. Därefter ingenting mer, trots att det kan tänkas att de skulle vara intresserade att dementera eller förklara sina försök till upprättelse, för att rentvå sitt intresse av jakt med galgos.
Hos SOS Galgos i Barcelona, som har räddar hundar för vård och adoption från både Andalusien, Kastilien-La Mancha, Kastilien och León under drygt 15 år, är berättelsen en annan. Därifrån bekräftar Anna Clements, grundare och daglig ledare av SOS Galgos, den utbredda djurmisshandeln. Hon berättar att uppåt 50 000 galgos möter de grymmaste av öden varje år samt att dessa under sin korta livstid ofta lever i små smutsiga skrymslen, ibland bundna, utan varken vård eller mänsklig värme. Och när sedan jaktsäsongen är slut är det alltså billigare för en galguero att överge hundarna och senare köpa nya, än att behålla de gamla. Hundarna föds nämligen upp i ovissa mängder utan kontroll från myndigheterna.
Anna Clements är en av dem som valt att viga sitt liv åt att rädda så många hundar hon kan. Varje år finner nya hem åt uppåt 350 hundar som vanvårdats och övergivits av sina tidigare ägare. En del ringer galgueros ringer för att be henne hämta en hund och hotar med att annars hänga den. Andra letar hon upp, kör ut på landsbygden och hämtar, efter tips från allmänheten. Men det är bara ett begränsat antal som SOS Galgos kan ta under sina vingar.
Reglering av ägande
I Spanien finns det drygt 190 000 galgueros med ca 500 000 registrerade hundar men exakt hur många hundar varje enskild galguero håller med är okänt. En del menar att det ska finnas ca 900 000 galgos i Spanien, och då är inte de som håller hundar som husdjur medräknade.
För att få bukt med djurmisshandeln och de övergivna hundarna önskar Anna Clements på SOS Galgos att frågan når de spanska myndigheterna och att de ska reglerar antalet djur per ägare, tar hårdare tag i upptäckta fall vari djur inte registrerats eller misshandlats samt önskar ett förbud av jakt med galgos, som i övriga EU. Dessutom önskar hon att landet ska utveckla den kulturella synen på djur i allmänhet, så att redan barn får lära sig att värdera och respekt alla sorters djur.
Galgon som sällskapshund
Galgos español som sällskapshund är mycket trogen, harmonisk och lugn. De lämpar sig utmärkt som husdjur. En galgo tycker om att sova och vilar gärna uppåt 16 timmar per dygn, på en mjuk plats – en soffa eller vadderad madrass eller bädd. De trivs bra inomhus, är sociala och vill gärna vara en del av familjen, även med mindre barn och äldre. Att de kräver mycket motion är en myt och tre promenader på 20 minuter per dag oftast tillräckligt.
Som ras är galgos generellt levnadsglada och snälla. De är lättfostrade och anses allmänt vara en frisk hund utan rasspecifika sjukdomar och blir vanligtvis mellan 11-13 år.
