Kära läsare oktober 2011

Vi kan väl lika gärna börja med det som senast. The Bull Business. Jag har nämligen precis haft besök av ett tjurfäktnings-fan. Till på köpet ett av den skandinaviska sorten. Diskussioner, om huruvida man ska förbjuda tjurfäktning, har hägrat ovanför oss under hans besök – och vågorna har emellanåt varit rätt så höga. Jag håller helt och hållet med om att vi lever i en gammal kultur, och att inte allting går lika fort som införandet av demokratin, men att det är först nu som man sticker hål på saken, är trots allt överraskande. Det kan gott och väl vara så att det var coolt att framstå som djurens överman på den tiden då stenåldersmänniskorna sprang omkring med flintyxor och utstötte underliga ljud. Men hur förmörkad kan man vara i ett modernt samhälle? Det finns uppenbarligen inga gränser för det. All underhållning som inkluderar djurmisshandel bör naturligtvis vara förbjuden och lagöverträdelser bör straffas hårt. Och ja, jag vet gott och väl att det sker andra liknande grymheter: Grindvalsdödandet på Färöarna bör stoppas omgående, det samma gäller rävjakten i England, ponny-karuseller vid festivaler och alla andra former av dålig behandling av djur. En del menar att tjurfäktningen säkert kommer att dö ut av sig själv allt efter som erkännandet om att även djur har en själ sprider ut sig i Spanien. Men när kommer det att ske? Det ser inte precis ut som om en förändring står och väntar runt hörnet. Människor fortsätter att släpa med deras barn till tjurfäktningsarenorna för att visa dem hur man hetsar till blodrus. Dessvärre har vi ju alltför tydligt sett vad den formen av uppfostran kan leda till, jag tänker på den lilla kvigkalven som misshandlades till döds under stadsfesten i Alhaurín för något år sedan. För dem, som kanske har glömt händ-elsen, tänker jag på den flock berusade ungdomar som efter en blöt natt under stadens feria träffades vid ett tjurrus, var de, vilket filmades, misshandlade en kvigkalv till döds. Men, låt oss säga att trots om dessa ungdomar hade fått en riktigt dålig uppfostran av hjärtlösa föräldrar, vad var det som hindrade andra vuxna att stoppa djurmisshandeln, som inte bara bevittnades av en stor publik, utan även av både veterinärer och tjänstemän från Guardia Civil? Denna sorgliga händelse hade aldrig hänt om ungdomarna inte hade sett deras föräldrar tända på tjurfäktning.

Och så är det ju det att djur har en själ. Inte bara hundar, utan även tjurar. Alla djur ska naturligtvis behandlas med respekt. ”Jamen tjuren har ju ett så bra liv ända tills den ska in på arenan”, hör man ständigt. Ja, det hoppas jag verkligen. Men det gäller för övrigt även de djur som en dag ska slaktas, och det är inte på något sätt en ursäkt för att döda djur för ren underhållning.
Det är tur att debatten är igång, och den ska hållas igång. Det är det enda sättet som vi kan få bort denna skamfläck från vårt land, och koncentrera oss på andra viktiga och mer tidskrävande problem som t ex ekonomin, arbetslösheten, korruptionen… Så, kära läsare, ge dig in i debatten och gör din röst hörd.
Apropå det, så kom det bästa och tydligaste åsiktsdemonstrationen någonsin från en av huvudpersonerna; på en tjurfäktningsarena i Navarra visade en tjur tydligt vad denne tänkte genom att helt enkelt lämna arenan via åskådarläktaren. Sådär!

Njut av hösten!
Helle Espensen