Bubblor, brister, blåsor och tomma flygplatser

Ciudad Real. Murcia, Lleida. Huesca. Castellón.
Efter år med bubblor och brister fyller de halv- eller heltomma, oanvända och oönskade flygplatser, som tillsammans har kostat flera miljarder euro, det spanska landskapet som blåsor eller öppna sår.Kaniner, gräs och massa ingenting. Vi passerar avfarten till Ciudad Real-flygplatsen på resan mellan Madrid och Málaga. Det ligger 235 km söder om den spanska huvudstaden.
Allt man ser om man tittar närmare är en tom start- och landningsbana, fortfarande ganska ny och svart, en plattform för flygplanen, ett obemannat kontrolltorn och en tom terminal. Några fåglar ses i skyn; de är de enda som använder himlen ovanför oss. Några bagagevagnar samlar smuts och rost. Parkeringsplatsen gapar tom, inga människor. Vi kan inte komma in.
Flygplatsen, som öppnades 2008, kallades även Madrid Sur, som om den skulle ligga i den södra delen av Madrid. Olika flygbolag försökte sig på olika rutter vars destination de faktiskt kallade för Madrid, trots att flygplatsen ligger så långt bort från huvudstaden. Passagerarna var dock inte sena med att ana ugglor i mossen, googla avstånd och välja någonting annat. Man döpte om flygplatsen till Don Quijote, naturligtvist efter den mycket modiga, men också mycket disträa och olycksaliga riddaren i Miguel de Cervantes roman.
Namnändringen hjälpte inte, det sista flyget lyfte från flygplatsen i april 2012. Sedan dess har den varit stängd.
Hittills har flygplatsen kostat 1,1 miljard euro, fördelat mellan privata investerare och regionen Castilien-La Mancha, och värdet av deras investeringar faller som husen förfaller och bagagevagnarna rostar.

Överhettad optimism
Ciudad Real Don Quijote och de andra nya flygplatserna är resultatet av en överoptimism under 1990-talet och början av 2000-talet, då centralregeringen samt de lokala regeringarna tillsammans med privata investerare öste in miljardtals euro i många och mycket stora byggen. Det var inte bara flygplatser utan även sjukhus, kulturcenter, motorvägar och tunnelbanor som skulle byggas, och det snabbt. Men 2008 brast det och kvar står hälften av de påbörjade byggena, som ingen har råd eller lust till att färdigställa. Istället ansöker regionerna om bidrag och lån från staten medan den spanska staten ska låna pengar från EU för att kunna hjälpa de banker som kommit i kläm på grund av för många och för stora lån.
Under 2011 försökte den avgående socialistiska regeringen för en sista gång avsätta pengar, denna gång sex miljarder euro i projektet, som det hette, för att kickstarta ekonomin. Kanske förde det någonting gott med sig, och annars arbetslösa människor fick arbete för en tid, men idag är det svårt att se fördelen med att ha byggt det som nu bara står och förfaller. Det skulle vara lätt att vara ironisk om det inte vore för konsekvenserna – mänskliga tragedier. Men oavsett vad så är Ciudad Real-flygplatsen inte den enda som står tom.

Corvera i Spaniens Kalifornien
Corvera är den nya, snygga flygplatsen i Murcia, som lokalregeringen fick igenom trots förbättringarna av den redan existerande flygplatsen. Den nya flygplatsen har ännu inte invigts, bara hemsidan, som lockar med gratis annonsering – som ingen ser. Flygplatsen, vars namn är Aeropuerto Internacional de Murcia Corvera, är en toppmodern anläggning med grå betong och rostfritt stål i snygg design. Men ännu har inte en enda flygning av det kommersiella slaget setts till här, trots att flygplatsen stod färdig 2012. Den har kostat 266 miljoner euro.
Murcia skulle ha blivit ett europeiskt Kalifornien, sa man. Man byggde upp golfklubbar på rad, som följdes av nya bostadsområden vid kusterna och Marina de Cope, ett jättekomplex i en naturpark som byggdes för att locka turister. Och lokalregeringen menade att en ny flygplats behövdes för att garantera en succé. Alicantes flygplats, bara 75 km bort, eller Murcias egen, San Javier som är delvis militär, var inte nog. Myndigheterna deltog i festen, pengar verkade inte vara någon bristvara och 2006 tilldelades konstruktionsbolaget Sacyr uppdraget att bygga flygplatsen. Dessutom investerades även EU-euron i en 100 km lång motorväg på en annars vacker kuststräcka i Cartagena som skulle användas av dessa passagerare, bostadsägare och golfspelare. De har fortfarande inte setts till.
Redan två år senare började problemen. Bankerna ville inte vara med och leka. Lokalregeringen insistera och för att fatta sig kort gick man i borgen för 200 miljoner euro. Pengarna betalades dock aldrig ut.
35 km därifrån har det statsägda luftfartsverket AENA just investerat i flygplatsen San Javier. En ny start- och landningsbana, ett nytt kontrolltorn och en ny terminal har invigts. AENA ber regionen betala, men nu skickas räkningarna till försvarsministeriet istället.
Ännu har ingen velat inviga Corvera. Ett par deadlines har passerats och ingen vet när flygplatsen kommer att tas i bruk. Den senaste tidens stora uppmärksamhet kring omständigheterna, speciellt flygplatserna i Castellón och Ciudad Real, gör att inga politiker vill ta risken att klippa ytterligare ett rött band till en flygplats utan flyg.

