Den 14 september är det dags, det en viktig dag för svenska medborgare. I skrivande stund har partierna fått upp sina hysteriska skyltningar runt om i Sveriges kommuner. Valpropaganda som förstör stadsbilden, får allt att se risigt ut, för att inte tala om alla flygblad som skräpar ned. Missuppfatta mig inte, jag är inte någon som propagerar mot val, tvärtom. Sedan tonåren har jag alltid betonat vikten av att rösta. Det är superviktigt, även om det allt för ofta känns som om politikerna bara bryter sina vallöften. Rösta ska man. Det är förutom en rättighet (som vi måste värna om, som absolut inte är en självklarhet ur ett globalt perspektiv) också en skyldighet. Vi måste gå till valurnorna, eller för oss spaniensvenskar blir det ju till konsulatet, ambassaden eller brevlådan i tid. Det är vår medborgerliga plikt. Utan att rösta visar vi genom handling ett ointresse för demokratin. Och jag tror väl inte, och hoppas för guds skull inte, att någon är intresserad av att något demokratiskt statsskick omvandlas till någonting liknande Nordkorea. Okej, det kanske är att ta i men många bäckar små.
Men är det verkligen rätt att utlandssvenskar permanent bosatta i utlandet har rösträtt i Sverige? Danskarna förlorar rösträtten till Folketinget när de utskriver sig och blir residenta i ett annat land, om de inte ämnar återvända inom två år. Engelsmännen å sin sida förlorar rösträtten efter 15 år utan adress i landet. Och vi svenskar har kvar rösträtten hela livet. Danskarnas system tycker jag inte om. De liksom bestraffas för att de utnyttjar sin rätt till fri rörlighet inom unionen genom att fråntas en demokratisk rättighet. Det svenska systemet är ju galet, svenskar kan bo utomlands i 60 år, ha noll koll på läget i landet och fortfarande rösta. Jag känner redan efter fem år att jag har mer koll på vad som sker i Spanien jämfört med i Sverige. Och så har vi engelsmännens system, som verkar vettigast av de tre. De kastas inte ut direkt men de har insett att efter 15 år utomlands är det nog inte många som har tillräcklig koll på politiken i fäderneslandet för att rösta på rätt grunder. Men, då uppstår samma problem som för danskarna, de förlorar en demokratisk rättighet. Så inget av sätten är optimalt. Skulle man istället kunna tänka sig att Europeiska kommissionen lägger ut ett förslag till medlemsländerna (i denna fråga är det länderna själva som avgör vem som kan dra nytta av att rösta i nationella val) att EU-medborgare, vi är med i unionen så vi bör se det ut ett EU-perspektiv, har kvar sin röstlängd i ett land säg fem år, eller max tio, varefter röstlängden konverteras till det EU-land där EU-medborgaren är bosatt, jobbar och betalar skatt? Denna period skulle ge personen tid för adaption till och lärande i det nya landet, plus göra systemet mer rent administrativt hållbart, det skulle ju inte krävas ändringar för dem som flyttar kortare perioder. Dessutom säger min erfarenhet att hemvändare oftast återvänder inom detta tidsspann (med undantag för pensionärer som många gånger återvänder för bättre ålderdom). På så sätt gynnas den fria rörligheten inom unionen och ingen förlorar någon demokratisk rättighet.
Även om jag vetat att det är valår slog det mig som en flugsmälla ”nu måste jag rösta” när jag kom hem från första arbetsdagen efter semestern och hittade kuvertet med röstkort i brevlådan. Där i sommarhettan skulle jag sitta och kryssa i vilket parti som ska styra Sverige under nästa fyra år. En period under vilken jag själv kanske besöker landet två gånger. Det är ju befängt då jag ju nu bor här, har mitt liv här och planerar min framtid här. Jag kan de svenska huvudpartiernas grundpelare. Jag hade en gång en dröm om att Riksdagshuset skulle utgöra min arbetsplats. Jag vet var jag sätter mitt kryss, men min dagsform är ringrostig. För skojs skull surfade jag in på Svenska Dagbladets valkompass och som visa samma parti som krysset på min valsedel. En valkompass kan man dock inte grunda sin röst på, om du frågar mig. Att ha röstat i det svenska riksdagsvalet får mig att känna mig som en hycklare, jag skulle hellre, och med mer kunskap och på bättre grunder, rösta i det spanska parlamentsvalet.
Glad valdag
Sara Laine
Av Sara Laine
