Kommer vi någonsin att gå i pension?

Om vi kunde kombinera skandinavisk management och spansk livsglädje skulle vi ha ett paradis. Det har jag alltid sagt. Skandinaverna förstår sig på att planera allt det praktiska i livet – medan spanjorerna är världsmästare på att leva det. Men tar vi, för en kort liten stund, den skandinaviska planeringen och sätt den i perspektiv för en yrkesarbetande skandinav i Spanien, hamnar vi plötsligt lång bort från paradiset – i alla fall om man en dag vill gå i pension.

Med begreppet management tänker jag på förmågan att leda, planera och vara på framkant med utvecklingen. Och det är just utvecklingen när de gäller de kommande pensionerna som är skrämmande.

Flera nordeuropeiska statsledare har tagit tjuren vid hornen och redan presenterat omfattande reformer av de framtida pensionerna. Det gäller bland annat i Danmark och Tyskland, där pensionsåldern i raketfart flyger mot de 70 år. Statskassorna bågnar inte som förr – och kommer överhuvudtaget inte att göra det i framtiden. Till det tillkommer – nog så viktigt – att vi i dag lever längre än förr. Det är helt klart en utveckling som primärt bottnar i ekonomisk tillväxt, som bland annat lett till högre näringsintag, bättre hygieniska förhållande och medicinska framgångar. Det är naturligtvis fantastiskt. Det är bara som om att de mänskliga framstegen nu biter sig själv i svansen – med mindre att man naturligtvis drömmer om att ta med sig arbetet på ålderdomshemmet.

Den trista sanningen är att inga statskassor i framtiden – knappt heller de skandinaviska – har tillräckligt med tillgångar för att betala ut pensioner till invånare i varken 20, 15 eller ens 10 år, varför många av de nordeuropeiska reformerna är så kraftiga. Det tar oss till den gyllene frågan för oss som jobbar i Spanien: Hur blir den spanska pensionsreformen?

Det skulle vara spännande att se – bara det inte blir lite för spännande.

Våra spanska grannar lever nämligen också längre än förr och blir redan i förväg några år äldre än vi nordbor. Och, nog så viktigt, statskassan har länge varit tom – helt tom. Visst kan de hända mycket med de spanska statsfinanserna i framtiden, men…

Jag vågar gott och väl säga att den nuvarande krisen tydligt visat vilken stor skillnad det är mellan de välställda och de inte lika välställda EU-länderna. Och om flera länder i norr redan nu tagit fram sparkniven kan man med all rätt frukta att en kommande spansk pensionsreform blir ett blodigt snitt. Vi mjukstartar dock – riktigt mjukt. Fram till år 2027 höjs pensionsåldern successivt till 67 år – och så tar vi det därifrån. Men banan är tydligt uppskissad: pensionsåldern ska höjas markant – och pensionsutbetalningarna ska lika markant ned. 

För de utlänningar som arbetar i Spanien finns det därmed bara tre saker att göra:

1. Brinner du inte för ditt jobb, byt bransch – för du kommer att jobba resten av ditt liv (med mindre än att du vinner på lotto, är gift rik eller en dag ärver en förmögenhet).
2. Påbörja ett bra, privat pensionssparande. Det kan bara gå för långsamt!
3. Hyr du bostaden du bor i, så gör allt du kan för att äga en bostad i stället. Det säkrar dig en god ekonomisk grund – och tak över huvudet – när du en dag blir gammal.

Lycka till – och Gott Nytt År till alla!