Djävulsutdrivande anno upplysta tider

Går man i Spanien till sin katolska präst är det möjligt att denne skulle diagnostisera det som att man är besatt av djävulen, mot vilket det kan skrivas ut ett recept på exorcism.

Det är naturligtvis en fråga om tro, vilket sällan kan debatteras och aldrig föraktas, men utifrån en nordisk synvinkel är det en tradition som bör höra historien till, vilket många spanjorer också håller med om.

Nyligen fick Spanien se ett exempel på exorcism i fallet med en 17-årig flicka från Burgos, som led av anorexi och som hade självmordstankar. Hennes föräldrar menade att hennes tillstånd måste innebära att hon var besatt av djävulen och tog därför med henne till deras lokala präst. Denne i sin tur beordrade djävulsutdrivning, och det visade sig att det skulle till att krävas 13 sessioner då, som prästen uttryckte det: ”djävulen gjorde stort motstånd.” Därefter var föräldrarna övertygade om att flickan var botad.

Några av flickans släktingar anmälde emellertid fallet till myndigheterna i Burgos och förklarade att hon for illa i hemmet och att det kunde vara den bakomliggande orsaken till hennes mentala ohälsa. Polisen undersökte omständigheterna och fallet har nu tagits upp i domstol. Det är dessutom ett exempel på kontroverserna mellan de två så tydliga motpolerna som råder i Spanien; den katolska kyrkan och det västerländska rättsväsendet.

Flickan i fråga är långt ifrån den enda som blivit diagnostiserad med ”djävulsbesatthet” under 2000-talet.

Exorcister och påvar

För ett par år sedan höll den katolska kurkan en konferens kring exorcism, i just Burgos. Under denna konferens sa en av prästerna, som också är exorcist, att ”djävulsbesatthet bara manifesterar sig tillfälligt i normala människor, men att djävulen i en del fall förblir där en längre tid.”

Enligt den spanska pressen, som har använt mycket bläck till Burgosfallet, är 15 präster i Spanien godkända av kyrkan som lagliga exorcister.

En av de 15 prästerna har sagt att djävulsbesatthet kan ha samma symptom som schizofreni, och att kännetecknen kan vara en fallenhet för onda handlingar och en aversion mot heliga saker och traditioner.

Prästerna har mycket att göra för det ska tydligen äga rum långt fler djävulsutdrivanden än man skulle kunna tänka sig. Det förklaras med att vi verkar leva i en ”hednisk” värld.

Djävulsutdrivande är erkänt av Vatikanen men med en förhållningsregel – att det endast må äga rum om en läkare har fastställts att personen i fråga inte lider av psykisk sjukdom. En tidigare påve, Paulus VI, sa att en av djävulens triumfer är att folk tror att han, alltså djävulen, inte existerar.

Exorcism har praktiserats sedan 1600-talet och, menar de invigda, har överlevt sedan dess för att det fungerar.

Kors och lila mässhake

Under den här omtalade flickans 13 sessioner av djävulsutdrivande blev hon bunden i en säng över vilken det hängts upp kors. Hon har senare inför domstol förklarat att hon blev bunden för att hon försökte ta sig därifrån.

Annars går en session av djävulsutdrivande till så att prästen, iförd lila mässhake – färgen som symboliserar bot och eftertanke – stänker vigvatten med salt omkring det så kallade offret. Därefter ber han helgonen om att gå i förbön. Därefter följer fler böner, han visar fram korset och gör korstecken över den drabbade. Därnäst beordrar han djävulen till att lämna den plågade själen.

Det finns exempel på sessioner som har pågått i flera år. Det gäller dock inte Burgos-flickan, som trots att hon nu har fyllt 18 år, fortfarande lever i myndigheternas förvar.

I Spanien råder det ett visst tabu kring exorcism. Detsamma gäller dock inte i andra, övervägande katolska länder som Italien, där man t ex i Milano har tvingats fördubbla antalet praktiserande exorcister under de senaste två åren, och de har också upprättat ett journummer för att möta efterfrågan.

Vatikanen å sin sida har lagt ut en djävulsutrivare på internet så att man själv kan genomföra sin alldeles egna exorcism.

Exorcism

Ordet härstammar från det grekiska exorkismos som kan översättas till besvärjelse. Djävulsutdrivning har också ägt rum i Norden – och äger fortfarande rum i dag, om än att det är ganska sällsynt. Förr var djävulsutdrivning en del av dopritualen men detta försvann i samband med reformationen och 1700-talets upplysningstid.