Sveriges farliga tystnad

Det var en gång ett litet and i norr. Där levde de flesta människor trygga och lyckliga på pappret. De ansågs vidsynta och öppna för människor som behövde få ett nytt hemland. De undvek till och med ibland att bejaka sina traditioner, att sjunga sin nationalsång eller flagga med landets flagga. Allt för att de nya landsmännen inte skulle känna sig utanför. På ytan var allt fint och snällt.

Få av landets politiker tycktes fundera på vilket land och vilket folk som EGENTLIGEN kan tänka sig att överhuvudtaget tona ner sig själva och sina egna traditioner till förmån för andra kulturer. Få tycktes tänka att det skulle kunna bli problem på sikt.

Baksidan fanns där, groende under ytan på sina håll, irritation och känslan av att någon utomstående kom och tog av det de egna förfäderna byggt upp.

Nu är det år 2010. I Sverige har Sverigedemokraterna (SD) fått plats i riksdagen. Redan långt innan valet fanns det tydliga indikationer på att de nationalistiska strömningarna i Sverige börjat få ett starkare stöd bland befolkningen. Trots det tycks SDs förhållandevis starka valresultat komma som en överraskning för många. Inte minst tycks förvåningen stor inom de etablerade partierna. Deras frustration och ovana att stå inför nya uppstickar-partier med radikala åsikter har hittills bl a tagit sig uttryck i ett antal märkliga icke-demokratiska uttalanden och beteenden.

Motageranden eller ignoranta uttalanden gent-emot SD från etablerade partier är på sätt och vis begripliga men ter sig ur demokratisk synpunkt ganska orimliga. Demokrati bygger, som de etablerade partierna just påpekar i diskussioner rörande SD, bl a på åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Nu har SD yttrat sig om sitt och fått (om än begränsat så ändå ökat) gehör hos vissa för sina åsikter. Det kan var och en tycka precis vad den vill om. Däremot, att som etablerat parti, med erfarna politiker i toppen, i ena meningen fördöma och förklara att SDs åsikter är odemokratiska, för att i nästa mening stå upp för yttrandefriheten ter sig märkligt.

Samhället sårbart
Jag förstår frustrationen över SDs ökade mandat. Jag känner den själv. Sverigedemokraterna utgör en knivskarp påminnelse om världens sårbarhet. Hur skört allting är och hur snabbt ett samhälle kan förändras. För att förhindra djupgående mer allvarliga effekter får SD därför INTE ignoreras. Jag vill nog påstå att SD, rätt hanterat, märk väl INTE ignorerat, kan innebära en hälsosam väckarklocka för Sverige. Det finns så många fina ord om integration och förståelse. Men hur det än är kan Sverige nog inte förneka att några av pusselbitarna fortfarande fattas för hur nya svenskar med utländsk bakgrund VERKLIGEN ska kunna komma in och bli svenskar på lika villkor, med avseende på bl a både rättigheter och skyldigheter. Det finns kanske inget land som helt löst ekvationen för hur människor som kommer till ett nytt land ska bli en del av samhället och delta på lika villkor. Och ekvationen är inte enkel. Men att se att läget är kritiskt och att ekvationen nu måste lösas, det är bara sunt. Kanske bör vi tacka SD för det. Om deras ökade makt i och med det senaste valet kan få större delen av Sverige att vakna och börja se verkligheten så finns det väl alla möjligheter för Sverige att gå framåt på ett bättre mer seende sätt. Att förmå se problem är en förutsättning för att kunna lösa dem.

Det kan argumenteras att Sverige kommit längre än många andra länder och att integration tar tid. Men Sverige har inte kommit hela vägen. Integration kanske tar tid. Men det är en märklig inställning att gömma sig bakom. Sverige som har så bråttom och kommer så fort fram på många andra plan. Sverige och svenskarna som är så snabba på så mycket annat, som tar till sig ny teknologi, nya medier, kommunikationsmedel, och som reser mer än de flesta folk. Kan inte Sverige nu ha lite av den brådska och konkreta handlingskraft som tycks finnas i landet i andra sammanhang? Kan inte Sverige nu se de komplikationer och problem som för tillfället gör att SD fått ökat stöd samtidigt som segregationen av nya svenskar till stor del består och i viss mån ökar/cementeras? Om regeringen nu börjar utgå från det som ÄR och inte det som SÄGS VARA och sätta upp konkreta planer för integration med rimliga krav på både nya och gamla svenskar blir det en annan koppling till verkligheten.

Sverige del av sin integration
En artikelrubrik ”Tystad debatt skapar SD:s framgång” (Brännpunkt i SvD 101006) säger mycket tycker jag. Vi svenskar kan emellanåt känna oss ställda inför sydländska länders rättframma sätt att diskutera. I Spanien hörs det ofta snabbt om någon tycker något är fel. Det kan ibland gå hetsigt till, åsikter och temperament är påtagliga i Spanien. För mig är det ofta befriande. Det känns bättre att få uttrycka sin sanna åsikt än att bara få uttrycka det som är politiskt korrekt.

Det är svårt att tänka sig att Spanien skulle avstå från sina traditionella firanden och högtider eller undvika religiösa rum för att inte stöta sig med de som inte delar samma religion. Spanien bejakar sin historia. För att inte vidare föda misstro och misstänksamhet behöver de etablerade partierna nu tydligt tala om för svenskarna hur det framtida Sverige ska se ut. Om svenska politiker och svenska folket framöver svänger om och börjar våga prata om problem innan de växer sig för stora finns inget behov av missnöjespartier (om det nu är det SD representerar). Det är nödvändigt, inte minst med tanke på det Erik Ullenhag, ny integrationsminister (FP), påpekade häromdagen: ”För mig är det viktigt att Sverige står upp för att vara ett öppet land. 600 000 utlandsfödda människor i Sverige gick till jobb-et i morse, betalar skatt och bär i hög grad upp den svenska välfärden”.

Sverige måste få vara en del av integrationen. Låt Sverige behålla sina traditioner och vara stolt över dem. Det som Sverige stått för är ju faktiskt det som gjort att landet nu har möjlighet att ta emot människor och erbjuda dem ett nytt hemland. Det måste betyda att Sverige med sina traditioner, folk och sin demokrati stått för något bra. Vi kan behålla det, det betyder inte intolerans att inte förminska sig själv, och det har inget med SD att göra.