Har de röda fått total blackout?

Tre små överraskningar och ett stort hopp. Det är facit efter valet till det andalusiska parlamentet – Junta de Andalucía – i mitten av förra månaden.

Jag vet att jag är en av få men det förvånar mig att 42 procent av de röstberättigade andalusierna är för lata för att gå och rösta. I min värld är regionalvalet det viktigaste. Visst, kommunalvalet är det som kan kännas närmast, men ser man på det ur ett större perspektiv går kommunernas begränsningar vid att bygga lekplatser och inviga en teater. Det rikstäckande parlamentsvalet får obegränsad uppmärksamhet, men så snart ett års statsbudget är godkänd skickas det ut 17 stora checkar till landets 17 regioner – och så tänker man inte mer på det i Madrid. De spanska regionerna däremot har ett jätteansvar och oerhört fria händer – även Andalusien. Allt när det kommer till så viktiga områden som skola och utbildning, sjukvård och sjukhus, beslutas nämligen nästan enhälligt av Junta de Andalucía. Samma sak gäller delvis när det kommer till rättsväsendet, infrastruktur och regionalutveckling, företagande och arbetsmarknadsprojekt. Det var med andra ord mycket som stod på spel den 19 juni. Det gjorde det också för socialistpartiet (PSOE) och dess nya partiledare i Andalusien, Juan Espadas, som hade tagit på sig rollen att leda tillbaka partiet till dess forna styrka och glans efter ett miserabelt val för fyra år sedan.

Här kommer vi så till överraskande nummer två. Att säga att det var någon kampanda alls i deras valkampanj skulle vara fel, helt fel, för den nya PSOE-ledaren kom inte med ett enda vallöfte, eller ens något förslag på hur man skulle kunna råda bot på Andalusiens största problem – arbetslösheten. Alla hans tal mynnade ut i röd nostalgi och ett ”Rösta inte på PP för de pratar med Vox, och de är farliga”. Med den lama attityden får man inte ens en pytteröst från de icke-röstande 42 procent av befolkningen som, i ett svagt ögonblick, kanske kunde motiveras till att använda sin röst. Och så gick det som det gick. PSOE fick sitt värsta val någonsin. Det förvånar mig att ingen i partiets här med rådgivare, spinndoktorer och kommunikations- och marknadsföringsexperter grep in i tid. Man skulle kunna tro att de fått en total blackout.

Den tredje överraskningen heter Ciudadanos. Partiet har nu gått från att vara det tredjestörsta partiet med plats i regeringen till att åka ut ur det andalusiska parlamentet helt och hållet. Det är ju helt surrealistiskt. Visst, alla visste att partiet skulle förlora mark, men ingen kan förklara varför det gått så väldigt fel för partiet och så fort – både i Andalusien och i hela Spanien. Samarbetet med Partido Popular (PP) har varit exemplariskt. Resultaten har varit okej – i alla fall mätbara, och Ciudadanos har inte varit ens i närheten av misstanke i något korruptionsfall – det sistnämnda kan inte många stoltsera med. Vi kan bara konstatera att det vi i norr ser som en gyllene medelväg betecknas som något mjäkigt mittemellan här i söder. Och det passar inte det andalusiska temperamentet. Så då satsas i stället allt på ett kort. Det kortet heter nu PP och leds av Juanma Moreno. Visst, helt rättvist att han kommer ur valet som segrare för han har klarat av att samla partiet, samla folket samt ge andalusierna hopp – även när det kommer till mig själv. Hoppet nu är att Moreno och hans parti, som fick absolut majoritet i valet, lyckas genomföra de projekt som ligger på deras bord. Det gäller allt från byggandet av ett toppmodernt sjukhus i Málaga till att garantera att även de allra minsta byarna på den Andalusiska landsbygden får internet. Vidare gäller det också allt från att Fuengirola får en ny busstation till att det byggs nya industriområden i Sevilla. Vi tittar lite närmare på det sista – det om industrin. Vi har nämligen äntligen fått en regionalregering som förstår att Andalusien har behov av en tredje motor i ekonomi. Hittills har nästan allt fokus alltid riktats mot turism och bygge, som är två mycket säsongs- och konjunkturpräglade motorer. Den sittande regeringen tänker teknologi och industri – även i Málagaprovinsen. Jag hoppas att det nu kommer att ske en massa spännande under de kommande fyra åren. Hoppet lever i alla fall.