Den värsta torkan i... snart någonsin

Spanien har ca 1 200 vattenreservoarer, vilket är rekord i Europa, och den sammanlagda kapaciteten för dessa är drygt 54 000 kubikhektometer. Reservoarerna utgör ett unikt system, strategiskt uppbyggt för att samla upp regnvatten och säkra vattenförsörjningen för hushåll och lantbruk i hela landet. På flera platser har reservoarer dessutom byggts i samband med dammar för några av landets 1 800 floder och forsar varmed det också produceras elektricitet. Och dessa vattendrag utgör totalt 172 000 km.

 

Lägger man ihop reservoarer och vattendrag kan det tyckas vara riktigt mycket och man kan tro att det skulle finnas tillräckligt med vatten. Men nu är det dock så att en del av reservoarerna är nästan helt tomma. Därtill är nederbörden antingen mycket blygsam eller häftig och floderna är förorenade. Lantbruken och naturen lider, ökenutbredning sker redan, skogsbränder blir allt vanligare och även de annars torktåliga pinje-, oliv- och mandelträden är nära att dö av törst.

 

Enligt FN kommer minst 25 procent av jordens befolkning leva med begränsade vattentillgångar. Vid århundradets slut uppskattas nederbördsmängden ha minskat med mellan 20-25 procent. Vatten kan förväntas bli en lika värdefull resurs som olja är i dag. Och lika omgivet av konflikter. Tänk bara på Tigris och Eufrat som rinner genom flera länder i Mellanöstern, där miljontals människor är beroende av flodernas vatten, och de stridigheter som en blockad eller kontamination skulle orsaka.

 

Europeiska miljöbyrån varnade tidigare i år om att klimatförändringarna förväntas drabba främst Medelhavsområdet. Det var inte den första gången de har sagt det.

 

I Spanien pågår en långdragen debatt om att leda vatten från norr till söder och så är grannarna i Portugal trötta på att få en massa förorenat flodvatten från spanjorerna.

Det har fallit en del vatten under sensommaren och man ser fortfarande några droppar i vattendragen och ur vattenkranarna rinner det fortfarande vatten. Kanske är situationen inte så allvarlig i alla fall? Jo, det är den. Titta bara på vad det spanska meteorologiska institutet Agencia Estatal de Meteorología (Aemet) meddelar. De säger att den genomsnittliga vattennivån i de 1 200 reservoarerna sjönk till under alarmerande 50 procent under augusti. I början av september låg nivån på 42,9 procent. Denna årstid ligger genomsnittsnivån normalt på 60 procent. I flodbäddar och flodmynningar ser det likadant ut. Ett exempel på detta är Segura-flodmynningen som ligger på 17,2 procent av dess kapacitet.

 

Den sammanlagda vattenmängden låg i början av hösten på bara 26 procent sett till genomsnittet för de senaste tio åren. På flera platser råder det helt bevattningsförbud eller så får det bara ske i begränsad utsträckning. Och förklaringen till detta är nederbördsbristen. Mängden regn under det senaste så kallade hydrauliska året (1 oktober 2016 – 30 september 2017) var 12 procent under normalt, meddelar Aemet och nuvarande år är det tredje torraste efter åren 1981 och 2005.

Torkan är ganska naturligt värst i söder. Speciellt svår är situationen i landets sydöstra delar såsom i Alicante, Murcia och Almería. Så en fråga är; varför inte leda vatten från norr ned till Europas köksträdgårdar i t ex Almería? Svaret är att det har man redan gjort i många år med hjälp av Tajo-Segura-kanalen. Redan 1902 gjordes det en plan för hur vattnet skulle ledas från vattenreservoarerna i Tajo, som med 1 007 km är den längsta floden på den iberiska halvön, och via Segurafloden vidare till markerna i landets torra sydöstra delar. Byggandet startades 1966 och vattnet från Tajo började rinna söderut 1979. Den kallas Trasvase Tajo-Segura.

 

Men mängden tillgängligt vatten var felkalkylerad och det hade inte tagits med några torrperioder i beräkningarna. Så i dag när vattennivåerna i floden nästan halverats samt nivåerna i några av reservoarerna är nere på 11 procent finns det för lite vatten över till kanalen. Det leds nämligen bara vatten till kanalen när vattendepåerna når en viss nivå. Och när det finns vatten är det å andra sidan också obligatoriskt enligt lag att avleda vatten till kanalen, så när vattennivån i Tajo är som högst leds 65 procent till Segura.
Detta gynnar det sydöstra området där 85 procent av detta vatten används till att vattna odlingar i Almería medan det övriga går till Alicante och Murcia. Men det finns motstånd mot den nuvarande lösningen och även mot en utveckling av den, för även om fördelarna tycks vara uppenbara finns det flera problem. Brist på nederbörd gäller inte bara i söder och ordningen gör det omöjligt att ackumulera vatten i norr. Det är skillnad på liv i vattendrag i norr jämfört med söder, och genom att importera liv från norr förstörs ekosystem i söder.