Lleida med avgångar två dagar i veckan
Flygplatsen Lleida-Alguaire ligger ca 15 km norr om Lleida, i Katalonien. Här har den katalanska lokalregeringen spenderat 90 miljoner euro på att bygga flygplatsen, som också lockat privata investerare.
Denna flygplats invigdes 2011 och hittills har faktiskt omkring 40 000 resenärer använt den. Kortfattat användes den av Ryanair och Vueling, men de slutade snart när de hade flugit tillräckligt många tomma flyg till den överflödiga flygplatsen.
Förra året var det oerhört lugnt.
Ny flyger dock Air Nostrum mellan Lleida och Palma, Ibiza och Mahón samt ett engelskt charterbolag hade flygningar hit fram till april från Manchester och Gatwick.
Hit ankommer och avgår flyg på fredagar och söndagar, de andra dagarna ses ingen trafik. Men det kanske finns hopp.

Huesca och 100 kilometer till pisterna
Huescas flygplats kallades Aeropuerto de Huesca-Pironeos. Denna Pyrenéeflygplats ligger 10 km utanför Huesca och öppnades 2006 efter att ha kostat 40 miljoner euro.
Flygplatsen skulle ta med passagerare på skid- eller vandringssemestrar i Aragoniens del av Pyrenéerna. Den närmaste skidorten ligger dock 100 km bort, så passagerarna har inte direkt jublat av begeistring.
Man lyckades hålla liv vid några inrikesflygningar från bl.a. La Coruña, Madrid och Valencia, men 2011 lades flygbolaget Pyrenair ned och sedan dess har den kommersiella trafiken varit mycket begränsad.
2012 ankom 2 446 passagerare till Huescas flygplats. Under januari 2013 ankom 13 och i februari 20 passagerare.
Flygplatsen är alltså fortfarande i drift och har 15 anställda och en skuld på 70 miljoner euro.

Smärta och smaklöst i Castellón
I Valenciaregionen hittar man den största smärtan, Castellón-Costa Azahar, som är ett tråkigt exempel på att flygplatser även kan ha byggts för att skapa möjligheter för korruptionen som plågar det spanska samhället.
Även om den inte ens var färdig invigdes den i mars 2011 under stor pompa och ståt bevakat av Carlos Fabra, som är ordförande för det offentliga bolaget Aerocas, som äger flygplatsen, och före detta ordförande för provinsen Castellón, samt Francisco Camps som på den tiden var ledare för Valencias lokalregering. Båda PP. Flygplatsen hade fram tills då kostat 150 miljoner euro. Det hade anställt marknadsföringsfolk och fotbollsspelare sprang runt med flygplatsens logga på tröjorna.
Men ännu har inte ett enda kommersiellt flygplan setts flyga varken till eller från flygplatsen. Och båda herrarna står nu anklagade för korruption. Sistnämnda blev 2011 friad i Gürtelfallet, men Högsta Domstolen planerar att titta närmare på hans roll i det ytterligare en gång. Förstnämndas fall ska upp i rätten i höst, efter att han lyckats dra ut på det i hela nio år. Han står anklagad för att ha förskingrat till sig 1,5 miljoner euro. Fabra framstår dessutom som löjlig eftersom den gigantiska statyn som nu fyller tomrummet framför flygplatsbyggnaden har uppförts på hans order och sägs föreställa honom själv. Den kostade 300 000 euro och dessutom sitter ett plan på hans huvud.
I februari i år ankom, efter lång väntan, ett litet propellerplan tillhörande luftfartsverket AENA. Det var ett stort ögonblick. Det var en testflygning, ett av många steg som ska tas innan flygplatsen kan öppna. Ett annat steg har varit en omläggning av vändplatsen för start- och landningsbanan. Den var pågrund av ett räknefel för liten för att vanliga passagerarplan skulle kunna vända på den. Det har även varit tal om att förlänga själva banan får att tillpassa den till större fraktplan.
Sedan kan Aeropuerto de Castellón-Costa Azahar öppna. Efter det får det visa sig om några flygbolag vill lägga sina flygningar dit och om passagerarna vill köpa biljetterna. Men fram tills dess är det alltså bara AENA:s propellerplan som har använt banan som kostat 150 miljoner euro.