 

Överföringen av vatten har länge varit positivt för jordbruken i sydost men situationen har även skapat ett politiskt spel och konflikter. Dessutom har det hela lett till en miljömässig katastrof på grund av den minskade vattenmängden i Tajos vattendrag.

Tajo förser alltså kanalen med vatten och är ett exempel på hur mycket man kan utnyttja en flod. Låt oss följa den längs sin väg:
Tajo börjar i Aragonien därifrån den löper sydväst om Madrid till Portugal, där den mynnar ut i Atlanten söder om Lissabon.
Längs sin väg från Aragonien till Portugal har Tajo inte färre än 51 fördämningar – och det bara i Spanien. Detta bromsar fisk på väg upp längs floden, fisk som t ex simmar uppför för att leka och para sig, och det minskar när vattenmängden minskar.
Flodens återstående vatten ska dessutom leverera vatten till Madrids 6 miljoner invånare vars otillräckligt rensade spillvatten sedan leds tillbaka till floden som tar med det hela till Portugal. Med på vägen följer också nitrater och fosfater från konstgödning, och vatten används även till att kyla av atomreaktorer, vilket ger onaturligt höga temperaturer som följd.
Det finns inte så mycket att sätta emot att Tajo hotar med att torka ut.

 

Men så finns det ju också andra floder att ta vatten ifrån, kan man säga, men skulle inte resultatet bli det samma då man inte heller i norr har överflöd av vatten. Och mängden vatten blir mindre och mindre eftersom fler floder matas direkt eller indirekt från glaciärer i Pyrenéerna, men där har redan 90 procent av isen hunnit försvinna under det senaste århundradet. Bara under perioden 2002-2008 smälte 25 procent av isen på den spanska sidan.

Portugiserna beklagar sig över vilken kondition Tajos vatten är i när det når fram till dem. Tidigare under året lämnade de in ett klagomål till EU, det gällde dock Spaniens planer på att bygga en anläggning för att ta hand om kärnavfall nära floden och den portugisiska gränsen. Spanjorerna själva menar att man har levt utöver vattentillgångarna. Vatten har alltid varit en bristvara och det blir bara allt värre desto mer temperaturen stiger, nederbörden minskar och konsumtionen ökar. Det är detta och endast detta som kan kontrolleras.

 

Spanien är inte förunnat med stora tillgångar på grundvatten även om det kan hämtas på många platser om man har lite tur. I landets centrala del finns det mycket djupt, någonting som skulle kunna pumpas upp med stora investeringar.

 

Avsaltning av havsvatten är ett annat alternativ som skulle kunna rädda Spanien från en permanent törst. Avsaltning är någonting som påbörjades redan på 1960-talet. Utan dessa anläggningar skulle det t ex inte gå att odla de mängder grönsaker som odlas i Almería då Tajo inte har kunnat leverera, och det handlar om frukt och grönsaker som inte bara går till den spanska marknaden utan även den Europeiska.

 

Spanien är förövrigt ledande när det kommer till avsaltningsanläggningar och exporterar även dessa till andra länder. Att bredda detta på hemmaplan kräver politiska beslut och en av den spanska kongressens primära uppgifter denna höst är att utarbeta ett åtgärds- och lagstiftningspaket som ska bromsa torkans effekter. Och Aemet spår en torr höst.

Kyla och hagel under våren samt en sommar som präglats av hetta och torka har förstört mellan 40-60 procent av vinstockarna i de norra och nordöstra vinområdena i landet. I t ex Rioja Alta-regionen förväntas förlusterna uppgå till med än 50 procent.
Prognoserna visar på en total skörd av 36 miljoner hektoliter detta år jämfört med 44 miljoner hektoliter förra året. Detta får konsekvenser som högre priser, men på en del platser även högre kvalitet då skörden detta år gott och väl kan ge små druvor med bättre slutresultat. Som en följd av detta är producenterna övertygade om att priserna på viner från kvalitetsstyrda ursprungsbeteckningar, bland dessa La Rioja eller Ribera de Duero, kommer att öka efter flera års stagnation.

Dåliga väderförhållanden har även påverkat Spaniens största konkurrenter i Italien och Frankrike. Totalt förväntas vinproduktionen i EU vara 10 procent mindre i år jämfört med förra året.

När många av de stora vattenreservoarerna byggdes för 50-60 år sedan tvingades människor lämna sina hus och hem då dessa stod i vägen för vattenmassorna. Nu när vattenreservoarerna är så torra har skelett av hus och hela byar börjat dyka upp. Detta kan ses på ca 10 platser i landet, i bland annat Mansilla de la Sierra i La Rioja, som ses på bilden här.
Detta sker även i det regniga Galicien vid kanten till Atlanten, i t ex Portodemouros i Agolada, där det även dykt upp en ek som förr i tiden användes till att hänga folk i.

 

Av Jette Christiansen